.

Jag är noga med att alla alltid ska följa sitt hjärta och göra det som alltid känns bäst för en själv.

Givetvis ska man inte såra andra människor med vilje men man ska tänka på sig själv, man måste det för det är ingen annan som kommer göra det. Detta gäller även för mig själv. Eller det har alltid gjort det, nu vet jag inte. Är det värt att följa sitt hjärta när det känns såhär? När klumpen i magen bara växer vissa dagar.
Det känns som du gjort vad du kan men det räcker inte.
Du är ett svin likförbannat och det är bara du som gjort fel.

Mamma sa en gång att det aldrig bara är ens fel.
Hon ljög nog för nu är allt mitt fel, mitt och ingen annans och jag är less på att andra får begå misstag och göra dumma om inte sviniga misstag i sitt förflutna och det ska vara okej, eftersom ingen vet.
Men jag antar att spelreglerna är olika för alla deltagare och jag valde fel spel och fel lag.

Det var egentligen inte detta jag skulle skriva om. Jag är bara så less att det måste få komma ut någonstans eftersom att rätten att bli arg eller ledsen inte finns för mig.

Men jag har en vän, vän eller snarare familjemedlem som jag är så stolt över nu.
Hon har efter alldeles för lång tid lyssnat till sitt hjärta. Hon har kanske hört hela tiden men inte vågat handla.

Hon har varit fast och fången i något dåligt, hemskt och i mina ögon livsfarligt i alldeles för många år. Lyssnat men utan att höra när jag bönat och bett henne att lämna. Dra för att rädda sig själv.
Försöka läka och hitta kärleken igen, kärleken hon förtjänat hela tiden.

Men istället för att göra som mig, dra, fly till det som känns bra för stunden utan att alltid tänka på andra har hon stannat. Stannat fast hon borde gått.

Lyssnat på de som inget vet, de som tycker det är skamligt att gå och vara ensam.
Varför är det fel!?
Varför ska man stanna i något som gör en olycklig?
Precis som jag undrar varför man inte ska få vara glad när man hittat något man trivs i. Slutat springa för att vilja stanna.

Det finns ingen skam eller skuld i att gå. Skammen kommer när man skadar sig själv, man sviker det enda man alltid måste kämpa för.
Jag hatar att andra människor får henne att känna skuld. Att hon inte gett allt eller att hon borde stå ut.

stå ut!?
För vems skull då?
Alla andra, för att alla inte ska snacka massa skit eller tro sig veta bättre.
Åh vad trött jag är på sånt.

Hon har ialla fall äntligen tagit ett steg därifrån, från det dåliga till det bättre.
Klart det är jobbigt, mycket sårade känslor men det är inget i jämförelse vad hon utstått till nu.

Jag älskar henne och jag är så stolt över henne.
Ringde för att säga det igår men hon la den lille.
Den lille som kommer förstå så småningom.

Förstå att mamma måste få vara lycklig för att göra honom lycklig. Han är och kommer bli världens finaste kille, tjejerna kommer springa benen av sig.

Jag vill bara lämna nu. Jag vill bara vara ett med min ryggsäck. Inget mer.
Ett par bra joggingskor så jag kan gå och gå och gå.

Det är nu jag brukar åka, utan ett ord eller förklaring. Dra för alla vet att jag kommer tillbaka.
När det slutat strama åt och jag kan andas och fått bada av mig.
Då kommer jag alltid hem.


Tyvärr kommer jag inte åka på ett tag. Det finns en underbar människa i mitt liv som behöver mig mer.
Trodde aldrig jag skulle bli den som stannar för ett jobb, kanske för han är mer än ett jobb.
Trodde aldrig jag skulle stanna för en människa men här sitter jag. För första gången på många år är jag inte ens påväg..

Man ska tydligen aldrig säga aldrig eller hur?
:)

Puss 
//Antz