.

Igår vaknade jag med ett ryck, FAN jag har försovit mej till frukostbuffén på Anglais med faster och kusinen!!

 Jag hann och det var ingen fara men ja hatar att vakna sådär, "okej, det va inte klockan som väckte mej... fan fan FAAAAN" Frullen var god men den ligger ändå hästlängder efter Hilton!!

Som alltid när jag spenderar mer än 5 min tillsammas med min faster blir jag på sjukt bra humör, känslan att "inget är omöjligt" väcks med råge och världen känns med ens ännu lite vackrare! =) Jag hoppas att jag är precis som henne när jag passerat 50, jag kanske är lite mer galen än henne men det gillar jag iför sej så det gör inget.

Hon och Johan sprang Lidingöloppet i lördags, bra jobb! Jag hade en gång tänkt ställa upp men någon varnade mej o bara "nej, det e skitlångt o BARA uppför!!" Jag bangade för uppför o asfalt över 3 mil kändes inte värt slitaget påbenen! Men uppför skräcken var bara en myt o hela banan är på mjukt underlag!! What!?

 Så se upp nästa år, då ska jag nog vara med!! Aborrebacken eller nåt heter tydligen alla deltagares fasa men tydligen, ha, bara en myt!


Tänk vad vi påverkas psykiskt av allt det vi hör. Jag menar, ja har aldrig sett banan eller den backen men ja var inställd på att det var pest o pina. Så kan det ju vara med typ allt, vi är lata och väljer att tro på majoritetens åsikt om saker och ting, medans vi egentligen kanske borde ta reda på fakta på egen hand. Jobbigt för dej kanske är lätt för mej och tvärtom, eller hur?? Så, Aborrebacken, en myt eller sann skräckupplevelse? Jag hoppas jag kan svara för min egen skull om ca 1 år!







//Antz