.

För exakt ett år sedan satt jag på precis samma plats som nu! Eller jag låg kanske 60 cm från den plats min rumpa nu okkuperat! :)

Tragiskt? Nej inte alls, tvärtom! Kan inte tänka mig ett bättre sätt att invänta min födelsedag. Med Puff vid min sida, eller just nu duschar hon men nåde henne om hon inte är tillbaks innan kl slår 00.00!

Ifjol gjorde jag glass som vi skulle ha när mina vänner kom på födelsedagsfika dagen därpå (ja på min födelsedag)
Vi skulle bara smaka lite, kolla att konsistensen tog sig... men...
OKEJ ja erkänner, vi åt upp en hel form! haha.. fan va gott det va!

Sedan låg vi mätta och ja, mätta på golvet här och inväntade min födelsedag på order från Puff. Vi fick absolut inte gå och lägga oss innan jag fyllde 23. Nu ska jag snart fylla 24 och vad har jag lärt mig under året..

Puff bad mig nämna 5 saker. 

1. Man kan träffa sin själsfrände och bästa vän fast man passerat 20!
2. Kryssning ÄR jättekul och inte bara en galen köttmarknad!
3. Frankrike har lärt mig plocka vindruvor och bo på gatorna i Paris..
4. Ibland är den man behöver inte den man alltid letar efter..
5. DET GÖR SÅ FÖRBANNAT ONT ATT BRYTA ARMEN/AXELN!!!!

Bäst i år..
"-FRANKRIKE"
svarade jag tveklöst
hade hon frågat mej när vi var där hade jag inte trott det men på flygplatsen innan vi åkte hem slog det mig hur jäkla kul vi haft och nu när jag ser hela året framför mej så är Frankrike det bästa, det bästa av allt!

Värst i år..
Det som inte får hända hände,
Fredrik "flinta" "junior" Johansson lämnade oss med stor saknad och alla med sina minnen av honom. Det kommer aldrig riktigt att "gå in" att han är borta och jag vet inte om jag vill förstå heller, så länge man inte fattar behöver man inte handskas med det eller hur?

Efter en sån händelse känns detta förjävligt och fjuttigt att ens nämna men det måste ändå sägas.
Att bryta axeln/armen!! Ja ni har väl inte kunnat undgå mitt gnäll va? Men det har varit mitt helvete. Det är nåt jag inte kunnat koppla bort eller glömma för har jag inte tänkt på det och tänkt på vad som ska hända i framtiden. Vad kommer jag kunna göra och vad kommer jag inte kunna.. Ja, har jag inte tänkt på det har jag kännt det. Armen har jag kännt i vartenda eviga ögonblick, innan jag somnar, när jag vaknar och sedan varje vaken sekund och jag vet inte hur många mornar jag vaknar och bara kännt den stela axeln och bara blundat, önskat att få somna om och att allt varit en dröm. Att min arm är hel och att detta bara är en hemskt dålig saga..

Men sagan är sann och nu har jag lämnat min största bitterhetstid tror jag, det känns så. Armen är gladare och jag är gladare. Jag är envis och jag ska få tillbaka ALLT den där isfläcken tog ifrån mig den där jädra 18:e mars 2010!  :)

Men nu är det bara 15 min till jag fyller 24 och då kan ja ju inte sitta här!!
Eller?? :)

Iår äter vi kakor istället för glass föresten, nybakta kolasnittar och jordgubbsgrottor! (hallonsylten är SÅ 2009)


Ja mina vänner, vi får se vad jag lär mej som galen 24 åring! ;)

Puss puss

//Antz

Jag älskar Stockholm,  det känns som en gåva att trivas så fruktansvärt bra på en ort som inte är ens födelseort. Att ändå känna trygghet, glädje och framför allt "höra till" känslan varje dag när jag vaknar.

För det är inte en självklarighet att känna så, jag vet för jag är bekant med både känslan att inte helt trivas, känna att jag måste dra.

Mål-okänt men att stanna är inget alternativ för att kunna fortsätta existera.

Jag älskar västkusten men jag behövde en nystart, Stockholm svarade och jag drog. Jag trodde inte att det skulle bli bättre, det kunde inte bli sämre men huvudsaken var ändå att lämna..

Nu sitter jag här och trivs, kravlöst mår jag bra. Jag stannar inte för att jag måste eller inte vet nåt som skulle kunna vara bättre utan jag stannar för att jag vill. För att jag hittat hem.

Men ändå..
Visst finns det saker Stockholm aldrig kan ge mig. Havet och klipporna är och förblir en lyx jag inte har tillgång varje dag.
Närheten till vänner och familj finns bara via telefon.
Det går inte att bara "kila över" när saknaden tar överhand..

Men det gör däremot att man uppskattar mötena desto mer! :)

Man tar mer tillvara på tiden ihop och gör något bra av den!

Vissa saker gör mer ont att missa än andra, visst det är kasst att missa fester och födelsedagar eller andra event men det gör inte så ont egentligen, det känns mest trist. Att höra om hur mosters nu babblar på för fulla muggar och springer runt som en galning. DET gör ont att missa..

Jag vill bara skrika STOPP, han babblar inte alls!! Han kan bara säga "tom!", "backa" och andra söta korta saker för det har jag sett men nåt mer kan han inte för jag har INTE sett det!

Därför mina vänner kan jag inte sluta le idag. För kl 8 imorse sms´ar min "sis" mej.

"vi tänkte komma och gratta dej :-) ja! jag tänkte komma till sthlm" 

Jag läste tre ggr och det slutade inte stå att de kommer hit. Det försvann inte när jag blundade och räknade till tre utan det finns fortf i min mobil. Jag tittar med jämna mellanrum så det inte ska försvinna!

Jag kunde inte få en bättre födelsedagspresent!!
Mosters kommer vara min hela helgen!! :)

Lycka!! :) :) :) :)
(budskapet gick nog fram tror ja... :) :) :) )







Nu ska jag sola vid sjön och sedan blir det sushi me Jenka! Mysigt!!

//Antz

Jag har varit ute och sprungit!!

ÄNTLIGEN

Det gjorde inte alls ont i axeln, alltså det kändes inte som innan olykan givetvis men såå mycket bättre än förväntat!! :)
Lycka!

Jag sprang längs med vattnet och det var en så härlig känsla att springa igen så ni anar inte!!
Men jag blev mycket MYCKET tröttare än vanligt..

Det gör mig lite sur, det var inte oväntat. Det är sån jag är bara!
Jag är inte perfektionist och absolut inte bäst på allt men jag vill ALLTID vara bäst på sport, det är sen gammalt!

Så jag kan bli sjukt arg om jag blir trött eller känner mej orkeslös.
Men jag ska vara vettig nu, hör och häpna men jag ska inte springa innan helgen nu.

Min dunderförskylning och det faktum att jag har haft 2 allvarliga infektioner i kroppen  varav en i blodet får tom Annie att lugna sig. Har ni hört?

Jag visste inte att infektionen i blodet kunde kostat mej min plats här på jorden.. Det är sånt jag aldrig tar in, eftersom att jag är odödlig..

Men om jag inte är sämre i min förskylning imorn ska jag SIMMA. Men bara 10-15 min har jag lovat Anders -min sjukgymn.

Å vad jag längtar!!!!

Nu vill jag att hantverkarna ska sätta på vattnet så jag kan duscha för sedan ska jag fika med Jessica, mysigt!!

Ha en bra tisdag alla underbara!

//Antz

Återbesök på SÖS.
Gick bra, eller vad man nu ska säga..

Jag har lite svårt för att glädjas åt att jag inte bröt "båda armarna
eller ett ben också."
Även om jag är medveten om att det kunde varit 7 resor värre så är detta
en jävlig resa jag inte valt att göra..

Jag råkar bara älska att träna och det kostade mej min vänsteraxel.
MEN läkarna och sjukgymnasten garvade åt mig idag.
"Du ska
inte kunna göra som du gör med din arm efter den skadan du har!!"

=)
Det var kul! Mina röntgenbilder såg bra ut. Jag är mer rörlig nu igen när infektionen börjat gå
tillbaka! UNDERBART

Nu kan jag ligga på rygg och lägga båda händer bakom huvudet utan att det gör fasligt ont!
LYCKA

Min sjukgymnast håller mig tillbaka lite när han tycker att min envishet
går lite väl långt men jag gillar honom som fan!
Han peppar och är kunnig och han vill verkligen att jag ska bli
bra! Det stödet känns skönt att ha när man går dit och tränar.

Vissa människor skapar ett förtroende som är sjukt värdefullt när man känner
sig osäker, dum och minst i världen. Anders (sjukgymnasten), Markus (nattssk) och Linn (ssk) 
är tre personer som betytt massor för mig på sjukhuset.

Det finns verkligen små underverk här på jorden och några utav dem jobbar på SÖS!
:)


//Antz



  

Solsken, ligger och latar nere vid sjön med uppdraget linne! Lite kallt, jovisst det är ju faktiskt April men ÄNDÅ, det e nice! :) När solen gömmer sig bakom kyliga moln åker linnet ner, filten sveps om axlarna och boken kommer fram.

Solen kommer åter och proceduren "linnet upp, boken bort" börjar om och sådär jojar jag fram och tillbaka till klockan närmar sig tre. det känndes lagom och jag gick in. Klickar igång datorn och tittar ut genom fönstret.

HAGEL OCH REGN!!

Haha, Aprilväder!! Snacka alltså... Men jag gillar det som tusan! Visst vore det lite småjobbigt om det var så jämt. Att man alltid skulle ha shorts, regnställ och termobrallorna med sig men såhär för en kort tid, ja April månad närmare bestämt, jaaaa! Då gillar jag det skarpt! :)

Igår var vi på spelning på Anchor. En rockbar inne i stan. Aldrig varit där. Inte riktigt min musiksmak men Mattias skulle spela så jag ville kolla. Sen kan jag tycka det är lite kul att gå på ställen jag aldrig annars skulle gått på. 

Man ångrar ju sällan sånt, man ångar ju bara det man INTE gjorde.. ;)

Sen snackade jag och min kloka vän Hanna lite om flygstoppet som råder mm.
Det är verkligen skittrist och jag tycker synd om alla som ska resa eller som jobbar med eller kring detta. 
Inget snack om den saken, MEEEN det är ju sjukt coolt egentligen. Som Hanna sa "det spelar ingen roll hur bra och uppdaterade vi människor är om allt och ingenting för naturen sätter den sidan till då är vi INGENTING!"
Sant!

Inte att jag inte visste det eller så men just när vi snackade om det blev det på nåt vis ännu större.. Vi är verkligen så försvarslösa och sårbara när det väl gäller. 

En vulkan får för sig att få ett utbrott och halva världen stannar. Och det finns inte ett jota d, jag eller någon kan göra åt saken.

Så varför oroa sig? Det som sker, sker ju så det är lika bra att ha så kul som möjligt under tiden!

//Antz







 

På nåder lät de mig åka hem i måndags! SKÖNT

Mina armar klarade inte mer antibiotika via dropp för de var/ÄR sönderstuckna, röda,blå och svullna! Hett värre!
:) Det var skönt att få komma hem, det enda "dåliga" med att få åka hem är oron. Såfort nåt känns fel,konstigt eller  extra ont blir man lite nojlig och då är det bra på sjukan. Då kan de lugna ner mej ganska snabbt plus att när jag ligger inne vilar jag min axel mer.

Jag VET att den behöver vila men det är svårt. När jag är stel vill jag få den mjuk men den kanske mår bättre av vila nu men är den still "fastnar" den så ÅÅÅÅ det är ett jäkla hamsterhjul rent ut sagt..

Jag mår bättre men är så mkt stelare än innan.. Jobbigt,,,
Jag ska käka antibiotika i tre månader, 10 tabl dagligen.. Hurray!!

MEN
Solen skiner ;) MASSOR skiner den så igår njöt jag, mamma, Erik och Puff av glass i solen på Mariatorget!
Härligt!!

Mamma är på besök, mysigt.. mammor och pappor är bra att ha och det känns tryggt att ha dom i närheten. Det är något jag inte är så bortskämd med fast de är ju även bra att ha på avstånd. De är ju aldrig längre än ett telefonsamtal bort som tur är! ;)

Jag har köpt lite nya kläder, nya skor och ett par solglasögon! Jag passar verkligen inte i solglasögon, tyvärr!
Har aldrig riktigt gjort det, Gud glömde bort att jag skulle vistas i solsken så jag får se lite korkad ut men den bjuder jag på! Så länge ingen spegel är nära kan ja ju inbilla mig att jag är ASSNYGG!!

Tro mej, det gör jag!! ;)

Puss
//Antz

Japp, jag vet att jag nyss skrev men jag kommer inte klara av att vara på rummet idag.

Inte pga smärta eller rastlöshet utan pga av TANTAN MITTIMOT. Hon är världens gulligaste tant men hon är nyopererad o armen och lite snurrig. Eller väldigt snurrig och orolig så hon försöker att ta sig upp och ur sängen typ hela tiden så jag sitter på helspänn!

Livrädd att hon ska trilla. Igår började hon kränga sig runt i sängen och hon hör dåligt och lyssnade inte när jag bad henne vara stilla, ja hade larmat men det tar ju en liten stund innan de kommer och hon hinner långt på 2 minuter, för långt!

När jag kom ur min säng och fram till hennes låg hon på tvären med huvudet på grinden o benen mellan grindpinnarna och vägrade vara stilla. Jag försökte få henne stilla och när sköterskan kom kunde ja andas ut. Sen höll hon på sådär så inatt fick hon sova i korridoren så de kunde ha koll på henne. När jag var ute och pratade i telefon såg jag att Markus satt på golvet hos henne och förklarade för 65:e gången att hon inte behöver gå och lägga sig för hon ligger redan och JA hon får vara i den sängen för att den är hennes. Berätta allt igen och igen och stackars lilla tanten.. 

Nu innan frukost kom de in med henne igen och satte henne på sängkant i väntan på mat. Då började hon igen och jag får panik. Kan hon inte bara vara stilla?! Utan hörapparaten hör hon ju inget så jag hoppar ur sängen varannan min och kan inte slappna av förutom då hon sover!

Men hon har så sjukt härliga kommentarer till allt. Man sätter skrattet i halsen för det är ju hemskt att hon är så snurrig men en del saker låter ju så jäkla kul bara!

stackarn...

Man ska vara glad att man är ung och ialla fall förstår varför man är här och inte tror att man kommer dö av en bruten arm/axel...

//Antz

Nu ligger jag åter på avd 24! :)
Yes, gissa jag blev glad igår när jag fick flytta och även fick lov att gå UT och ta luft?
Vilken frihet.. a det var ljuvligt..
Så nu är jag tillbaka där det började, eller det var hit jag kom efter röntgen den där JÄVLA morgonen. Jag brukar inte vara den som tänker "om inte" eller "vad hade hänt om jag gjort si eller så istället". Nej jag brukar inte det för det hjälper ju faktiskt inte, inte ett dugg men ju mer saker som händer med den här jävla armen och allt kring den så tänker jag mer och mer..

"VARFÖR SPRANG JAG!?"
Jo, för jag älskar att springa och hade varit världens mest griniga människa om jag suttit inne och inte simmat,gått eller sprungit men tankarna kommer ändå, det känns så jävla orättvist, eller onödigt bara!
 
Jorå jag har mer gnäll kvar i mig...=)

 Ibland känns det som det ALDRIG tar slut. Igår kände jag mig rätt positiv till det mesta men så ska man göra något helt lätt och vanligt så säger det bara STOPP .

"Nej just det, jag kan ju inte göra så längre..."
Då blir det svårt att vara GLAD. Men jag är ju så jävla less på att vara ledsen!
Jag hatar att vakna och ha ont, eller ännu värre att känna mig så jävla stel!
Saknar att bara vakna o kunna stiga upp eller snurra runt ett varv och inte känna mig som 98!

Om det någonsin blir nån rätsida på detta kommer jag inte ha någon bitterhet eller tårar kvar och det är ju skönt. Gott för allt som är gjort så att säga! :)

Fy så ska man inte säga, då händer det väl något riktigt hemskt bara för det!

Igår eller inatt jobbade Markus, världens bästa sjuksköterska. Han är guld, han har det där lilla extra. Det har visserligen många här men jag skrattar aldrig så mycket som när han jobbar.
Han jobbade när jag låg här här förra gången också och han var min favorit redan då.

Han skulle titta på min arm där nattens antibiotika skulle in o vi prövade om det skulle funka, det gjorde asont men var okej. Men efter bara nån minut gjorde det så satans ont i armen och det växte som en kulle på armen där nålen satt. Min högerarm har sagt sitt nu ang stick och antibiotika så den värker mer än vänstern snart tror jag. :/

Men trots att det gjorde asont och var jobbigt att börja sticka och bråka med den skadade armen skämtade vi typ hela tiden och jag säger ju oftast precis vad jag tänker så han garvade och sa att han undrade lite hur det såg ut i min hjärna men att han tyckte jag hade sköna funderingar och en härlig inställning till allt.  

Svårt att tro efter den här läsningen va?!

Jag har nog sagt det, men personalen är UNDERBARA.. Alltid glada, fixar allt och vill väl. Nu kom morgonsköterskan och frågade vilken frukost jag vill ha så det är säkert snart på gång. gottgott..

Frukost på sängen!! Nice..

//Antz

Man kan vara bitter, JÄMT. Man kan vara bitter, ALDRIG och man kan vara bitter IBLAND.

Jag vill vara bitter, ALDRIG men jag ÄR bitter IBLAND. Men för att få mig själv att inte vara så bitter tänkte jag göra en liten tabell, en lista med för och nackdelar med en bruen arm/axel och en ny inläggning på SÖS.


Listan med BRA saker:

*Jag har ett ASCOOLT klistermärke m Bamse på min mo
som jag fick när ambulanstjejerna o nattpersonalen fått mig till
en säng och började ge morfin o klippa kläder.
Det sitter kvar!! :)

*Jag får en "Hästens säng" ok dockutan rutor o den är smalare
MEN man kan höja o sänka den på olika vis.

*Jag fick jättefina blommor!

*Puff var hos mig nästan hela tiden och vi har ju kul vart vi än är
vi kunde tom skratta mellan mina gråt-och skriiik attacker!

*Tycker rätt ordentligt synd om mig själv för att jag har så ont och det känns okej! :)

*Från "dagrummet" hade jag asnice utsikt över vattnet. "kanalen" under Gullmarsbron OCH Globen.

*Har alltid envist hävdat om jag skulle sövas för operation så skulle jag nog fan kunna hålla mig vaken. Eller slå rekord i att vara vaken längst!! Fan ja somnade innan jag ens hann tänka att jag skulle hålla mig vaken och jag missade allt! Det som är BRA är ju då att jag slapp paniken att vara vaken under operationen!

*Kom hem och kunde efter ett par dar glädjas åt det lilla, ta på och av jackan själv! Eller skorna!

*Träningen gick bättre och bättre!

*Kunde ta morgonpromenader igen!

*Fick matlusten tillbaka

*Har rätt att äta hur mycket glass jag vill, för det FÅR MAN när man är sjuk!!!

*Under inläggning nr 2 (just nu) får man fira påsk i efterhand, igår satt jag och Puff här i min säng och åt av våra PÅSKÄGG

så... Nu känns allt bättre!!

När mamma och många andra läser detta lär ni tänka " om hon bara kunde tänka på detta när hon är BITTER och grinar eller är sur för smärta eller kass rörlighet i armen eller när paniken över framtiden slår till" va bra det vore!

Jag VET!! Men det är jävligt svårt att "vara glad" att jag inte bröt båda armar eller benen eller vadsomhelst. När allt känns fuckt och ORÄTTVIST eller gör asont är det svårt att le det där "vinnarleendet" jag oftast vill ha och mena det. Men jag värnar högt om min envishet.

Jag får ju antibiotika 3 ggr om dan via dropp och det är GALET kärlirriterande så går det in för snabbt eller lite fel gör det så SATANS ont!!

Efter 2 1/2 doser fick de ta ett nytt stick längre ner på min hand igår för då hade armvecket gett upp o antibiotikan hamnade fel och DET känns! Men sticket längre ner gav upp inatt redan. Kl 02.00 kom den underbara nattssk och satte antibiotika o efter typ 20 min vaknade jag att det gjorde ont. Hon kom in och satte den långsammare men nej det hjälpte inte, det brukar det göra. Hon skulle sticka om men det känns snart inte som det finns fler kärl att ta av som inte är våldtagna!

Så jag bestämde mig för att stå ut sista 13 min och jag trodde fan jag skulle avlida. Hela armen värkte så jag inte ens kunde gråta. Jag vred och vände mig försökte tänka på roliga saker men jag trodde bara att armen skulle trilla av, så jävla ont gjorde det MEN jag stod ut!

Kändes som en seger!!  Min envishet lever och funkar verkligen när jag vill!
Kan vara bra att ta fram den och testa ibland tror jag!! ;)


Känner ni nån som kan ursäkta
ordvalet här men supa sej asfulla, sova 2 h och sedan äta BRAKfrulle på altanen morgonen därpå
med ett strålande humör? Jag känner två "Piff och Puff"

Ha en bra dag alla glada!!

//Antz