.

Kom hem imorse och kände mej glad..

Inte bara "glad" utan JÄTTEGLAD!! Utan nån speciell orsak, eller

kanske just det, många små men viktiga orsaker tillsammans.

Det var längesen jag kände att jag på riktigt log mot hela världen oavsett hur den mötte mig,

sen är det klart att alla log för vem kan inte le tillbaka mot nån som praktiskt taget säger

"Jag älskar dej" med blicken till alla hon möter?

Jag tog på mig kläderna som låg närmast efter jag fikat på altanen, kläderna

bara kändes RÄTT, det är inte varje dag!

Jag åkte in till stan och världen fortsatte le.

Åt lunch med en god vän, på en solig takterass blev det sushi,

JAG ÄLSKAR SUSHI

Efter lunch åkte jag till Solna.

Det finns en kiropraktor som kommit på en metod så att personer med spasmiska

handikapp ska, med hjälp av elektroner med ström kunna slappna av i musklerna och

på så vis ska hjärnan kunna fokusera på andra saker eller "väcka" resten av kroppen

och kanske vila mer i sinnet..

Kom dit, min älskling sov. Vi lyssnade på vad "Fredrik" (kiropraktorn) berättade och sedan vaknade

Danne. Då satte Fredrik elektroner på ben och armar. Direkt strömmen slogs på började det hända

grejer. Jag kan ju inte låta bli att hjälpa till och vara nära

honom hela tiden så de andra skällde lite på mej att jag inte vilar armen men jag

kan inte låta bli honom. ;)

Han tittade på mig hela tiden och jag pratade hela tiden så han skulle förstå allt som hände.

Jag saknar honom..

Om ni bara visste hur underbart det är att lukta, krama och pussa och bara känna

hur han förstår..

När han tittar och ser så nöjd ut, ja det värker i bröstet på mig.

FAN alltså vad jag saknar..

Efter bara en liten kort stund började det hända grejer med Dannes kropp!!

FANTASTISKT

Att det på riktigt funkar!!

Fredrik tyckte det kändes ännu mer "nervöst", viktigt eller pressat att visa med Danne att det

funkar när han såg hur mycket HJÄRTA det var inblandat.

Det kändes i rummet, Vi i personalen älskar alla Danne och familjen är ju familjen,

ni förstår ju själva..

Jag satt och höll i Dannes hand och sedan fick jag prova sträcka hans arm som vanligt

och jag kände hur mjuk och avspänd han var.

Ni fattar inte lyckan och lättnaden av att äntligen se nåt som så tydligt funkar!!

 Okej, jag erkänner..

Jag började gråta, massor!

De andra likaså.. Vi satt där och skrattade och grinade ihop och jag bara kramade honom

och sa hur bra han skulle bli och hur stolta vi är över honom!

Det kändes som han tittade på mej typ hela tiden där inne och höll mig i handen.

Det kändes som jag med min röst kunde lugna honom när han inte riktigt förstod vad som hände.

Mycket av det som jag tror händer kanske bara finns i mina fantasier men då kan dom väl få finnas kvar där, det mår väl ingen sämre av?? Absolut inte jag..

Själva behandlingen gjorde UNDERVERK och det märktes på hela honom..

När jag sedan skulle gå bad jag om en puss och när jag fått den och sagt honom hur mycket

jag älskar honom och pussat honom åkte jag in till stan..

Men vilken dag..

Mitt hjärta har fått styra hela dagen, "hela" veckan och helgen som gick..

Det lönar sig när hjärtat får säga sitt, så håll inte tyst om hjärtat har något att säga,
 det som vill sägas kanske inte alltid passar sej eller det kanske är jobbigt,

 
men ärligt talat

 

vad gör det om 100 år när allting kommer kring? 

Nu ska jag fika med Hedda och en bättre avslutning på en underbar dag får man leta efter!!



Puss och LE!!!!



//Antz