.

Rätta mig om jag har fel men något har hänt mig som vanligvis inte händer,
inte mig i alla fall. Jag har anat det länge men inte tagit det på allvar.
För det händer ju inte mig.

Jag blir aldrig kär.

Alla ni som känner mig ni vet det är sant.
Jag blir faan aldrig kär-oavsett kategori och absolut inte i prylar.
Jag är en res och äventyrare, det är där jag lägger mina pengar som jag säkert egentligen borde köpa lägenhet för, eller sätta på ett pensionskonto. (för det är vad man säger till andra va?)

Jag lever inte alltid som jag lär.

Fast iför sej, om någon lite osäkert säger till mig att de funderar lite på att resa skriker jag JAAAAA
innan de avslutat meningen, för jag VET att de aldrig kommer ångra sig.

Förlåt, nu tappade jag tråden..
Kär var det va? Eller vad jag inte blir rättare sagt ;)

Men för ca 1 år sen eller kanske mer hände det..
Mamma var här, vi var i Farsta centrum och strosade lite planlöst omkring.
Jag vet inte vem jag är lik eller dotter till, brevbäraren Åke tror ja..

Jag har absolut inget intresse av smycken!
Visst jag äger smycken, köper det nångång, använder det ALDRIG
Eller väldigt sällan.
Mamma går gärna i smyckesbutiker, helst i alla!
Varje gång vi närmar oss Guldfynd, Albrekts och allt de heter försöker jag avleda intresset, pekar åt ett annat
håll eller pratar på om något hon lyssnar till. Hoppas in i det sista att det ska funka.
Men i sista sekunden, precis när jag tror jag klarat mig svänger hon in där lik förbannat.
Satan...

Vi går i Farsta och vi ser Guldfynd och innan vi ens närmar oss sätter jag bestämt ner foten.
"Nu räcker det, vi va på Guldfynd igår och de har samma skit här!"
Hon skrattar och ger med sig.
Vi går förbi och vi åker upp till andra våningen. 

SILVEROASEN
"DEN har vi inte varit inne på!" tjoar hon förtjust
Det var så nära att det gick vägen, men men så med tungt huvud traskar jag efter.

Hon fastnar nånstans och jag går runt lite lätt rastlös..
Så plötsligt händer det, kärleken slår ner som en blixt från klar himmel
Där ser jag ett annorlunda halssmycke, handgjort av nån vars namn jag aldrig hört innan.

Det är ett grymt silversmycke med ingraverade citat.
Jag faller för allt.
Citatet,formen och ovanligheten
citatet-"Frankly my dear, I don´t give a damm"
KLOCKRENT
eller
"Even when I´m wrong I´m right"

Båda två är så jäkla jag!
Ett sånt ska jag ha.
Drygt 1000 kr!!!
GULP

Jag köper ALDRIG smycken för 200 kr ens!
Sjukt..
Jag pröjsar gärna för resor men prylar, nej tack

Men den där blixten har inte slutat förfölja mig sen dess.
Idag var jag där igen och tittade
Jag är helt såld.
Det tar emot att erkänna för det känns inte okej nånstans.
Att lägga så mkt pengar på sig själv i prylar menar jag..

Men nu har jag bestämt mig, när jag får min första riktiga lön efter att ni kära medmänniskor och skattebetalare betalar min lön (sjukpenning) ska jag lägga 500 i månaden och sedan efter sommaren nångång gå dit och köpa det där jädrans halsbandet!
Bestämt!!
Skönt, jag som velat så jävligt fram och tillbaka med det där jädra halsbandet

Jag vill nog få ert godkännande här, är det verkligen okej att lägga så mkt pengar på ett halsband?
Jag inbillar mig vid svaga tillfällen att det kanske är bra att det är så dyrt för då MÅSTE ja använda det, som om det nu skulle vara svårt..:)

Trevlig kväll, själv ska jag skaka mina lurviga i STHLM´s natten 
KYYYYSS

//Antz