Hemlängtan

Igår var jag och simmade på Eriksdalsbadet. Jag brukar ju simma i Farsta men i sommar har jag varit dålig på att simma. Dels för att Farsta  simhall brukar göra uppehåll och för att man blir lat, man vill hinna andra saker och jag simmar hellre ute i sjön.

Men jag har simmat i utepoolen på Eriksdalsbadet nån gång i veckan istället, det är nice.. Längder men ute!

Igår gick jag dit men de hade stängt utepoolen. Fan.

Jaja, jag gick in för att simma inomhus istället.

Det är jättefint där. Rent, fräcsht och bra på alla vis MEN

Fy vad jag inte känner mig bekväm eller "hemma" där. Ingen pratar med någon om man inte känner varann. Det känns som att alla tittar på en. Eller på varann och jämför.

Hatar sånt. Det får mig att må skitdåligt. Eller inte skitdåligt kanske, jag stänger av men jag är inte avslappnad. Sen kryllar stället av dessa 18 åringar som slåss med sina komplex. Jag ser det i deras sätt och i deras ögon.

Size cero men i spegeln ser de nåt annat verkar det som. De klämmer och känner. (På VAD??!!)
Smala som stickor, söta som socker missnöjda som jag vet inte vad...
Det gör mig ont att se på dom.

Här är det inte bara att simma och vara. Här är det nån jävla prestationskamp från att du öppnar skåpet och börjar byta om tills du slår igen skåpsdörren bakom dig och går hem..
Du glömde kvar din självkänsla i skåpet, det var inte därför du gick dit från början.

Jag går därifrån, skönt att ha simmat men huvudet är inte som vanligt rensat utan snarare spyfullt av nya tankar. Om allt mellan himmel och jord och snygg är nog det sista jag känner mig. Känner sig snarare lite sämre, lite mer brydd än tidigare.

Det stör mig, gör mig lite förbannad..

Jag saknar Farsta badet. De goa tanterna och kvinnorna som kommer för att simma, gympa och prata med varann. Där känner jag mig alltid avslappnad. Inga onda blickar där inte.

Jag är jag och det spelar ingen roll vem jag är eller om jag vill prata eller vara tyst. De dömmer mig inte för det och de får mig att inse att det andra spelar ingen roll. Det viktiga är insidan, att man gör det som känns bäst idag, för sin egen skull och inte för någon annans.

Klyschigt?

Ja en smula men det är sant.
Skillnaden är stor och jag trivs bättre i Farsta helt enkelt.
Söder är bäst... ;)

nu ska ja ut i det vackra  vädret och sen äta frukost vid sjön..
mys..

/Antz


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0