Tid för barnbarnen

Igår när jag satt på pendeln från jobbet satt jag mittimot en  dam som hade åkt från Kalmar för att spendera ett par veckor med sina barnbarn på deras lov. Det lät mysigt.
Föräldrar som jobbar, barn som har lov och mor eller farföräldrar som har tid.

Imorse när jag sprang och närmade mig hem mötte jag flera barn med sina mor eller farföräldrar och en liten hund. Det värmde i hjärtat. De fattar inte alls hur mycket de ger varandra.

Min tid hos farmor och mormor har gett mig mer än de någonsin kommer få veta. Farmor hann jag aldrig berätta för men jag tror jag ska skriva ett brev till mormor.

Ett brev med kuvert och frimärke. Tala om allt jag minns att vi gjort och sedan ska jag göra samma sak till farmor men det brevet kommer bara finnas kvar hos mig. Med mig i varje andetag precis som farmor. Där ska jag tala om att jag minns alla kloka råd hon gett mig. Det är svårt att ta fram goda råd och lyda dom men de finns där och ibland kommer jag på mig själv och ge mina vänner råd som min farmor gett mig. Mest av allt skulle jag vilja lägga hennes röst och lukt i det där brevet och göra likadant i mormors men det är svårt. Jag önskar av hela miott hjärta att det är sånt jag aldrig glömmer.

Kärlek //Annie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0