Välkommen åter Jöback...

Jahaja, då var det gjort..

2008´s julskivepremiär har ägt rum i en etta i Roslagstullsbacken 13 i goda vänners lag! En perfekt kylig vintersöndag om jag får säga mitt!

Började med lite regn och halvtaskigt väder men under förmiddagen medans jag satt och pluggade artade det sej o ett par snöflingor letade sig ner över vår vackra huvudstad.. (att dom inte la sig som nåt annat än några  vattenpussar här och var spelar väl inte så stor roll va?)

16.00  var det dags, förnedringens ögonblick var inne, för första gången sedan ja, typ 6:an kanske skulle man dra på sej ett par skridskor och jobba på att se hyfsat vettig ut, inte bryta nåt eller fara runt som ett bowlingklot på isen o putta omkull folk som käglor! (SAMTIDIGT) =)

Att Emelie på vägen till Kungsträdgården bredde på allt lite extra hjälpte ju inte precis, för jag va ju inte ett dugg orolig först, ja menar herregud, man ägde ju på skrillor när man va liten och vad kan ha ändrats lixom? Men jojo emelie hade åkt på gymnasiet och tydligen så.. ajajajaj, nåt hade hänt och vi tror det  måste bero på att avståndet till isen blitt längre sen man va liten...

Men det visade sig att vi hade fel, vi va asbra!! haha.. okej kanske inte asbra men vi trillade inte och skoj var det! Men det alla egentligen väntade på, särskilt Kim tror ja var nog ändå glöggen och pepparkakorna som väntade hemma. Så vi knallade hem och ordentligt nedkylda var det skönt att komma hem och mysa lite...

Vi satte på Peter Jöback´s julskiva (den e helt fantastisk), tände massa värmeljus, värmde glögg och åt alldeles för mkt pepparkakor vill ja lova! Middag är väl överskattat när det finns pepparkakor!

Fast efter ikväll får Peter och glöggen vänta tills december.. Vi hade dispans idag bara...


Jag måste även passa på att ge lite creed till mej o Emelie för vettigt och sunt beslut förut oxå.. Jag hade köpt en burk med pepparkakor igår men imorse när ja kollade hur många vi skulle bli kändes det som att det var på gränsen så jag köpte en låda till, dock dubbelt så stor som den första...Anyway..

Vi känner oss själva och varann så bra att vi vet att vi inte har nån karaktär så kakorna som blir över måste skickas iväg  för annars mumsar vi i oss alla och mår pissilla sen..Så jag skickade med Ello kakorna till Simon från mej.

om de når fram vet man aldrig, kanske äts de upp eller skänks bort på vägen.
De stannade inte kvar här i alla fall och det är huvudsaken!! haha..

Varför är det alltid mysigast att sitta vid datorn när man egentligen borde gå och lägga sig när man ska upp tidigt imorn igen?? Lyssna på stämningfull musik o höra det dovt smattrande ljudet från tagenterna och bara invänta att alla värmeljus ska slockna..




 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0