.

Ingen panik! såja,såja..
Det är inte som det ser ut, eller står i överskriften rättare sagt!

eller ja.. ser ut kanske för er som ser mej live, haha.. men det ni ser är bara träningsresultatet efter lite mkt glass..

det ni som läser, läser i överskriften ska ni inte ta på allvar. Ta aldrig nåt på allvar när jag svamlar! Som nu...
nu svamlar jag..

Förlåt, vi tar om detta om ni orkar fortsätta.

Det jag menade var helt enkelt detta

Har ni kännt en gravid kvinna? Varit gravid själv kanske tom, eller bott med en eller kanske bara suttit lite föööör nära en havande på ett café på stan?

Då har ni säkert lagt märke till att ALLT ja och då menar jag ALLT de pratar om eller verkar tänka på handlar om det lilla som växer inuti dom och det stora som händer inom dom!

Svullna fötter, illamående, ultraljud,barnvagnsköp, matsug, tröttheten,lyckan ja gud ja kan säkert hålla på i 100 år! Detta är helt omöjligt för mej att sätta mig in i MEN jag säger inte att det är fel, bara svårt att tänka att det enda som helt plötsligt existerar är det här lilla livet och allt som kommer därtill.


obegripligt... tills nu!
Det går kanske inte alls att jämföra men just nu känner jag mej som en gravid kvinna och min vänsterarm är min mage och allt som händer inuti den, det är min graviditet!

Skratta ni men allvarligt..
Det enda jag tänker på är min arm, hur den känns. 
bättre eller sämre än igår?
kan jag töja mer eller mindre än igår?
hur ont jag har...eller inte har..
kommer jag kunna göra allt jag vill igen?

det är lite av det jag TÄNKER

sen kommer ältandet mina nära får utstå! gnäll, tjat om mej mej mej mej och min förbaskade arm!!
Allt som finns är JAG

För 2 v sedan satt jag o funderade på mitt mål med Gbg-varvet och om jag skulle simma idag eller imorn eller både och kanske.. 

Nu.. kommer jag ens springa gbg-varvet och simma snart och vilken smärta får jag betala med för att kunna delta?

NEJ!!! inge mer bitterhet har ja sagt,,, men det e svårt för rädslan att aldrig bli som innan sitter som en knut i magen så fort tanken slår mej och jag skäms för jag vet att det är en droppe piss i havet i jämförelse med hur många andra har det och får kämpa med varje dag men just nu är detta mitt lilla helvete.

ett helvete jag inte bett om och fan inte förtjänat!! eller?? det kanske är rätt åt mej. "haha, vi tar ifrån henne det hon älskar mest, chansen att träna och jobba med världens bästa kille" det kan hon ha!!

Nej så ska man väl inte tänka.. ínget ont som inte... eller hur?
Det kunde ju varit värre.
Sjukgymnasterna pratar ju om mej som den mest rörliga efter en av de allvarligaste axel operationerna. De fattar inte hur jag kan töja som jag gör mm men de ser inte träningen bakom. Eller hur jag tränat sen jag var liten, byggt upp en stark och rörlig kropp. 

Just nu känns det både ock. Kul att få så mkt beundran o pepp från dom men lite otacksamt att man drabbas för att man jobbar för att få en frisk och stark kropp. 

Ser ni? Gravidsymtomen härjar! 
Önskar och ber för en betydligt kortare graviditet än 9 månader

puss och kram

//Antz