Doften som berör

Vissa personer i min närhet har en speciell doft.

DERAS doft och den personen får mig att må bra eller minnas speciella saker eller sakna dom kopiöst om det är någon som finns nära mitt hjärta men kanske långt ifrån mej i den verkliga vardagen.

Min barndomsvän Pippi har en verkligt speciell doft för mig. Jag älskar den och om jag känner den utan att hon är nära vill jag bara vara hos henne på direkten! Jag älskar att krama henne och känna doften.

Hennes doft som påminner mig om riktig vänskap, när den är som bäst och mest otvingad och underbar. Hatar att ha hennes kläder hos mej, då känns doften men utan att hon finns nära, då blir saknaden stor och väldigt påtaglig..

När jag jobbat och är hemma men inte bytt om eller om jag tar en tröja jag haft när jag varit och jobbat med min underbara kille kan jag känna hans ljuvliga doft och ömheten för honom bara sköljer över mej mer än ni anar. Jag tycker det är galet att jag kan tycka så mycket om honom fast han inte kan prata "normalt" med mig.

Att det ändå känns som jag vet precis vad han vill eller känner. oftast känns det så ialla fall, sen finns det stunder jag inte tycks fatta ett jota av vad han känner och vill. Vad man än gör är det fel och då känner man sig så jädra liten och kass.

Hemska känsla..

Men ibland, vid de stunderna när han ligger tyst och tycks filosofera över ja Gud vet vad... DÅ, då vill jag bara trycka mitt huvud mot hans, blunda stenhårt och på nåt magiskt vis kunna känna och förstå vad han tänker på.. Åh vilken frustrerande känsla det är, man vill bara förstå och det är det enda jag inte kan. Fy alltså.. Men doften kan jag, den känner jag och den sitter. Jag älskar den och jag älskar att jag på så vis kan "ta med honom hem"

Låter jag knäpp? Psykopat? Nej jag jobbar bara men världens härligaste kille, ni skulle förstå, jag lovar! Men sant är dock, dofter berör. Vissa mer, vissa mindre. Han berör mig jämt och han är den bästa jag vet! Men nu ska jag sova..

Fina killen sover djupt så vi säger väl Nattinatt!

//Antz

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0