Människor som gör intryck
Iförmiddags såg jag ett avsnitt av "sjukhuset" och jag blir verkligen alltid lika imponerad av personalen på ett sjukhus. Visst finns det säkert undantag och rötägg även där men överlag så imponeras jag av deras förmåga att behålla lugnet, lugna patienten men samtidigt göra en undersökning. Sen tycker jag själva kunskapen att bedömma och ställa en diagnos efter lite frågor och klämma och känna är helt fantastisk..
Igår eftermiddag, precis när jag ätit fick jag världens kramper i magen. Jag har kännt av magen lite då och då nu det senaste speciellt efter jag har ätit men inget så akut eller galet illa. Inte förens igår då..
Till en början gjorde det lite ont, kändes lite svullet men det gick inte över utan blev bara värre och värre... När pappa kom hem låg jag i fosterställning i soffan, fruktansvärt och det blev bara värre. Pappa skulle ha möte här och gick runt och fixade lite. Tillslut gjorde det så ont att jag bara grät och pappa ringde sjukhuset som bad oss komma in akut till Näl.
Kände sådär för det, tänk om det bara var magknip..Åka till Näl för lite magknip lixom men pappa sa att vi skulle åka och jag ändade mej snabbt efter att kramperna bara blev värre.
Vägen in var inte alls kul, det kom i etapper värre och bättre och när vi var kanske i Uddevalla eller nåt trodde jag allvarligt att jag skulle stryka med, det spred sej till ryggen och hur jag än låg bara det gjorde så galet ont!
In på Näl, kändes sådär och "krypa" in med en stooor tröja, håret på svaj, insvept i en filt och ont utan dess like. Övriga i väntrummet lär undrat...
Fick komma in direkt och efter massa prover, stick, smärtlindring, röntgen och efter att jag spytt ordentligt en gång när jag mådde som mest illa fick vi åka hem igen.. Då var kl närmare 01.00 så även om vi kom in vis 19.30 tog allt sin lilla tid men jag tycker att personalen förtjänar mkt beröm, de var trevliga och omtänksamma hela kvällen och jag kände mej bra behandlad. Proverna var bra så det kan ha varit tarmarna som bråkade eller nåt jag fått i mej...
Skumt i alla fall... Jag hade lite ont inatt o armen värkte som tusan hela kvällen, ojdå.. kanylen o provröret sitter visst kvar i armen inatt kom ja på så det fick jag och pappa fixa själva, tur att man inte är blodrädd!
Idag har jag legat hela dagen och varit rätt borta. Men nu känns det som man är lite på banan igen, lite klen men ändå bättre.. skönt, det är inte alls kul att må dåligt men det kändes viktigt att få belysa sjukhuspersonalen lite, killen som körde mej tllbaka till mitt rum efter röntgen var härlig. Inte för att jag orkade säga så mkt men han var skön att lyssna på. När jag låg i mitt rum igen lyssnade jag på honom ute i korridoren och han hade ett sånt härligt sätt att prata med patienter dom känns tryggt men på samma gång lite skämtsamt..
Ja det finns människor som utan att de vet om det påverkar oss på många sätt och ger oss det lugn vi behöver...
Så till all personal jag träffade inatt vill jag bara säga tack för jag var inte så bra på att visa uppskattning där, vissa såg jag inte ens utan lyssnade bara blundandes till...
Det bästa med att må dåligt är när man mår bra igen, för man uppskattar det aldig så mkt som då....
Nåt vi alla borde tänka på lite oftare, uppskatta att man mår bra...
//Antz
Två sidor av ett mynt
Det ska erkännas att det var mycket tuffare att komma ner och spendera stor del av sommaren här hos nära och kära. För det första finns inte så många nära och kära kvar, inte på vänfronten ialla fall... Emelie och Anna är utflugna, Moa är överallt och ingenstans och ja alla har spridits med vinden helt enkelt... Så redan där sprack vissa förväntningar om sommaren.. Jag hade sett framför mej ändlösa kvällar och nätter med Emelie fyllda av skratt, bus, glass och massa bad, det blev en glass, en kvällspromenad, en partykväll och ett avsked.
Tack för kaffet!
Nej nu ska ja inte vara bitter, det är tiden man spenderar som räknas och den var underbar. jag är nog mest arg på mej själv för att ja byggde upp oöverstigliga förväntningar.. Lite blåögt av mej att tro att jag kan vara borta härifrån i mer eller mindre 3 år och att ingenting ska förändras, jag känner mej fortfarande knuten hit men mitt liv finns inte här på det sättet längre och det låter jättehemskt men det är väl bra på nåt vis, det betyder ju att jag skapat mej det livet jag vill ha i Stockholm och att jag längtar hem till Stockholm och alla underbara vänner där är ju också härligt, tänk vad hemskt om det vore tvärtom!?
Jag har haft tid att tänka nu och kommit fram till att jag inte passar in här längre, inte att jag ändrat mej och blivit vare sej bättre eller sämre än nån annan men det jag behöver i vardagen, det lilla som gör att livet känns hemma 24 h om dygnet det har jag inte här längre, jag gästspelar i en bekant men annorlunda värld.
Däremot så finns det vissa saker här som ALDRIG ändras. Det som betyder nåt här, min familj, vänner och HAVET välkomnar mej alltid och känns alltid lika tryggt.
Jag hade nog en bild uppmålad inom mej för hur sommaren skulle bli, men som bekant så blir sällan saker och ting som man tänkt sej...
Att man aldrig lär sej heller...
Det sårar när personer man bryr sig om agerar på ett helt annat sätt än vad man väntat och personligen är jag nog som mest känslig när stoltheten får sej en törn och det har den verkligen fått denna gången. Men inget är oövervinnerligt och jag tänker njuta av sista veckorna av havet med min familj + att ja ska träffa joel o marcos i helgen på Liseberg o sen kommer ju Viktor ner på Bullingrutten så det blir nice...
Men man lär sej nåt nytt varje dag och det finns verkligen två sidor av ett mynt och det finns säkert en mening med allt... Just nu längtar jag efter alla hemma i Sthlm, tack för att ni välkomnat mej till er värld, så mkt att jag tappat mej själv i min barndomsvärld. (på ett bra sätt, det lät hemskt men jag menade som sagt på ett BRA sätt)
saknar er...
Stockholm i mitt hjärta...
//Antz
Om man ändå vore hälften
Ja, hälften hade räckt gott och väl för mitt välmående och ego....
Hälften så grym, snygg och bra som Pink!! Jag har en riktig Pink period nu... Kanske för att flera av hennes låttexter klickar så likt med hur man själv känner.
Hon har flera gamla låtar som jag älskar men nya plattan alltså.... Hell yeah, den är fantastisk och jag kommer antagligen inte ha en aning om var jag ska göra av mej själv och all lycka och energi när vi går på konserten i Globen i november...
Jag gillar hennes förmåga att få fram så mycket känslor i en. Annars brukar det ju finnas en speciell artist eller låt man lyssnar på när man är glad, ledsen eller vad som nu känns rätt men Pink har musik som passar vilket man än vill göra. Vill man rocka loss och släppa totalt finns det låtar till det, vill man bara sitta och må bra och lyssna, japp det finns. Känner man sej ledsen eller bitter, jodå det finns matrial att hämta!!
Hon är underbar helt enkelt!!
Snygg som fan e hon oxå,ja man borde hata henne men hur skulle man kunna?!
Skulle mina baen gillat henne hade ja inte oroat mej alls, hon ser sund ut, (lite bitter ibland bara), hon står upp för sej och tar ingen skit. Gillar man henne-kul gör man det inte- so what? verkar hon tycka, RÄTT!! Precis så skulle jag ville att mina barn kände. Ingen överlägsenhet utan tycka om sej själva, acceptera det faktum att alla inte kan älska dej men förstå att det viktigaste ör att de älskar sej själva i första hand..
För vi vet ju det sunda ordpråket, "du måste älska dej själv för att kunna älska andra!"
//Antz
Mindre än 50 cm från katastrof
När jag vaknar på morgonen e jag relativt pigg och väl ute i skogen e jag klarvaken. När jag kommer till jobbet likaså men då har vi ju den där halvtimmen i bilen mellan hus och jobb.... Den tiden är verdervärdig!! Mina ögon svider och jag är så trött så trött... Då är det nedvevat och hög musik som gäller och det brukar gå rätt bra men imorse...
Sov bara 2 h inatt så jag var verkligen skiiittrött i bilen och fick verkligen anstränga mej för att hålla mej på höger sida vägen. shit vilken trafikfara jag är är vid dessa tillfällen!
Och precis innan man kommer in i Fjällbacka höll det på att gå illa på riktigt, det är en bro eller viadukt precis innan man kommer in i samhället o när ja "vaknar" till är jag på vänster sida vägen ca 30 cm från broräcket!!
inte helt okej, fan jag skakade i säkert en halvtimme.....
Fy satan va läskigt det var... Min första och enda tanke var "Nej, pappas bil!! Lite konstigt för det låter som han e värsta militärfarsan men det är han ju verkligen inte.
Men det e helt sjukt för hjärnan måste ju typ slå på viloläge när man e så trött eftersom man typ tänker att det e okej och ta kort blund medans man kör!
Bra tecken på att man ska stanna...
Idag fyller min älskade brollan år så vi har grillat och haft myskalas i hans trädgård! När alla åkt hem drog ja,pappa, milli och Martin varit ute med båten o badat, Shit va fint man bor egentligen.
Vi åkte runt lite och ja satt fram på vår härligt slitna båt och bara njöt av att finnas till och kika över bergen och det underbara havet, havet gör mej lugn och alla krav och måsten bara försvinner för en stund. Vi gick i land vid åderhålmarna och "först i" tävlingen vanns av mej! haha...
Nu känns det bra att sitta i soffan me kaffe o ska snaaaart dra igång " a walk to remember"
Tjing!
/Antz
Det är väl närvaron som räknas
Jo men det måste va så ja tänkte när jag åkte ner till Emelie igår kväll för att spendera hennes sista timmar i Sverige på LÄNGE tillsammans...
Thomas skulle hämta henne och köra till Landvetter (tulle han är) vid 02,15 så jag satt och underhöll Emelie medans hon packade och fixade, efter ett tag på soffan kände ja hur trött ja va så jag reste mej och tänkte hjälpa henne men jag vet väl med mej själv att det är mer stjälp än hjälp att ha nån som "packar med en" så för att vara mindre ivägen (o föer att ja va sjukt trött) la ja mej i sängen istället och inflikade Emelie med jämna mellanrum om saker hon inte fick glömma, klackskor, läkerol (finns ej i USA)och annat en flicka kan behöva...
Nånstans mellan klackskor och spikmatta måste ja ha somnat för 2 h senare kollade ja på klockan o tänkte , "shit va fan hände!!!" HALV 12... Vilken dundervän ja är tänkte ja och blev bitter på mej själv, Då kom Emelie och kikade på mej o gullig som hon är är hon inte alls bitter utan säger,
"Du var så söt när du sov att vi inte ville väcka dej, men vill du gå med på ett nattpromenad genom grebbestad eller sova lite till?"
(goare tjej än min Emelie kan ni leta efter)
"-NEJ, ja ska me!!!" Yrvaken o rufsig sprang ja ut i hallen där Karin o carro väntade, sen bar det ut i julinatten och det var precis vad ja behövde! Lång tupplur och lite luft så va man 110% igen okej inte 110 kanske men en bra bit över 80 i alla fall!
Energin smög sej tillbaka och ja skuttde lite ner från Annie Busk´s gata, "det där gjorde susen" skrattade karin till och det gjorde det verkligen!!
Men alltför snabbt kom sanningen ifatt mej och jag kom på varför vi var ute och gick mitt i natten.. jo för att Emelie skulle åka...
Att säga "hejdå" gick smärtfritt just för att ja lät bli att "känna efter" och samma sak nu när jag skriver, no tears, no feelings.. Hårt att säga jag vet men det är tvunget för ja pallar inte att sakna henne redan och gråta för hon stannar inte för det.. Men häromdan när mamma frågade om när Emelie skulle åka blev det stopp i halsen, "Lägg av prata inte om det!!!" Nästan skrek jag märkte jag för då var muren inte hög nog, känslorna inte på offknappen och jag kände när hon frågade och då är det kört...
varför ska det vara så? Vi är de bästa vänner men vill olika saker samtidigt som vi vill ha med varandra på allt... jävla skit... Jaja, huvudsaken är att hon är lycklig och mitt stöd har hon me jag lovar inte att inte gråta eller känna emellanåt för det är ju ändå min lilla Emelie vi pratar om....
Hoppas du har nån het steward som servar dej gränslöst i detta nu.... Mkt choklad ska det vara och rödvin till, allt det bästa för min sessa...
Älskar dej gumman!!
//Din Antz
När man sätter skrattet i halsen
eller kanske föresten...???
Fast som min massör idag på strömstad spa sa: (just det, ja, pappa & Milli va på spa idag efter ja ätit frullebuffé i G-town me Emelie, ljuvligt skönt, ja typ somnade till 2 ggr under min massage) =)
"Oj, den här kroppen behöver vila känner ja"
Fattar inte alls vad hon snackade om.... ler... Nej men visst kändes det inte alltför hemskt att åka hem direkt efter föreställningen slutat, bäddat ner mej lite o ska snart sova tänkte ja men medan ja har buskisen i färskt minne ville ja bara berätta om en grej, trots att det är 1 h sen bara ja satt i lunden och tittade har man redan glömt typ hälften, tagiskt nog!! =)
Men det var en scen ja gillade skarpt, Anna Bromér var med och hon gjorde en sketch skitbra, kom in på scen som en 6 åring i rosa kläder o en stor mjuk "tärningsmöbel". Sketchen gick ut på att hon berättade hur hon hennes mamma lärt henne att man måste ta ansvar o då särskillt för andras känslor, det ledde till en utdragen berättelse om hur hon levde sitt liv, slungades från mamma som stressade med jobb, yoga, barn, fritid mm mm mm till hur hon åkte till sin pappa som inte var hennes pappa utan killen mamma bodde med efter hon dejtade Lasse som hon träffade efter hon varit med Kalle som hon träffade innan Jocke till hon träffade Erik som hon ska ha bebis med sen...
Ja ni hajar hur detta bara blir värre och värre och ena delen av mej garvar för hon gör det skitbra och allt blir så komiskt, fast så slås man av ett allvar mitt i skrattet, att "detta e ju verkligen inte kul utan bara hemskt, det finns många barn som lever såhär, i vissa fall mer och i vissa mindre!
Men ändå skrattet vill nästan förvandlas till.......... nä inte tårar riktigt men man huttar till av olustighet att detta livet är en verklighet för massor av barn, de ska få skit o höra att de irriterar sin mamma och pappa fast det är de som är för stressade, de ger barnen dåligt samvete och lägger över en börda för tung för ett barn.
Jo den var överdriven men NYTTIG...
Alla har åsikter om barns bästa, mamma pappa barn, mamma mamma barn, pappa pappa barn el mamma barn el pappa barn. Barn är inget vi bara kan slunga mellan oss när det passar oss eller yogatiderna, mötet, middagen eller nåt annat känns viktigare!
Familjesitsen som sådan tror ja e skit-sak-samma för en unge däremot måste vi visa kärlek, vara stolta och fatta att barn gör som vi gör inte som vi säger så visa lite kärlek för helvete gott filk!!
det var bara det ja ville få ur mej nu kände ja...
//Antz
Bitterljuva kvällen
Lovar att uppdatera den dagen ja själv lärt mej... om sisådär 153 år kanske.. 2162 blir det va..? hmm kan nog säkert bli ett bra år ja..
Jag och Milli gjorde ett försök i måndags när vi va på poweryoga, shit va härligt men det e ju inte rörelserna som e värsr utan att fokusera på att INTE tänka på vad man ska äta, göra eller annan skit.. Jag kan fokusera en stund o poff så blir det kortslutning.. Börja om igen... Men det e väl själva idén me yogan iför sej och jag älskar det!
Jag skulle visa pappa lite övningar senare när vi kommit hem och herre... ja det var nog BLAND det roligaste ja sett....NÅNSIN hahaha... men ja hävdar ändå att han ska hänga med, han om nån behöver det! =)
Nu till nåt lite vildare, MINST lika kul men kanske inte riktigt lika hälsosamt, rent kroppsligt alltså... Vårt partande igår ledde till lite för många olika shotar, ren sprit och den tog där den skulle ja... Men kul hade vi.. ja mötte emelie när hon slutat på systemet och eftersom jag låg ett par h före fick det första vinglaset följas av enbart olika shottar, gott, effektfullt men ja vet inte hur bra det va egentligen, sista shoten sved rätt bra i magen.. men men, smällar man får ta och hell yeah vi hade kul!
98 oktan på macri innebar en del sång och mkt dans (eller hopp kanske)för vår del... =)
Tyvärr stänger de elva så efter det strögade vi runt en massam hamnade här o där, jag klättrade in på hamntoaletten via ett halvöppen fönster, ja för att det kändes som en verkligt bra o smidig idé... blev hämtad av en vakt vid en annan incident under kvällen men vi blev vänner och såna vakter gillar ja skarpt! =)
vi hade en kul kväll, vi träffade en del av kompisarna från skoltiden o tjötade en del.. Men hur kul det än va o trots hyssen vi hittade på låg det en dyster underton där och gnagde, precis som det gjort sedan ja kom ner i början av juli.. Emelie ska ju åka på lördag och ingen av oss vill det.. inte alls..
Tyvärr så är Emelie inte taggad att åka just nu och även om vi vet att hon kommer tycka det e kul när hon kommer ner är det jobbigt att se henne såhär, plus att jag saknar henne redan..
Jag vill verkligen att hon åker och att hon är lycklig men samtidigt skriker mitt ego "ÅK INTE, STANNA HOS MEJ FÖR JAG BEHÖVER DEJ JU" men jag vet att precis som med mej har sommaren ett slut och då vill vi verkligen inte vara kvar i detta "paradisliv" vi lever när vi är tillsammas, men det gör inte saknaden mindre eller smärtan mildare....
Så vi försökte koppla bort vetskapen att hon snart åker o ha skitkul i nuet men det e jobbigt att sitta på sjögrens o äta frullebuffé och emelie säger att " -påminn mej att ta ....... nästa gång..."
och nej just det, vi kommer inte sitta här på typ ett år.. den e inte kul...
Men detta har vi ju klarat förr och det gör vi ju nu oxå!!
//Antz
Bordslappen äger
I samma takt som man växte upp reducerades lappskrivandet för att så småningom helt försvinna...
Svintrist...
Kom att tänka på det igår natt när jag kom hem från strömstad och det låg en lapp från papps på bordet, "Du kan ha bilen imorn o ja åker me dej till jobbet, kram papps"
Slogs då av barndomsminnen,,,
när man var liten och vaknade på morgonen. Lite sömnig och med ruffsigt hår tassade man ner i köket och där låg en lapp om var pappa eller mamma var, vad jag skulle äta, när de skulle komma hem etc etc
Sen när man själv gick iväg lämnade man en liten lapp, "är hos...." eller "kommer...." eller den bästa "ska baaaara" haha... den e ja fortfarande bäst på, =)
Lappar måste inte alltid vara en beskrivning på vart man är eller ska utan "kom ihåg" lappar här och där har ju oxå sin charm . Fast bäst är nog ändå gulliga meddelanden eller kärleksförklarningar via lappar, svingulligt. Ett bevis på att nån bara spontant tänkt på dej o skriver ner ett par rader,,,,
så detta är en uppmaning kära läsare... Skriv mer lappar!!
Over and out
//Antz
Sköna söndan
men man gör ju som bekant sällan det man borde, men det brukar på nåt vänster bli rätt bra ändå!
En bra söndag har det varit i alla fall, igår kväll åkte ja, linda o brollan till resö på pubafton. inte mkt att ha där inte, tyvärr får ja säga för en pubafton vid havet lockade men utan drag kan det kvitta kände vi så vi styrde kosan mot grebbestad som tyvärr inte va mkt bättre... Gick på de flesta ställena o kollade läget men bästa stoppet blev ändå langosen! mmmm
GOTT!!!
Jag träffade Niklas och gjorde en fuling mot honom o hans ragg oxå, mkt roande,,, skrek att han skulle sluta följa efter mej o inte ringa mer... haha.. poppis han måste blitt hos bruden som verkade förvirrad, han har jävlats med mej innan så han förtjänade det o det roade mej o brorsan i alla fall. Linda fattade mest ingenting! =)
Imorse gjorde ja superfrulle till hela familjen o det va mysigt... sen åkte ja o linda till std o fikade x antal timmar på kaffedoppet tlls Martin J slutade jobba. Då åkte vi o köpte mat o gjorde tacos hos honom. slöade i soffan, drack kaffe o drog på bio där vi mötte upp lite kompisar till honom.
Ansträngande dag vi haft va??? =) Gått från bord till bord känns det som, nice! =)
Ja mina vänner, DET e vad ja kallar "Sköna Söndan"
Nattinatt
//Antz
Det kunde varit värre
Jag älskar verkligen mina vänner och känner mej sjukt bortskämd med de jag fått, för alla har de nåt speciellt och jag beundrar allihop på sitt sätt!
jag vet att ja säkert sagt det hundra miljoner ggr typ men det är ju sant så...
Vi gick några vändor i G-town, mysigt,,,, satt i parken o gungade på gunghästar. Emelies lillasyster carro är 14 år. En underbar ålder att skämmas extremt för allt så vi tyckte det va skitkul när hon gick förbi med sin kompis att ropa efter henne och fråga efter pengar till glass! haha.. stackarn, hon vände sej inte ens om,,,, =)
Men det roade oss och våra bittra liv ett kort break! kl halv ett va ja hemma och mkt gladare än när ja for,, plus att linnea fyller idag, GRATTIS älsklings babben!!!
Så på vägen hem ringde jag för att gratta, det gjorde mej lite gladare att höra denna stämma!
En positiv sak i det hela e ju att det faktiskt ALLTID kan bli värre....
Ikväll blir det utgång, det kliar i dansbenen och drar i partytarmen....
Till er som sörjer regnet, ett BRA citat från käraste puff:
Grilla, svinmysigt att göra när som helst egentligen, men när man grillar när det regnar blir det rökt mat istället, och det är juh minst lika gott!
haha, tycker den e klockren!!
Ledig imorn, party ikväll, me like!!!
//Antz
När det mesta går åt helvete
Resten som betyder nåt går ju bara åt helvete så just nu vull ja bara packa ihop mej och åka hem!!! Hatar att ja känner såhär idag för jag lovar att när den 17e aug står vid dörren känner ja säkert tvärtom... det verkar ju vara lite så ja jobbar,,,,
fan...Personen som snabbast kan få mej att le nu sitter typ 10000000 mil ifrån mej i jävla norrland.... Imorn kommer i för sej Linda ner fr Gbg och vi ska hänga lite i Strömstad. Blir mysigt.. snacka minnen från "daftösommaren" o italien mm, men ändå.... just nu så känns nog "FAN" helt rätt ändå...
Efter regn kommer solsken och det brukar ju gälla mej oxå så vi hoppas på det nu...
//Antz
...........
Jag har snabbt kommit in i livet här känner jag även om jag ännu känner mej lite ovan vid att ha tid över till att göra ingenting när ja e här.. I vanliga fall har jag ett fullspäckad schema från att jag stiger av tåget i Uddevalla tills ja sätter mej på tåget hem igen... Känner mej nästan mer lugn av att komma tillbaka till sthlm´s "stress" för den rör inte mej på samma sätt som att fara och flänga runt till allt och alla på två dagar... Samtidigt så är det ju inget alternativ att reducera besöken eftersom jag verkligen helhjärtat vill träffa alla den korta tiden jag är här.
Hmmm... pest eller kolera brukar man säga va?
Jobbet på hotellet funkar bra men ja tror ja måste sova lite mer, sen ja kom ner har ja snittat på 4 el 5 h sömn per natt förutom natten till måndag då jag sov 7 h! Rekord!!
Igår borde jag antagligen stannat hemma och lagt mej tidigt men en spelning på Greby´s me "Joakim och joel" kändes mer lockande och när kl ringde 4 h efter jag lagt mej var jag pigg och glad med i bilen till jobbet kändes ögonlocket som cement och klister...
Men hey allt går och så länge jag gör det av fri vilja e det lugna puckar! Ikväll vankas det brännboll på Resö! =)
Det är väldigt mkt känslor just nu... De goda i och med allt kul som händer runt mej, alla gamla vänner man pratar med här och där, för att inte tala om lyckan att bada salta bad när jag önskar..Ljuvligt... Däremot så blandas dessa med saknaden efter puff, Daniel och Sthlm... Men det som mest upptar tankarna nu är nåt jag inte helt kan styra över, frustrerande att vilja så mkt men jag vet att just nu är det enda jag kan göra är att finnas till och stötta stötta och stötta ännu mer..
Det fanns en större orsak än allt till att jag är här i sommar och det gör mej så ont att se en av de jag älskar mest på jorden må dåligt. jag tänker inte ge mej förens båten kommit i land om jag så ska bli kvar här till jul och paddla i motvind med mina bara händer...
Det har varit intensiva dagar med allt vad det innebär, mkt tårar mkt hårda ord med mjuk mening och jag hoppas att vi redan imorgon vid den här tiden har kommit en bit på väg och jag hoppas att bara genom att finnas och älska gränslöst göra allt något enklare. Ibland är inte den rätta vägen den enklaste. Då är det desto viktigare att lysa fram vikten av att kämpa mkt nu för att må bättre sedan...
Känns oviktigt med namn och orsaker men tillsammans kommer detta att fixa sej, jag är ju känd för att "fix" och jag tänker banne mej inte ge mej!
Kanske borde ta en dusch o bege mej mot Resö... Nu har ja ju tom inhandlat shampoo och balsam (för tjejer) DUKTIG!!!! =)
//Antz
Då va man här igen
tycker det känns som det inte var så längesen jag kom hit bara för ett dygn eller knappt det för att på min fasters begravning. Även om det var en snabb visit kändes det bra, betydelsefyllt att träffa nära och kära. En kram, en blick som säger att man bryr sej om varandra räcker så långt. Då sa jag att jag kommer ner igen den 9:e juli för att jobba frukost på hotellet i fjällbacka och hänga med vänner och familj. Poff sa det och ja nu sitter jag här i köket ja lärde mej äta i. Samma stolar har stått pall sedan dess och bordet ännu stadigt sedan Martins bankande med gafflar och annat, nedslipat och fingjort sen dess dock med ändå!
Jag är samma person men ändå så annorlunda såklart.. I vardagens jäkt är det inget man reflekterar över. Man bara kör på. inte för att jag vantrivs, onej tvärtom!! 2009 är ett av de bästa åren hitills
2008 ligger oxå högt på listan) Men vissa saker ändras aldrig, Nu när jag och pappan bor ihop igen för några v gäller samma regler som innan, Han tvättar, jag viker, jag dammsuger, han torkar golv, ja plockar ur diskmaskinen och han plockar oftast i . Handlar e vi ganska bra på att göra ihop eller turas om med. Roligast när vi gör det ihop! Kör rally och gör dumma saker mot varann!! haha,,,
Har kört lite bil idag, skitkul med gyllene tider skivan i!! =)
Ska glo på tv me brollan nu och sen funderar ja skarpt på kvällsdopp, premiär i havet för iår! =)
Tjaloyyyy!!!
//Antz
Behovet av att känna sig behövd
Jag har verkligen ett stort behov av att känna att det jag gör är av värde eller att mina insatser fyller en funktion. Jag fattar inte hur folk som e arbetslösa pallar med att bara ligga på soffan och... ja... och VAD??!!
Jag får panik i tillvaron, blir rastlös och känner att jag bara tar upp plats genom att bara existera! sjukt dumt men det är verkligen så. Därför känns det ljuvligt att ha bytt jobb och inte nog med att jag trivs med jobbet som sådant utan även att det känns som jag gör nytta.
Jag har börjat som personlig assistent till världens bästa kille. En kille som är lika gammal som mej. Han var med om en bilolycka för drygt ett år sedan och blev allvarligt hjärnskadad. Mitt jobb är att få hans vardag så bra som möjligt och det handlar till stor del om sjukgymnastik mm.
Jag har ju ganska nyss börjat men shit, redan på sjukhuset de där dagarna innan han kom hem kände jag nåt speciellt för honom, en ta hand om kärlek och nån slags ömhet och en vilja att bara krama och skydda honom från allt ont. Det finns inget som värmer så mycket som att sitta intll honom o hålla om honom, titta honom i ögonen o berätta saker, för när man minst anar det smilar han till och ser riktigt nöjd ut, ja då känns det bra och meningsfullt att leva...
Efter en härlig "gängafton" i Hagaparken med frisbee, bad, kubb och sommarflams blev det en mysig kvällskaffe hos Ello, shit ja e ju fortfarande här.. JAAA då måste ja sova här. Mysigt... ;)
Speciellt nu när min lilla Linnea har åkt till Älsbyn.. känns jobbigt och jag känner litegrann att "oj, hur ska jag klara detta?" Alltså jag vet ju att mitt liv va bra "innan Linnea" och fyllt av glädje och skoj men nu känns allt lite meningslöst och tomt! jättetomt!!! men det som inte dödar det härdar sägs det ju eller hur???
TAck och gonatt!!
//Antz
