.

Ett djupt andetag, ett fast grepp om rullstolen så går vi in, en pust av varmluft blandat med den så väl igenkända sjukhusdoften slår emot oss och knuten i magen påminner mej om sin existens.

Ska det aldrig gå över? Jag klarar av det, jag vet hur jag ska hantera känslorna men ändå... Knuten sitter så hårt att det ibland känns som den aldrig kommer försvinna. Även fast det inte är mig som besöket gäller! Fast vem vet, kanske är det en bra grej? En påminnelse om vilket liv jag inte vill leva.. 

Jag är där som stöd för Älsklingen men han skulle bara veta att för mej är hans närvaro är rena rama sjukhusskräckterapin (långt ord va?)

Han hatar sjukhus, jag förstår honom och klandrar honom inte för ett ögonblick men han är grym, världens bästa kille. Inget gnäll, ingen klagan, han kämpar och jag är så stolt över honom! Visst är han spänd, inget funkar lika bra som hemma men han visar framsteg enligt läkarna och även om vi vetat det innan är det så otroligt skönt att få höra det från de som verkligen är proffs och vet!
Det ger ännu mer push och hopp om framtiden!

Akademiska i Uppsala, jo det är inte som Uddevalla sjukhus precis. Det är enormt stort men Uppsala verkar vara en mysig stad, det lilla jag sett.. Personalen är guld, de låter mej bo här hos sötnosen, jag har en säng hos honom och eftersom jag jobbar typ hela tiden när jag är här ger de mej frukost och tar väl hand om oss.

Det känns lite som jag lever i en  bubbla, min och hans bubbla när vi är ensamma utan familj eller andra assistenter och bubblan när de andra är här. Det är ingen skillnad på arbetstid eller "ledig" tid. Jag gör ju samma saker, för att jag vill!!! Jag tycker så mycket om dom allihop och jag är så glad att jag får vara här, visst det blir intensivt men jag får se allt de gör, jag blir väldigt delaktig och det känns jättebra i hjärtat när personalen pratar med mej som den som utanför närmsta familjen känner Prinsen allra bäst och att de ser tydliga reaktioner när jag går ut och kommer in!

Om ni visste hur det värmer i hjärtat..

Jag lär mej mycket på samma gång så förutom knuten känns allt superbra här, ska nog hämta kaffe för att förebygga att john blund kommer nu när jag jobbar natt! =)

Ta inget för givet, gör det bara inte..

//Antz