Det andra ser i mig

Efter två dagars föreläsningar om missbruk, beroende, funktionella och dysfunktionella familjer hade vi idag stresshantering och mental träning.

Första övningen var att skriva om sig själv, hur man såg på sig själv fysiskt, psykiskt, socialt och andligt. Efter det skulle jag skriva på samma sätt om två i klassen. Hur jag såg på dem mm.

När det var klart fick vi sitta och berätta för varandra hur vi uppfattade varandra.
Det var en jättebra övning, dels på att sätta ord på hur jag uppfattar andra och hur jag uppfattas av andra.

Jag minns inte allt som sas men det som båda hade skrivit om mig på FYSISKT var lite komiskt, det rödlätta håret som är "här, där o överallt", ostrukturerad, spontan, ALLTID glad "myror i brallan" och vältränad var mycket Annie för dem. Jag började skratta eftersom mitt hår är väldigt mycket mig även för mig och det är verkligen ÖVERALLT.
Jag tänker att jag borde vara vältränad eftersom jag tränar mycket men jag kan ändå inte tro att det är något andra ser. Känns konstigt att höra. Sportig är jag bekväm med, det är mer en livsstil jag alltid haft men "vältränad"??
Det är mer ett utseende som jag inte riktigt identifierar mig med. Fast jag blev glad. =)

På psykiskt tyckte de att jag har mina känslor på utsidan. Att jag vågar visa hur jag känner och det stämmer bra. Att jag till 80-90% är glittrande glad men om jag inte är det så syns det direkt. Inget pokerface där inte.. Sen sa Jeanette en sak som fastnade.

"Du har ju ingen struktur, du bara gör det du känner och du kan komma på saker på ett ögonblick och sen kör du. MEN du är alltid påväg, du stannar aldrig. Kan det vara en saknad av trygghet? Det vet du bäst själv..."

Det är inget jag tänkt över. Trygg i mig själv, otrygg med andra eller trygg med andra men rädd att vara ensam eller en blandning? Kanske ingetdera..

Det är så himla bra att göra såna här övningar för jag lär mig massor om mig själv och om andra. I tre terminer har vi gått i samma klass, väldigt tätt inpå varandra och ändå lär vi om varandra hela tiden och även om det ibland känns som vi kväver varandra är det så himla härligt att dela så mycket känslor och historier med varandra.

Tacksam.
Kärlek
//Annie



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0