.

Eller varför inte lite matförgiftning?

Haha.. Det är inte kul egentligen, inte ens lite. Jo föresten det är komiskt. Inte rätt och slätt KUL men komiskt , det är det.

Jag har rest ganska mycket. Afrika, Central Amerika, Asien och ja och lite andra herrejösses turer har det blivit genom åren. Jag är inte äcklig. Inte ofräsch eller så men jag är väldigt lite baciellrädd. 

Jag lever för dagen, äter det jag hittar eller blir sugen på längs vägen. Råkar det bli hundburgare i Peking eller hönslivmoder i Ghana så är det sånt som händer. Jag skrattar efteråt och rycker på axlarna. Sitter på gatan och äter med händerna. Det gör mig ingenting och jag har aldrig någonsin blivit sjuk av det så det har väl gjort mig extra "vågad". Eller dum.

Jag har valt att leva såhär. Vill inte vara rädd för saker och ting hela tiden. Vill inte ligga inför döden och ångra massa saker jag aldrig prövade. För det kunde ju kanske, eventuellt och inte ens lite säkert vara farligt. 

Nej aldrig. Jag lever nu och det är det som betyder något.

Men så tänkte jag bete mig lite som folk.
Åka på charter helt enkelt.

Jajemän.. Första middagen på ett 4-stjärnigt hotell.
BAM!! Matförgiftad!

Dagen därpå bestod av en väldans massa kräkningar, tänkte bespara er alla detaljer. 
Men inte nog med att man spyr till man är tom, sen fortsätter man flera timmar var 10e min. Hemskt,hemskt HEMSKT.

Farbror doktorn kom, gav en spruta och en lista läkemedel.
Sen var man däck 1 dygn och halvrisig resten av veckan.

Jag är inte bitter.
På riktigt.

Jag fick bada lite salt, sova ut för första gången på väldigt länge, åt en helt okej glass en av dagarna ;) och jag behövde komma bort.

Men... charter... 
INGET för mig ;) uppenbarligen!

Ge mig en ryggsäck, a one way ticket, en flaska vatten och lite halvgalna infödingar på en galen marknad någonstans i tjottahejtti. DÄR, precis där har ni mig mitt i prick!


Men alla erfarenheter är bra erfarenheter brukar jag säga och det håller jag fast vid. ;)


Puss och hej Tunisen va inte min grej! ;)

//Antz