.

Ibland fokuserar vi väl lite för mycket kring alla onödiga detaljer? Vi lägger kanske ner lite onödigt mycket energi på att säga rätt, vara rätt och se rätt ut jämt och alltid.

Det här med semlor tex. Exakt vad är det som gör en semla till en semla? Vad bestämmer att det är okej för ett bakverk att bära det namnet? Är det själva "bullen", mandelmassan eller grädden, eller kanske kombon av de tre? Men jag då som inte alls gillar grädde, tycker det är bland det vidrigaste man kan äta..(förutom när det andvänds som ingrediens i tex glass mm) Elle Puff som inte gillar mandelmassa.. ska inte vi få äta semla då?

Jodå, vi byter bara ut grädde och mandelmassa mot vaniljkräm och toppar med lite kanel. Jättegott!!
Trots mottugg från omgivningen har vi just gjort och ätit SEMLOR!
Det där andra, DETALJER...

Sen är det alltid lika poppis och urkul att påpeka när människor uttalar vissa ord på olika vis. Presenning tex, vissa lägger betoningen på s´et och andra på andra e´t. Man fattar ju vad båda menar men visst är det sjukt kul att retas och det blir snabbt ett hett ämne och fler jämförelser görs i rasande fart, säger du laaakris eller lackris bla bla bla..
Och när man tänker på det, samma där, DETALJER... Menlöst men ändå...

Efter minnesstunden i fredags låg det minnesböcker vid utgången för alla att skriva sina tankar eller bara ge av sin kärlek och saknad till "flinta". Jag möttes av ett tårdränkt ansikte och efter en kram kom den hulkande kommentaren som i all smärta och saknad lockade till ett tårfyllt leende, "-Hur stavar man till you?" 
Med alla tårar, tankar o saknad stannade hjärnan till för en sekund och you skrevs JOU. Men som att den detaljen  spelar någon roll? Kärleken till Fredrik gick fram, översättningen så solklar: "Love jou, älskar dej" och ett y eller j gör ingen skillnad men det är ändå nåt hon direkt funderade över.

Jag simmade igår och som alla vet, jag älskar det!
Det är min tid och ingen kan ta det ifrån mej, men ändå..
Hatar sträckan mellan dusch o bassäng, säkert bara i min skalle men det sitter så hårt inpräntat. Låter det aldrig hindra mej i livet vad jag vill göra eller inte men gudarna ska veta att det finns där. Missnöjet jag inte blir kvitt oavsett vad! Som ett fult ärr så kommer det stanna hela livet. Men som en mammasäger till ett sorgset barn som frågar om inte ärret nånsin kommer försvinna. De ler lite, berättar hur mkt de älskar dej och hur fin du är som du är med eller utan ärr och på frågan om det nånsin kommer försvinna svarar de, "Nej men det bleknar med åren"

Om mina tankar kommer blekna med åren är ju något jag inte kan svara för nu men det jag egentligen vet är att det tillmastadels sitter i min skalle och att det bara är DETALJER.. Inget ett barn i Ghana nånsin skulle kommentera för mej, de vill ju bara vara nära oavsett hur jag ser ut. Det är såna detaljer de aldrig kommer bry sej om..

Så släpp efter lite, var inte så typisk svensk! Detaljerna som stoppar dej idag kanske är ovesäntliga imorgon. Det som tar dej steget längre kanske är just det, att inte alltid titta så jäkla noga eller dömma för minsta lilla.. Ta det lite lala och känn dej hemma i det.. Jag tänker i varje fall försöka..

Ät semlor idag, med vad du vill och utan det du inte behöver!!

//Antz