Mitt egna PWO
Att springa Göteborgsvarvet för mig är nog jämförbart med de som tar PWO på gymmet och känner sig starkare och piggare än någonsin.
Det är ganska roligt hur jag fungerar egentligen, i lördags morse var jag så himla opeppad på att springa 2,1 mil. Det kändes BARA skittråkigt. Vädret var lite gråmulet och det lockade mer att gå med Viktor och Emelie och fika på "Le pan" och titta på alla puckon som springer.
Det var dock inget alternativ, dels är jag för envis när jag bestämt mig för något plus att jag redan betalat för att vara med. Det kändes lite bättre när vi kom till starten och stämning kom krypande i kroppen men jag var fortfarande väldigt opepp plus att onsdagens crossfit- och intervall pass fortfarande kändes ordentligt i baksida lår.
(Dagens tips:Träna inte två hårda benpass tre dagar innan du ska springa halvmaran.) Det är bara idioter som gör så.
Nu tycker ni kanske att jag är lite väl bitter och anti men nu kommer det fina i det här inlägget. När jag stod där i startgrupp 7 och väntade på startsignalen så hände något. Smygande kom en känsla av spring i benen. Spring och styrka som ville ut och prestera. Solen tittade fram, kl slog 14.10. Startgrupp 7 var igång!
Helt plötsligt hade jag hur mycket energi som helst. Jag sprang i ett skönt tempo men jag kände hela tiden att om folkmassan kunde hålla till höger skulle jag kunna springa ännu bättre. Det var en frustrerande känsla då men nu iefterhand känns det bra, då vet jag att jag kan bättre.
4 km kvar hade jag fortfarande mycket kvar att ge, gissa om det var en skön känsla att springa om folk hela varvet ända in i mål?
Jag kom in på plats 842 av 20,000 tjejer. =) Totalt sett vet jag inte vart jag hamnade men jag slog mitt mål med 6 minuter och det kändes härligt.
Efter varvet fixade Emelie ett varmt skumbad till mig och en tallrik musli. Det var nice. Till middag åt vi flottig pizza. Jag åt 1,5 st. Först min egen och sedan fick jag Viktors halva.
Mätta och belåtna sjönk vi ner i soffan med toblerone och lite slötittande på tv. Kvällen innan såg vi hockey Sverige-Ryssland. Det var en rolig match, ända tills Ryssland bestämde sig för att vara med och spela. Då var det inte riktigt lika roligt längre men om vi glömmer det så hade vi en kanon helg i Göteborg. Mys att träffa Emelie och Hannes litegrann, det är jag inte så bortskämd med precis.
Nej, nu måste jag rikta tillbaka uppmärksamheten till fysiologin.
Ps/ Vill ni få extra energi helt gratis och utan tillskott? Anmäl er till varvet, på med löpdojorna och du kommer aldrig ångra dig efteråt!
Puss
Det är ganska roligt hur jag fungerar egentligen, i lördags morse var jag så himla opeppad på att springa 2,1 mil. Det kändes BARA skittråkigt. Vädret var lite gråmulet och det lockade mer att gå med Viktor och Emelie och fika på "Le pan" och titta på alla puckon som springer.
Det var dock inget alternativ, dels är jag för envis när jag bestämt mig för något plus att jag redan betalat för att vara med. Det kändes lite bättre när vi kom till starten och stämning kom krypande i kroppen men jag var fortfarande väldigt opepp plus att onsdagens crossfit- och intervall pass fortfarande kändes ordentligt i baksida lår.
(Dagens tips:Träna inte två hårda benpass tre dagar innan du ska springa halvmaran.) Det är bara idioter som gör så.
Nu tycker ni kanske att jag är lite väl bitter och anti men nu kommer det fina i det här inlägget. När jag stod där i startgrupp 7 och väntade på startsignalen så hände något. Smygande kom en känsla av spring i benen. Spring och styrka som ville ut och prestera. Solen tittade fram, kl slog 14.10. Startgrupp 7 var igång!
Helt plötsligt hade jag hur mycket energi som helst. Jag sprang i ett skönt tempo men jag kände hela tiden att om folkmassan kunde hålla till höger skulle jag kunna springa ännu bättre. Det var en frustrerande känsla då men nu iefterhand känns det bra, då vet jag att jag kan bättre.
4 km kvar hade jag fortfarande mycket kvar att ge, gissa om det var en skön känsla att springa om folk hela varvet ända in i mål?
Jag kom in på plats 842 av 20,000 tjejer. =) Totalt sett vet jag inte vart jag hamnade men jag slog mitt mål med 6 minuter och det kändes härligt.
Efter varvet fixade Emelie ett varmt skumbad till mig och en tallrik musli. Det var nice. Till middag åt vi flottig pizza. Jag åt 1,5 st. Först min egen och sedan fick jag Viktors halva.
Mätta och belåtna sjönk vi ner i soffan med toblerone och lite slötittande på tv. Kvällen innan såg vi hockey Sverige-Ryssland. Det var en rolig match, ända tills Ryssland bestämde sig för att vara med och spela. Då var det inte riktigt lika roligt längre men om vi glömmer det så hade vi en kanon helg i Göteborg. Mys att träffa Emelie och Hannes litegrann, det är jag inte så bortskämd med precis.
Nej, nu måste jag rikta tillbaka uppmärksamheten till fysiologin.
Ps/ Vill ni få extra energi helt gratis och utan tillskott? Anmäl er till varvet, på med löpdojorna och du kommer aldrig ångra dig efteråt!
Puss
Kommentarer
Trackback
