.

Och kanske även litegrann i coldplays tecken kommer ja på nu medans jag sitter här och skriver till några av coldplays bästa, enligt mej..

Vi hann ju ändå med två konserter och bokade en tredje innan vi skålade in 2009.

Jag tycker att det är på sin plats med en liten sammanfattning av det gångna året innan man tar sats in i det nya.
Sätter punkt och börjar ny mening med stor bokstav på ett vitt ark.

För snart ett år sedan började min och Ellos resa "runt jorden", det blev de tre bästa månaderna i mitt liv tror jag.
Inför en sån här upplevelse bygger man omedvetet upp vissa mål och förväntningarna blir skyhöga fast man försöker att inte ha några förutfattade meningar men det är som sagt så gott som omöjligt. Men trots höga förväntningar blev resan till nåt så mycket mer jag nånsin vågat hoppats!

Vi har sett och gjort så underbara saker att jag börjar småle för mej själv medans jag skriver. som ett barn efter julafton och bästa presenten blivit uppackad!

Sen en annan sak jag tänkt lite på och faccineras lite över är hur olika personer påverkar oss. Varje dag, överallt träffar man olika människor som alla gör olika intryck på en. Bra eller dåliga, stora eller små... Vissa gör något som etsar sig fast i minnet, vägrar släppa taget. Vissa människor nästan kryper in under skinnet på en och vägrar lämna medans vissa människor registrerar man knappt eller glömmer bort fortare än kvickt. 

Många av de som sätter tydliga spår eller stannar kvar har nog inte en aning om det... Typ tysken i Haast, vakten i Saigon, Okeeej mannen i kina eller grabbgänget i Queenstown! =) Fast de sistnämda vet nog...
 
Undrar vad man själv ger för intryck, blir man ihågkommen eller bortglömd? På gott eller ont? Lite jobbig fråga eftersom den i stort sett är omöjlig att svara på själv.. Men det är ju alltid kul att grubbla lite.. För det gör man ju så sällan... NOT!!

I slutet av mars kom vi hem och att lämna ett problemfritt och okomplicerat liv till att återvända till jobb och lägenhets letande blev lite småtungt faktiskt, känslan att inte bo eller tillhöra nånstans tär mer än man kan tro och jag hamnade i en liten svacka av att känna såhär samtidigt som jobbet inte kändes 100.. 

Men allt löser sej så efter lite kämpande och en gnutta tur fick jag min 2:a hands lya i Roslagstull, som jag kom mej för att älska efter 5 min. En hemtrevlig lägenhet bara för mej där jag kan göra precis vad som faller mej in när och hur jag vill!

Ljuvligt... och jobbet kändes bra igen efter ett litet tag när man fick jobbat in sej och kom på att allt var som innan man åkte! 

Sommaren kom och gick alldeles för snabbt.. Minns den mest som jobb och dagliga eller kvällsliga dopp vid badberget. Min oas när kusten känns långt borta..

Hösten förde med sej en väldigt bra sak, Emelie pluggade på Bergs och bodde hos mej.. Känns jättebra att hon bott hos mej så vi fått träffats nu innan hon åker till San Francisco.. Även om vi faktiskt inte hann göra så mkt vi en gång tänkt så vande man sig fort vid den dagliga kontakten, om så bara ett gonatt eller godmorgon eller bara att se spår i lägenheten efter varandra så skapar man sej snabbt ett "behov". Det är det som gör mej rädd att hennes flytt nu kommer kännas jobbigare än om hon inte bott hos mej.. 

Livet är ju som alla vet som en bergodalbana och för att få känna lyckan den hisnande känslan i magen när man störtar ner måste man ta några tuffa saker på vägen upp.. Hösten bjöd på några sådana tillfällen, den saken är helt klar.. 

Ibland tror jag det bästa är att bara strunta i det som känns jobbigt och köra på men ibland måste man få lov att vara bitter, bitter och framför allt ledsen. Jag hade en period när jag var riktigt jävla bitter och förbannat jäkla ledsen! I efterhand känns det som att det var precis vad som behövdes för att jag en dag kände att det var nog, nog med bitterhet mm. Emelie, Anna och mamma är några av dom som är ovärdeliga vid dessa tillfällen.. Tack för att ni alla finns! Älskar er massor..

Hösten var mysig och bra på många sätt oxå.. Dags att tända ljus, dricka glögg, äta pepparkakor och vi åkte även lite skridskor! Adventsstaken kom upp, apelsiner med nejlikor designades i samband med premiärmumsande av lussekatter! 

I början av dec drog Hanna, Ello och jag till Skottland för att se Coldplay (igen) och den resan var underbar!!
Perfekt, verkligen vad vi behövde alla tre tror jag. Strosade runt i Edinburgh, fikade timtals på starbucks, skrattade ännu mer och njöt till 110 % av coldplay´s  konsert!!

Resten av dec = jobb jobb jobb jobb lite härligt julfirande och ännu mer jobb jobb fram till nyår som blev en lyckad kväll!!

Nu är det bara att blicka framåt o hoppas på ett lysande år till.. Tror på 2009 oxå faktiskt.. Känner att det blir ett bra år!

Början på mkt nytt, nyårslöftet blir samma som ifjol. Att vad som än händer alltid följa sitt hjärta, komma ihåg att det bara är en själv som kan förändra och göra sitt liv till vad man vill!

Klyscha ja vet men en jävligt sann sådan!!  Borde väl sluta svära oxå men det tänker ja inte lova, löften är ju till för att hållas.. Och att hålla det första är inga problem. Det känns bra att veta! Nej nu ska ja knyta mej...

Nattinatt!