<3
Ledig idag.
Var i stan, träffade mamma och Gudmor som vart på besök ett par dagar. Vi strosade Hamngatan ner. De satte upp julbelysning i träden.
Det drar sig mot jul, sakta men säkert och fort kommer det gå. Det har vi väl ändå lärt oss vid det här laget?
När de började bege sig mot tåget tog jag en promenad till Djurgården. Bara för att kunna ta båten till slussen, för jag kände att jag behövde åka lite båt.
Jag är lite konstig ibland jag vet.
Men det kändes bra i magen att göra det.
Åkte hem, tände ljus, tog på mig stora tröjan, nya raggisar och satte på Peter Jöbacks julskiva.
BAM!!!
Slaget i magen, ögonen börjar ofrivilligt svida. Argt svär jag till och slår min knutna hand i golvet för att det alltid blir såhär!!!
Jag får lite julstämning och tror det ska kännas bra men varje år blir det samma sak.
Jag tänker på mitt älskade hus hos pappa. Jag saknar min familj så det gör ont i mig och jag längtar hem så mycket att jag skulle kunna springa hela vägen om någon bad mig.
Jag säger att det går bra, jag rycker lätt på axlarna när någon frågar. Säger att det är trist men att det inte gör något. Jag klarar mig själv, det kunde varit mycket värre.
Det är sant. Jag kommer klara av november och december precis som vanligt. Iår måste jag även fixa julhelgen utan att åka hem.
Hem.
Jag kallar alltid stockholm hem nuförtiden för det är så det känns. Förutom nu, nu och vid jul. Då finns det bara ett hem för mig och det är på Torseröd.
Jag kommer fixa julhelgen här. Jag kan inte lova att jag inte kommer gråta något. Vek som man är men klara det kommer jag garanterat att göra.
Men jag måste inse att det visst påverkar mig, inse att det aldrig kommer gå över.
Jag är en riktig jävla julnisse och jag är faktiskt skitledsen nu.
Varsågoda alla ni som alltid tjatar att jag visst måste fundera på att flytta tillbaka ibland, här har ni alla ni som säger att jag visst måste sakna er ibland. Nu fick ni rätt. Jag saknar er som fan och det kommer kännas likadant nästa år. och nästa och nästa..
Det finns ingen offknapp och allt som jag hållit mig borta ifrån glöder i mörkret.
Allt var bra, allt var glömt trodde jag. Trodde det värsta var över. Plötsligt kom tårarna och jag saknar er så.
Men det kommer bli bra. Imorn kommer jag säkert skratta åt detta inlägget, tänka att jag måste varit trött eller bara superlöjlig men ikväll tycker jag inte att jag är löjlig. Ikväll tycker jag jävligt synd om mig själv och det får man faktiskt göra ibland.
Det står jag faktiskt för.
Jag saknar er alla därnere ikväll och det tycker jag ni ska veta. För ibland är jag dålig på att säga det en det betyder inte att jag inte menar det. För det gör jag.
Jag saknar er hela vägen runt.
Kärlek
//Antz
Var i stan, träffade mamma och Gudmor som vart på besök ett par dagar. Vi strosade Hamngatan ner. De satte upp julbelysning i träden.
Det drar sig mot jul, sakta men säkert och fort kommer det gå. Det har vi väl ändå lärt oss vid det här laget?
När de började bege sig mot tåget tog jag en promenad till Djurgården. Bara för att kunna ta båten till slussen, för jag kände att jag behövde åka lite båt.
Jag är lite konstig ibland jag vet.
Men det kändes bra i magen att göra det.
Åkte hem, tände ljus, tog på mig stora tröjan, nya raggisar och satte på Peter Jöbacks julskiva.
BAM!!!
Slaget i magen, ögonen börjar ofrivilligt svida. Argt svär jag till och slår min knutna hand i golvet för att det alltid blir såhär!!!
Jag får lite julstämning och tror det ska kännas bra men varje år blir det samma sak.
Jag tänker på mitt älskade hus hos pappa. Jag saknar min familj så det gör ont i mig och jag längtar hem så mycket att jag skulle kunna springa hela vägen om någon bad mig.
Jag säger att det går bra, jag rycker lätt på axlarna när någon frågar. Säger att det är trist men att det inte gör något. Jag klarar mig själv, det kunde varit mycket värre.
Det är sant. Jag kommer klara av november och december precis som vanligt. Iår måste jag även fixa julhelgen utan att åka hem.
Hem.
Jag kallar alltid stockholm hem nuförtiden för det är så det känns. Förutom nu, nu och vid jul. Då finns det bara ett hem för mig och det är på Torseröd.
Jag kommer fixa julhelgen här. Jag kan inte lova att jag inte kommer gråta något. Vek som man är men klara det kommer jag garanterat att göra.
Men jag måste inse att det visst påverkar mig, inse att det aldrig kommer gå över.
Jag är en riktig jävla julnisse och jag är faktiskt skitledsen nu.
Varsågoda alla ni som alltid tjatar att jag visst måste fundera på att flytta tillbaka ibland, här har ni alla ni som säger att jag visst måste sakna er ibland. Nu fick ni rätt. Jag saknar er som fan och det kommer kännas likadant nästa år. och nästa och nästa..
Det finns ingen offknapp och allt som jag hållit mig borta ifrån glöder i mörkret.
Allt var bra, allt var glömt trodde jag. Trodde det värsta var över. Plötsligt kom tårarna och jag saknar er så.
Men det kommer bli bra. Imorn kommer jag säkert skratta åt detta inlägget, tänka att jag måste varit trött eller bara superlöjlig men ikväll tycker jag inte att jag är löjlig. Ikväll tycker jag jävligt synd om mig själv och det får man faktiskt göra ibland.
Det står jag faktiskt för.
Jag saknar er alla därnere ikväll och det tycker jag ni ska veta. För ibland är jag dålig på att säga det en det betyder inte att jag inte menar det. För det gör jag.
Jag saknar er hela vägen runt.
Kärlek
//Antz
Kommentarer
Postat av: mamma
Längtar redan efter dig skruttan. Men vi ses snart igen, massor med kramisar från mamma.
Trackback
