.

Ja vad säger man..?
Just nu har jag så in i helvetes jävla ont i armen att jag inte kan fokusera ihop en enda vettig tanke. Men jämför man dagens smärta med i torsdags är jag ju bra idag!

Till er som inget vet nu då.. Jag skulle jogga till jobbet och allt kändes bra, underlaget okej, jag var pigg och musiken bra! På en 100 dels sekund vänds allt upp o ner. En isfläck, ja trillar bakåt men klarar både rygg o nacke men lägger hela min tyngd på vänsterarmen eller axeln.

Smärtan som blir går inte beskriva med ord! inte med skrik och gråt heller för den delen för så mycket jag skrek o grät i tors har jag nog fasen ALDRIG gjort.

Sittandes/halvliggandes i snödrivan i väntan på ambulansen grät jag, krafterna att ta sej till ambulansen räckte precis. Såg inget i ambulansen förens vi åkt en bra bit ja orkade inte ens öppna ögonen. Morfinet gick inte spruta in när kärlen bara hoppade undan för de var för nedkylda. Så varje kramp eller sväng fick ambulanskvinnan höra att jag levde och hennes öron lika så!

Väl på sös när jag skrikit o åter igen grinat mej över från ambulansbritsen till en  sjuksäng kunde de fylla mej med lite sköna prylar, stesolid,morfin ja rubbet!
när saxen kom till vänstervecket på tröjan skrek ja som en galning samtidigt som jag försökte be henne om ursäkt för att jag gnällde!

Personalen har varit och är fortf guld!!

Röntgen var en pärs och hela torsdagen lika så..
Bara ont ont ont, trista besked och mkt tårar....

Livet blir inte alltid som man tänkt sej!

//Antz