......
"Aldrig mer!! Det kan aldrig vara värt det.." Ja det var ungefär så tankarna gick när vi hade kommit in i kyrkan och satt oss på en ledig bänk. Sneglade till vänster. Där på bänkarna på motsatt sida satt en hel drös ungdomar, mest 86:or. Bakom oss likaså och även i raden framtill.
Inte för att det förvånade mej, tvärtom.. Fredrik var älskad av många och det var något som verkligen syntes och kändes i kyrkan.
Så fort jag satt mej och sett mej omkring en stund och sett alla ledsna ansikten kände jag bara för att stänga av. Alla känslor ska stängas av och täppas till. Jag vill inte ha nån nära, inga vänner,inte Linnea, ingen familj inte mamma, inte pappa, aldrig vara kär nej ingenting!! Vill inte ha något som kan försvinna och såra nära mej. Visst, jag kommer vara ensam men hellre det!
Kl slog två och minnesstunden kunde börja. Tankarna jag nyss haft och bestämt mej för blåstes bort efter att Barbro fått prata i max 2 minuter. Hon tog bort all press från den här stunden, påminde om att vi kommit för att säga "vi ses" och inte "hejdå" till Fredrik. Hon sa sedan så mkt saker, allt prickade rätt och hon har verkligen gåvan att säga precis det alla behöver höra. Hon fick mej att tänka på det jag egentligen redan vet.
Att vara rädd och oroa sej hör livet till.. Sen, trots att vi oroar oss och beskyddar allt vi orkar och kan kommer vi ändå någon gång eller flera gånger förlora någon och det kommer göra så ont men i slutändan ändå vara värt det.
Fram tills i fredags har det varit svårt att ta in att han verkligen lämnat oss, alldeles för tidigt.. När det väl gick upp för mej och blev verkligt blev det så himla påtagligt och jobbigt.. Tungt men fint..
Tungt för oss, olidligt för hans familj men jag hoppas de var så nöjda man kan vara efter en dag som denna.
Vaknade igår morse och från ingenstans trillade tårarna utan stopp och imorse låg tankarna så fasligt nära ytan och han finns där i varje andetag.. Men som Barbro sa, visst kan vi vara ledsna men han har ju inte dött, han har bara gått in i dörren intill lite i förväg..
Tände ett ljus för Flinta när jag slog igång datorn och hela hans familj..
Ta vara på varandra och allas hjärtan idag och alla andra dagar.
Med kärlek
//Antz 
