Det finns många sätt att fälla..
När jag tänker på Liza Marklund´s böcker om Mia Eriksson gör jag det med blandade känslor..
Borde jag känna mej dum?, dum som gick på storyn om den misshandlade och förföljda kvinnan.
Eller ska man vara glad att man köpte hela paketet?, att man litar blint på att människan i grund och botten är god och sannhetsenlig..
Jag vet inte vad som är rätt eller fel i den här debatten. För nånstans känner jag med Liza och förstår henne. Hon har suttit tillsammans med den här kvinnan som fått utså så himla mycket och kämpat sig igenom ett större helvete än både du och jag i våra vildaste fantasier kan föreställa oss. Det är väl klart som f*n att man lätt rycks med och blir partisk, nej jag påstår inte att det är rätt men det är LÄTT hänt och vem är jag att döma henne för hennes känslor och handlingar?
Däremot har ju detta "lureri" fortsatt i och med att asyl och de efterkommande böckerna skrivs och då har ju såpass lång tid gått och då borde hon fått så mkt kött på benen att bilden blivit klarare och böckerna mer sannhetsenliga.
Visst, vi läsare går på mkt skit och vi låter oss luras ett tag men tillslut tar det stopp, även jag kunde stanna upp mitt i böckerna, sucka djupt och fundera lite...
"Är det verkligen möjligt att genomleva detta? Finns det verkligen så mkt kraft inom oss?"
Jo, men står det så, så är det väl så resonerade jag , fröken godtrogen torkade tårarna och läste vidare..
Tyvärr är vi människor ganska långsinta, blir vi blåsta eller svikna kan ett nytt förtroende bli tufft att bygga upp, men jag antar att det är priset som Liza nu kommer få betala för att ha skrivit "bygger på en sann händelse" på boken..
Jag känner mej lite snurrig och vet inte vad jag ska tro längre och den som egentligen får ta emot det värsta slaget är inte Liza, från media o läsarna är det så, inget snack.. Men det är hennes jobb och hon är införstådd med spelets regler, men Mia då??? Nu så många år efter alla tragedier ska hon behöva känna sig mistrodd och kanske lite som en lögnare. Allt detta för att hon ville berätta sin story.
På pappret har hon allas stöd och även om ingen kan uttala kritik till henne personligen så måste hon undra vad alla tänker och tror, innerst inne...
Jag vet att jag hade gjort det..
Snacka om att vara paj utan och innan...
Liza M.
Vad blir priset för hennes
sk "skarvning" i boken om Mia?
Borde jag känna mej dum?, dum som gick på storyn om den misshandlade och förföljda kvinnan.
Eller ska man vara glad att man köpte hela paketet?, att man litar blint på att människan i grund och botten är god och sannhetsenlig..
Jag vet inte vad som är rätt eller fel i den här debatten. För nånstans känner jag med Liza och förstår henne. Hon har suttit tillsammans med den här kvinnan som fått utså så himla mycket och kämpat sig igenom ett större helvete än både du och jag i våra vildaste fantasier kan föreställa oss. Det är väl klart som f*n att man lätt rycks med och blir partisk, nej jag påstår inte att det är rätt men det är LÄTT hänt och vem är jag att döma henne för hennes känslor och handlingar?
Däremot har ju detta "lureri" fortsatt i och med att asyl och de efterkommande böckerna skrivs och då har ju såpass lång tid gått och då borde hon fått så mkt kött på benen att bilden blivit klarare och böckerna mer sannhetsenliga.
Visst, vi läsare går på mkt skit och vi låter oss luras ett tag men tillslut tar det stopp, även jag kunde stanna upp mitt i böckerna, sucka djupt och fundera lite...
"Är det verkligen möjligt att genomleva detta? Finns det verkligen så mkt kraft inom oss?"
Jo, men står det så, så är det väl så resonerade jag , fröken godtrogen torkade tårarna och läste vidare..
Tyvärr är vi människor ganska långsinta, blir vi blåsta eller svikna kan ett nytt förtroende bli tufft att bygga upp, men jag antar att det är priset som Liza nu kommer få betala för att ha skrivit "bygger på en sann händelse" på boken..
Jag känner mej lite snurrig och vet inte vad jag ska tro längre och den som egentligen får ta emot det värsta slaget är inte Liza, från media o läsarna är det så, inget snack.. Men det är hennes jobb och hon är införstådd med spelets regler, men Mia då??? Nu så många år efter alla tragedier ska hon behöva känna sig mistrodd och kanske lite som en lögnare. Allt detta för att hon ville berätta sin story.
På pappret har hon allas stöd och även om ingen kan uttala kritik till henne personligen så måste hon undra vad alla tänker och tror, innerst inne...
Jag vet att jag hade gjort det..
Snacka om att vara paj utan och innan...
Liza M.
Vad blir priset för hennes
sk "skarvning" i boken om Mia?
Kommentarer
Trackback
