.

Exakt vad är det i min kropp som gör att bara själva bokandet av en resa ger mej inre frid, ett lugn jag inte riktigt får på andra sätt. Inte att jag inte är lycklig och trivs i min tillvaro som den är men just detta mailet: "Din resa är bekräftad" om exakt si å så många dagar är du någon helt annanstans och puh, jag kan andas igen.

Det låter hemskt jag vet men jag lovar och svär att jag älskar Sverige, trivs med mitt jobb och det finns inget jag i detta nu vill ändra på men resorna gör fortfarande mitt liv till nåt så mkt mer..

Vissa skulle väl påstå att jag flyr, och visst kanske det är sant men för att vara ärlig så vet jag inte vad det skulle vara jag flyr från. Då tror jag snarare att jag trivs men ja flyr TILL något, något okänt, något som väckt min uppmärksamhet och som fått mej kittlande nyfiken åter igen.

 Jag vill leva, lära, uppleva och misslyckas.. För det är bara på det viset vi lär oss och växer som människor. Min kloka sa nåt klokt igår när jag sa att folk säkerligen anser att jag flyr hela tiden. 
"Om det nu är så att du flyr så so what!? Vad är det för fel på att fly, för man flyr ju för att komma till nåt bättre, är det inte bättre att försöka fokusera på att vara där man mår bra, nej vi ska stanna i skiten o ta tag i det fast vi inte orkar eller vet var problemen ligger bara för att vi just INTE ska fly!!!

Typ jag mår skit, jag vet inte varför men ja gör inte ett jota åt saken. Bra för ja flyr ju inte!!!!
  
Helt sjukt egentligen vad vi strävar för våra perfekta liv och vackra idyller.. När det till slut egentligen bara handlar om en sak. Att vara lycklig. Ja, framför allt vill jag vara lycklig och om det nu ska innebära att jag flyr eller kostar mej ett rykte för att vara "hon som bara drar" så visst varsågod, den bjuder jag på.

Jag nöjer mej inte med att vara missnöjd.. As simple as that... 

//Antz