.

"-En kaffe tack."

Han som stod bakom disken var en såndär person jag bara älskar.
Glad, charmig och riktig härlig! Tjej eller kille, man bli bara så glad av att handla av dom eller bara träffa på tunnelbanan.
Han log ett solskensleende och upprepade min beställning, "-en kaffe (?)"

"-En stor kaffe."

Sen sa han nåt mer jag minns inte vad men det var nåt som jag skulle kunna spinna vidare på så att vi kunnat ha ett artigt litet samtal.

I vanliga fall hade jag sagt, "-En stor kaffe tack, eller kanske borde ta två direkt eftersom jag ska sitta i den där kön på passexpeditionen."

Men jag höll tyst.
En stor kaffe. Varken mer eller mindre.

Sen glömde jag bonuskortet han la fram till mig. Han ropade till mej när jag vänt om för att gå.

"-Du, kortet....:)" "-oj, tack..."

Det var det första jag sa idag.

 I vanliga fall hatar jag köer. Jag har aldrig tid för köer tycker jag. Det är slöseri på min "ack så dyrbara tid." Blir gärna irriterad, suckar och stonkar för att allt tar sån himlans tid och VARFÖR jobbar inte fler här?! SUCK

Idag brydde jag inte flaska.
Ville inte göra nåt idag. Orkade inte vara jag idag.
Men jag skulle bli galen av att vara hemma så detta var perfekt.

Med min kaffe, DN och en bok hittade jag en tom yta på golvet längs väggen där jag hade koll på när det var min tur och jag störde heller inte någon där jag satt.

Nummer 219 fick jag.
Nu fick nummer 150 hjälp.
Jag hade inte brytt mig om det så var 500 nummer före mig. Det är bara bra att veta hur många så man vet om ska kila iväg och köpa mer kaffe om det skulle tryta.

1 timme och ingen mer kaffe senare gick jag ut från polishuset.
Molnen som dominerat hade gett med sig lite och solen glimtade till.
Jag gick längs norr mälarstrand, upp på bron som går intill tåg spåret mellan Centralen och Gamla stan.

Stannade till mitt på.
Blåsten, solen och vattnet fick ta över en stund.

Gick, gick, gick.. Hamnade tillslut i en simhall, överaskande nog.. :) Simmade länge, tog i mycket, ja tills jag blev alldeles yr. Då känns det att man gjort något.

När jag skulle ta bussen från Gullmars, fortfarande utan att ha lett ett enda äkta leende på hela dagen stannade jag till. I fickan låg mitt stämpelkort från 7eleven. Men killen som jobbade där hade gett mig tre stämplar på mitt nya kort istället för en. Det var inte det att jag får en gratis kaffe snabbare pga av detta som jag drog på smilbanden utan just att han såg att jag inte hade en gulddag idag och han ville göra sitt för att förgylla den.

Det tycker jag var fint.
Så verkligen, "Thank heaven for 7eleven"

Roger.
 //Antz