När det verkligen gäller
Vem ringer du kl 03.00 en tisdag natt när världen rasar samman?
Vem ställer upp på dig dag som natt, vad det än gäller?
Vem tror på dig och din förmåga att lyckas med precis vad du vill i livet utan någon som helst press?
Vem älskar dig för den du är, på riktigt och ända innifrån, ärligt och härligt hur arg, ledsen eller jobbig du än må vara?
När du läst frågorna, behöver du fundera länge innan du kan svara med ett namn? Inte ett namn som skulle funka i krig utan ett självklart namn som du vet alltid kommer gälla.
Det finns många som inte ens har någon att ringa. Kanske har en massa kompisar men inga riktiga vänner.
Känns fruktansvärt att tänka att på att det finns många som inte alls har dessa människor som en självklar del i sitt liv.
Jag har det.
Jag har verkligen det och jag är så otroligt tacksam för det.
Mamma ringde förut.
Jag skulle precis stiga på planet hem till Stockholm när hon ringde.
Frågade om vi tjejer haft en rolig kväll igår.
Jag var svintrött men jag började automatiskt le med hela ansiktet.
Vi hade hur kul som helst, skrattat så magen värker, dansat som jag inte gjort på länge.
Då sa mamma nåt alla vet, även jag.
"Härligt, riktiga vänner är det enda man behöver"
Som sagt så är det så självklart att visst är det så men ändå..
Det behöver inte vara så jävla självklart.
Jag har bott i Stockholm i snart 5 år, tiden går snabbt vill jag lova.
Har skapat en vardag, en tillvaro att trivas i och vänner att älska men barndomen ligger mig nära och mina vänner från den tiden likaså. Man har mer och mindre kontakt med dem men när det krisar vet man ändå vilka som svarar i telefonen med famnen redo oavsett om man kan lägga sig i den eller gråta i en telefon men 60 mil mellan sig.
Vi hade en underbar dag/kväll och morgon. Vårt sätt att festa sitter i.
Inga detaljer, det känns onödigt men vi vet minsann fortfarande hur man roar sig och andra på bästa (eller värsta) sätt!
Kände bara ett behov att påminna er om detta.
Tänker ni på vad era vänner har betytt och betyder för er?
Alla mina har en speciell plats men vissa guldklimpar glimmar lite extra.
När jag kramar Pippi önskar jag att det inte var flera månader sen sist och att det inte ska dröja ytterliggare några månader tills nästa gång.
Men så är det.
Gilla läget, gör det bästa av det med telefon och kvalitetstid.
All tid med henne är värdefullare än jag nog själv har vett på att fatta.
När allt rasade stod hon stadigt.
Hon kanske skakade till och från. Av ilska, rädsla och maktlöshet men ändå.
Vek aldrig av, slutade aldrig. Vägrade sluta älska och vägrade sluta tjata.
Vägrade sluta tycka att man alltid, ALLTID oavsett vad är och kommer förbli,
F**kin PERFECT
Där har du en riktig vän. Och vet ni vad det bästa är?
Hon är min vän.
Kärlek.
//Antz
Vem ställer upp på dig dag som natt, vad det än gäller?
Vem tror på dig och din förmåga att lyckas med precis vad du vill i livet utan någon som helst press?
Vem älskar dig för den du är, på riktigt och ända innifrån, ärligt och härligt hur arg, ledsen eller jobbig du än må vara?
När du läst frågorna, behöver du fundera länge innan du kan svara med ett namn? Inte ett namn som skulle funka i krig utan ett självklart namn som du vet alltid kommer gälla.
Det finns många som inte ens har någon att ringa. Kanske har en massa kompisar men inga riktiga vänner.
Känns fruktansvärt att tänka att på att det finns många som inte alls har dessa människor som en självklar del i sitt liv.
Jag har det.
Jag har verkligen det och jag är så otroligt tacksam för det.
Mamma ringde förut.
Jag skulle precis stiga på planet hem till Stockholm när hon ringde.
Frågade om vi tjejer haft en rolig kväll igår.
Jag var svintrött men jag började automatiskt le med hela ansiktet.
Vi hade hur kul som helst, skrattat så magen värker, dansat som jag inte gjort på länge.
Då sa mamma nåt alla vet, även jag.
"Härligt, riktiga vänner är det enda man behöver"
Som sagt så är det så självklart att visst är det så men ändå..
Det behöver inte vara så jävla självklart.
Jag har bott i Stockholm i snart 5 år, tiden går snabbt vill jag lova.
Har skapat en vardag, en tillvaro att trivas i och vänner att älska men barndomen ligger mig nära och mina vänner från den tiden likaså. Man har mer och mindre kontakt med dem men när det krisar vet man ändå vilka som svarar i telefonen med famnen redo oavsett om man kan lägga sig i den eller gråta i en telefon men 60 mil mellan sig.
Vi hade en underbar dag/kväll och morgon. Vårt sätt att festa sitter i.
Inga detaljer, det känns onödigt men vi vet minsann fortfarande hur man roar sig och andra på bästa (eller värsta) sätt!
Kände bara ett behov att påminna er om detta.
Tänker ni på vad era vänner har betytt och betyder för er?
Alla mina har en speciell plats men vissa guldklimpar glimmar lite extra.
När jag kramar Pippi önskar jag att det inte var flera månader sen sist och att det inte ska dröja ytterliggare några månader tills nästa gång.
Men så är det.
Gilla läget, gör det bästa av det med telefon och kvalitetstid.
All tid med henne är värdefullare än jag nog själv har vett på att fatta.
När allt rasade stod hon stadigt.
Hon kanske skakade till och från. Av ilska, rädsla och maktlöshet men ändå.
Vek aldrig av, slutade aldrig. Vägrade sluta älska och vägrade sluta tjata.
Vägrade sluta tycka att man alltid, ALLTID oavsett vad är och kommer förbli,
F**kin PERFECT
Där har du en riktig vän. Och vet ni vad det bästa är?
Hon är min vän.
Kärlek.
//Antz
Kommentarer
Trackback
