Besök i brandbilarnas hus

Det finns mycket underbart, fint och fantastiskt här i världen.

Visst blir man glad om man bokar bord på restaurang och servitrisen är urtrevlig, man blir glad när killen eller tjejen om jobbar på 7eleven överräcker din kaffe med den lilla extra glimten i ögat.

Vi tycker att det känns skönt när sjuksköterskan är trevlig och tar hand om dig efter bästa förmåga när du är på vårdcentralen.

Alla dessa typer av vänliga bemötande är uppskattat. Man blir glad, varm och känner att världen är god. Fast det är ändå deras jobb, vi örväntar oss att bli väl bemötta vid dessa tillfällen.

Men något som jag blir så lycklig av, alldeles jätteglad och varm innombords, ja det blir jag av den här otvugna värmen människor sprider i vardagen.

Igår gick vi till Farsta brandstation.

Yrket brandman faccinerar mig. Jag skulle lätt vilja jobba som brandman och gå den utbildningen. Om jag hade fixat jobbet. Det skulle jag tyvärr inte. Jag må vara envis, grym och allt det där man måste vara men fakta kvarstår. Med all den där utrustningen på, instängd i ett varmt och rökfyllt hus skulle jag aldrig kunna bära ut en hel familj.

Det är tråkigt men sant. Men jag får ju vara lika intresserad och faccinerad för den sakens skull och vi gick ialla fall dit. Knackade på och en brandman kom ut.

"-Hej, letar ni efter någon?"

"-HEEJ!! Näe.. men vi undrar om det kanske skulle kunna gå för sig att vi får se oss omkring litegrann?"

Då log han lite. "-Nej tyvärr, vi håller mkt träningar nu så det finns inte tid för det men kom gärna på öppet hus. Det brukar vara en gång på våren och en gång på hösten."

Precis då kom det en annan brandman som bestämde sig att hoppa över sin träning och ta med oss runt och svara på alla våra tusen frågor. UNDERBART

Han var jättebra. Han var väldigt trevlig och glad. Tog vår humor och kastade den tillbaka på oss men svarade ändå allvarligt på alla våra frågor.

Vi fick se allt, fråga om det vi ville och pröva deras kläder.
7 nummer för stor jacka, sitter ju som en smäck!
När kan jag börja? =)

 Han visade oss deras hjälmar. Brandchefen har gul hjälm, de som kommer ett steg under brandchefen har vita hjälmar med en gul rand. (det var det han som visade oss var) och de övriga brandmännen har vita hjälmar.

"Ja då gäller det att ha koll om man sitter fast någonstans och ska bli räddad. Kolla noga på hjälmen. Är det inget gult i sikte får man klaga och be att någon med gult på hjälmen ska komma"

"Ja precis, garvade han. Det är typ vad alla säger."

Nä han va skön, han hade humor.
Vi var alldeles glada och spralliga när vi gick därifrån.

Jag älskar när människor förvånar mig, när de gör otippade saker. Typ tar sig tid när de absolut inte måste och sedan ändå gör det fullt ut.

Thinking outside the box..

Ja.. Mitt tycke för brandmän minskade inte precis. Han var vår vardagshjälte igår. Fastän vi inte var i den minsta nöd.

Det behöver inte alltid handla om liv och död för att en vardagshjälte ska få bära den titeln.

Ha en härlig onsdag!!

//Antz

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0