.

Nu ligger jag åter på avd 24! :)
Yes, gissa jag blev glad igår när jag fick flytta och även fick lov att gå UT och ta luft?
Vilken frihet.. a det var ljuvligt..
Så nu är jag tillbaka där det började, eller det var hit jag kom efter röntgen den där JÄVLA morgonen. Jag brukar inte vara den som tänker "om inte" eller "vad hade hänt om jag gjort si eller så istället". Nej jag brukar inte det för det hjälper ju faktiskt inte, inte ett dugg men ju mer saker som händer med den här jävla armen och allt kring den så tänker jag mer och mer..

"VARFÖR SPRANG JAG!?"
Jo, för jag älskar att springa och hade varit världens mest griniga människa om jag suttit inne och inte simmat,gått eller sprungit men tankarna kommer ändå, det känns så jävla orättvist, eller onödigt bara!
 
Jorå jag har mer gnäll kvar i mig...=)

 Ibland känns det som det ALDRIG tar slut. Igår kände jag mig rätt positiv till det mesta men så ska man göra något helt lätt och vanligt så säger det bara STOPP .

"Nej just det, jag kan ju inte göra så längre..."
Då blir det svårt att vara GLAD. Men jag är ju så jävla less på att vara ledsen!
Jag hatar att vakna och ha ont, eller ännu värre att känna mig så jävla stel!
Saknar att bara vakna o kunna stiga upp eller snurra runt ett varv och inte känna mig som 98!

Om det någonsin blir nån rätsida på detta kommer jag inte ha någon bitterhet eller tårar kvar och det är ju skönt. Gott för allt som är gjort så att säga! :)

Fy så ska man inte säga, då händer det väl något riktigt hemskt bara för det!

Igår eller inatt jobbade Markus, världens bästa sjuksköterska. Han är guld, han har det där lilla extra. Det har visserligen många här men jag skrattar aldrig så mycket som när han jobbar.
Han jobbade när jag låg här här förra gången också och han var min favorit redan då.

Han skulle titta på min arm där nattens antibiotika skulle in o vi prövade om det skulle funka, det gjorde asont men var okej. Men efter bara nån minut gjorde det så satans ont i armen och det växte som en kulle på armen där nålen satt. Min högerarm har sagt sitt nu ang stick och antibiotika så den värker mer än vänstern snart tror jag. :/

Men trots att det gjorde asont och var jobbigt att börja sticka och bråka med den skadade armen skämtade vi typ hela tiden och jag säger ju oftast precis vad jag tänker så han garvade och sa att han undrade lite hur det såg ut i min hjärna men att han tyckte jag hade sköna funderingar och en härlig inställning till allt.  

Svårt att tro efter den här läsningen va?!

Jag har nog sagt det, men personalen är UNDERBARA.. Alltid glada, fixar allt och vill väl. Nu kom morgonsköterskan och frågade vilken frukost jag vill ha så det är säkert snart på gång. gottgott..

Frukost på sängen!! Nice..

//Antz