De stora tankarna i det lilla huvudet
Ja till och från kan man verkligen undra hur så mkt tankar och känslor kan få plats i en såpass liten yta som huvudet eller hjärnan faktiskt erbjuder?
När jag sätter på en gammal gammal skiva och det kommer en låt jag inte hört sen jag var max 30 cm i mankhöjd men älskade och kunde utantill och baklänges blir jag varm inombords och ler lite när det slår mej att jag faktiskt kan texten utantill fast det gått så många året, ja vad är det man säger? Det som gömms i snö...
Hur något kan förfölja oss så innerligt och bli en så stor del av våra liv. Galet..men härligt..
Jag satt här inne i min älskade lya precis så mycket söder om stan man behöver för att må riktigt bra!
RIKLIGT och på riktigt =)
Gick från Karlberg imorse, det tar ganska exakt 2h och vägen hem är kanonmysig, speciellt nu med all snö eller varför inte en vårdag.. Precis när våren tagit fart!
Jag gillar stan, jag gillar de mesta delarna av vägen av lite olika orsaker.. Men en favvorit är Gullmarsbron som jag vet egentligen heter Skanstullsbron men jag hävdar att den går lika mycket till och från Gullmars som Skanstull så det kan väl inte spela nån roll då eller? Kl är strax före 8.30 och solen lyser så starkt mot mej och alla andra som bestämt sej för att promenera denna ljuvliga men KALLKALLA morgonen. Den utsikten är ljuvlig och känslan som sprider sej i kroppen minner om det bästa jag har och det mesta jag behöver.
Det kan verkligen vara allt från Puff och allt skoj vi hela tiden hittar på eller min älskade Danne, bara att få jobba med honom, tankarna på Fredrik som inte riktigt vill lämna mej. Vet inte om jag vill att de ska lämna mej heller. Han kommer ju alltid bli ihågkommen men kanske på ett lättare sätt så småningom. Närheten till vattnet utanför min lägenhet fyller oxå det en viktig funktion, förmågan att jag ska fungera drivs av bla vatten!
Vatten, Kärlek och GLASS
När jag var liten var mamma och pappa på en kryssning över natten. Farmor var hemma o passade mej och Martin. Av misstag fick jag en skymt av en svensk film där en gubbe stryper sin fru i en hytt ombord på en båt och kastar henne sedan överbord. Dramatiskt värre!
Jag drömmer såklart om det eftersom mamma o pappa är på en båt. Längtan efter mamma och pappa är det största och värsta för en rädd 6 åring så tiden tills de kom hem kändes oändlig, minst sagt!
Men man tycker ju att all hysteri ska lägga sej när de kommer hem och allt blir som vanligt men mina tankar ville inte släppa taget och tiden som följde var fylld av jobbiga dagar när jag hastigt och lustigt fick huvudvärk, mådde illa och ville hem! Jag minns det tydligt, jag fick panik och trodde mamma och pappa var i fara. Skolan visste säkert vad som hänt för de försökte alltid få mej på andra tankar. Jag hade ju aldrig varit sjuk innan så det hela verkade lite lustigt.
På vägen hem från bussen sprang jag ibland när jag trodde huset hemma stod i lågor.
Vi skulle till Nordens Ark med klassen. Nåt som jag i vanliga fall skulle ÄLSKAT men nu gav det mej magont och tårarna trillade nedför kinderna när jag försökte slippa undan i hallen samma morgon. Jag minns att Martin försökte övertala mej och lockade med vilka underbara djur jag skulle få se, det ena häftigare än det andra.
Men nej..
När vi gått runt ett tag i parken kom känslan tillbaka och jag försökte hitta på den bästa ursäkten för att få åka hem på momangen men icke.. Det känns helt konstigt såhär i efterhand att tänka att ett liv kan vändas upponer o en tillvaro förändras pga av en sekvens av 10 sek på en film!!!
Inte konstigt att folk blir hjärntvättade eller mår dåligt eller påverkas av omgivningen jämt och ständigt..
Och allt rymms där uppe, magiskt nog..Tankar som krigar mot varann, ständigt och jämt!
Saker man hör ochser påverkar och sätter tydliga spår.. Det kan få människan att göra eller tänka sjuka saker.
Man vet inte alltid hur saker kommer påverka en, på gott och ont men ibland är människan lättstyrd och tar tacksamt emot nån annans erbjudande om att göra vissa val eller så..
Men jag hoppas ni själva styr era liv på sånt vis att själen mår bra och att ni kommer tacka er själva den dagen det blir läge för det..
Kram
//Antz
När jag sätter på en gammal gammal skiva och det kommer en låt jag inte hört sen jag var max 30 cm i mankhöjd men älskade och kunde utantill och baklänges blir jag varm inombords och ler lite när det slår mej att jag faktiskt kan texten utantill fast det gått så många året, ja vad är det man säger? Det som gömms i snö...
Hur något kan förfölja oss så innerligt och bli en så stor del av våra liv. Galet..men härligt..
Jag satt här inne i min älskade lya precis så mycket söder om stan man behöver för att må riktigt bra!
RIKLIGT och på riktigt =)
Gick från Karlberg imorse, det tar ganska exakt 2h och vägen hem är kanonmysig, speciellt nu med all snö eller varför inte en vårdag.. Precis när våren tagit fart!
Jag gillar stan, jag gillar de mesta delarna av vägen av lite olika orsaker.. Men en favvorit är Gullmarsbron som jag vet egentligen heter Skanstullsbron men jag hävdar att den går lika mycket till och från Gullmars som Skanstull så det kan väl inte spela nån roll då eller? Kl är strax före 8.30 och solen lyser så starkt mot mej och alla andra som bestämt sej för att promenera denna ljuvliga men KALLKALLA morgonen. Den utsikten är ljuvlig och känslan som sprider sej i kroppen minner om det bästa jag har och det mesta jag behöver.
Det kan verkligen vara allt från Puff och allt skoj vi hela tiden hittar på eller min älskade Danne, bara att få jobba med honom, tankarna på Fredrik som inte riktigt vill lämna mej. Vet inte om jag vill att de ska lämna mej heller. Han kommer ju alltid bli ihågkommen men kanske på ett lättare sätt så småningom. Närheten till vattnet utanför min lägenhet fyller oxå det en viktig funktion, förmågan att jag ska fungera drivs av bla vatten!
Vatten, Kärlek och GLASS
När jag var liten var mamma och pappa på en kryssning över natten. Farmor var hemma o passade mej och Martin. Av misstag fick jag en skymt av en svensk film där en gubbe stryper sin fru i en hytt ombord på en båt och kastar henne sedan överbord. Dramatiskt värre!
Jag drömmer såklart om det eftersom mamma o pappa är på en båt. Längtan efter mamma och pappa är det största och värsta för en rädd 6 åring så tiden tills de kom hem kändes oändlig, minst sagt!
Men man tycker ju att all hysteri ska lägga sej när de kommer hem och allt blir som vanligt men mina tankar ville inte släppa taget och tiden som följde var fylld av jobbiga dagar när jag hastigt och lustigt fick huvudvärk, mådde illa och ville hem! Jag minns det tydligt, jag fick panik och trodde mamma och pappa var i fara. Skolan visste säkert vad som hänt för de försökte alltid få mej på andra tankar. Jag hade ju aldrig varit sjuk innan så det hela verkade lite lustigt.
På vägen hem från bussen sprang jag ibland när jag trodde huset hemma stod i lågor.
Vi skulle till Nordens Ark med klassen. Nåt som jag i vanliga fall skulle ÄLSKAT men nu gav det mej magont och tårarna trillade nedför kinderna när jag försökte slippa undan i hallen samma morgon. Jag minns att Martin försökte övertala mej och lockade med vilka underbara djur jag skulle få se, det ena häftigare än det andra.
Men nej..
När vi gått runt ett tag i parken kom känslan tillbaka och jag försökte hitta på den bästa ursäkten för att få åka hem på momangen men icke.. Det känns helt konstigt såhär i efterhand att tänka att ett liv kan vändas upponer o en tillvaro förändras pga av en sekvens av 10 sek på en film!!!
Inte konstigt att folk blir hjärntvättade eller mår dåligt eller påverkas av omgivningen jämt och ständigt..
Och allt rymms där uppe, magiskt nog..Tankar som krigar mot varann, ständigt och jämt!
Saker man hör ochser påverkar och sätter tydliga spår.. Det kan få människan att göra eller tänka sjuka saker.
Man vet inte alltid hur saker kommer påverka en, på gott och ont men ibland är människan lättstyrd och tar tacksamt emot nån annans erbjudande om att göra vissa val eller så..
Men jag hoppas ni själva styr era liv på sånt vis att själen mår bra och att ni kommer tacka er själva den dagen det blir läge för det..
Kram
//Antz
Kommentarer
Trackback
