Två sidor av ett mynt

Det ska erkännas att det var mycket tuffare att komma ner och spendera stor del av sommaren här hos nära och kära. För det första finns inte så många nära och kära kvar, inte på vänfronten ialla fall... Emelie och Anna är utflugna, Moa är överallt och ingenstans och ja alla har spridits med vinden helt enkelt... Så redan där sprack vissa förväntningar om sommaren.. Jag hade sett framför mej ändlösa kvällar och nätter med Emelie fyllda av skratt, bus, glass och massa bad, det blev en glass, en kvällspromenad, en partykväll och ett avsked. 
Tack för kaffet!

Nej nu ska ja inte vara bitter, det är tiden man spenderar som räknas och den var underbar. jag är nog mest arg på mej själv för att ja byggde upp oöverstigliga förväntningar.. Lite blåögt av mej att tro att jag kan vara borta härifrån i mer eller mindre 3 år och att ingenting ska förändras, jag känner mej fortfarande knuten hit men mitt liv finns inte här på det sättet längre och det låter jättehemskt men det är väl bra på nåt vis, det betyder ju att jag skapat mej det livet jag vill ha i Stockholm och att jag längtar hem till Stockholm och alla underbara vänner där är ju också härligt, tänk vad hemskt om det vore tvärtom!?

Jag har haft tid att tänka nu och kommit fram till att jag inte passar in här längre, inte att jag ändrat mej och blivit vare sej bättre eller sämre än nån annan men det jag behöver i vardagen, det lilla som gör att livet känns hemma 24 h om dygnet det har jag inte här längre, jag gästspelar i en bekant men annorlunda värld. 

Däremot så finns det vissa saker här som ALDRIG ändras. Det som betyder nåt här, min familj, vänner och HAVET välkomnar mej alltid och känns alltid lika tryggt.


Jag hade nog en bild uppmålad inom mej för hur sommaren skulle bli, men som bekant så blir sällan saker och ting som man tänkt sej...
Att man aldrig lär sej heller...

Det sårar när personer man bryr sig om agerar på ett helt annat sätt än vad man väntat och personligen är jag nog som mest känslig när stoltheten får sej en törn och det har den verkligen fått denna gången. Men inget är oövervinnerligt och jag tänker njuta av sista veckorna av havet med min familj + att ja ska träffa joel o marcos i helgen på Liseberg o sen kommer ju Viktor ner på Bullingrutten så det blir nice... 

Men man lär sej nåt nytt varje dag och det finns verkligen två sidor av ett mynt och det finns säkert en mening med allt... Just nu längtar jag efter alla hemma i Sthlm, tack för att ni välkomnat mej till er värld, så mkt att jag tappat mej själv i min barndomsvärld. (på ett bra sätt, det lät hemskt men jag menade som sagt på ett BRA sätt)

saknar er...
Stockholm i mitt hjärta...

//Antz


Kommentarer
Postat av: Emelie

Saknar dig mitt hjärta! Puss

2009-07-29 @ 22:09:33
URL: http://huldaemelie.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0