.

Kylan är på allas läppar just nu, vi har ju inget bättre att prata om så köldtäppan kom lägligt.

Jag älskar vädret som det är nu, eller mer underlaget kanske. Jag kan springa utan att halka och slå mig sönder och samman plus att det är så otroligt fint ute nu och jag blir bara helt glad i hela mig av att vara ute.

Kylan tar bort lite glädje om fötterna förvandlats till isklumpar och händerna tappat känseln men det är ändå härligt på nåt vis, speciellt när man varit ute en tag och kommer in i värmen för att fika och sätta på mig myskläderna.

Förra torsdagen var jag inomhus sammanlagt 3 timmar mellan 6.30-18.00 =) Promenad, friluftsdag vid vindskydden och skidåkning på kvällen. Bastun på kvällen var underbar.

När vi leker, tränar och bastar känns det bara helt lyckligt i hela kroppen. Det gör det annars också för den delen men ibland kommer vissa tankar och blockerar, förstör och gör mig lite irriterad.

Det är väl sånt som tillhör. Jag har återfunnit en låt jag tycker är sjukt bra. Fragile med Maria Mena är klockren. Jag tänker för mycket. Hela tiden och jag vet det. 
Vet att det inte gör mig ett dugg gott alls men det spelar liksom inte alltid någon roll. 

Kan man sakna någon, bli genuint glad av att ses men sedan må dåligt över det?
Nästan så jag vet det innan. Lite, "jag vill detta, jag tycker det är mysigt men det kommer fucka upp mig senare."

Jag känner och tänker ologiska saker som jag tyvärr inte kan kontrollera fastän jag gärna vill, jag låter det ta min energi och försvinna i min egen värld. Inte den världen jag försvinner in i när jag springer eller lyssnar på musik utan den där jag bara finns men ändå inte är med. Kan inte allt bara vara enkelt?

Nu ska jag få massage och sedan ska de tre musketörerna basta. Nice!

//Annie