.

Skam den som ger sig!!

Jag vet att jag inte borde blogga nu, jag sitter i trosor och linne, håret på haj svaj (allt i sin ordning) och jag ska snaaart åka till BÄSTKUSTEN  =)

 

Jag vet även att mamma skulle skrika på mig att sluta om hon såg, precis som Puff om hon sett mig sitta här MEN hon sover, jag vet för jag frågade henne om kaffe förut och då sov hon så om jag inte väcker björnen ska nog detta gå fint! ;)

Jag vaknade, drog på mig träningskläderna, satte igång musiken och gav mig ut och sprang.

Sedan olyckan har det fan inte varit lika kul och skönt som annars. Första typ 3 km har varit så tunga! Hemskt,aldrig varit med om liknande..

Tack kära arm och pencillin för att ni pajar en kondis som varit bra sedan 3:an!! Jävligt tack!!

Jaja, lätt att skylla på det tänker ni men faktiskt, det har aldrig varit såhär för mig att träna. Tungt ett tag i början beroende på dagsform, ABSOLUT, men detta är inte samma känsla..

 

Givetvis sprang jag en timme redan första dagen efter olyckan och vägrar ju stanna och gå. Det är inget fel när andra tar det lugnare eller stannar men jag är så inställd på att aldrig göra det! Sjukt? Ja kanske det men det är min kända envishet som talar!

 

Den envisheten min mamma tror kommer bli min död men som jag tror är tacken för att jag fortfarande lever!

 

Mamma borde tagga ner lite och jag kanske borde inse att jag har begränsningar.

HEMSKA tanke...

 

Men nu till dagens syfte, Det var inte så jobbigt idag!! YES

Jag orkade även göra mina andra + övn och sprang allt jag kunde en kort sträcka!

Underbart!!

Gahhhaa nu är Lena här och jag har inga byxor på mig!!!

Fan, visst visste ni att detta skulle hända!

hahaha, fan jag är ju otrolig, men ganska härlig!! ;)

 

Ses på kusten

over and out!

 

//Antz