Fläckar lär oss livet

Igår satt jag på bussen från skolan till Solna för att klättra.
Från ingenstans kom en dialog från serien "Ally McBeal" upp i skallen.

Ally frågar Renee hur hon alltid kan vara så glad.

"Det är jag inte. Jag spelar glad.
Jag spelar glad och då tror människor att jag är glad, sen ser man sig själv genom deras ögon och blir just det.
Glad."

Jag kommer ihåg den dialogen fast det var MÅNGA år sedan jag såg det avsnittet. Jag minns exakt hur hon såg ut när hon sa det.

Jag vet inte om jag tycker det är tragiskt eller briljant.

Fast jag kan väl absolut säga att metoden är väl beprövad.
CHECK.

Sen hände något, jag vet inte vad. Jag var kanske trött eller något men en tår letade sig nerför kinden där jag satt med min kaffe och tänkte på allt och inget speciellt.

Är jag ledsen nu igen tänkte jag? Jag känner ju ingenting.
Må dåligt förknippar jag med att ha ont i magen, en klump som sitter fast och ständigt gör sig påmind. Gör att jag varken kan äta eller knappast andas. Maten ger mättnadkänsla och den känslan ovanpå den där klumpen gör att jag inte får ner en bit. Max lite fil.

Varje andetag känns. Känns väldigt mycket och inte på ett bra sätt. Så kände jag inte igår.
Är jag glad då? Glada tårar? Nej inte direkt.

Där slutade jag analysera. Jag känner något men inte direkt något dåligt så då är det väl inte hela världen att det kommer en och annan tår? En timme senare skrattade jag massor på klättringen med Pearli och senare kollade jag roliga klipp på nätet med Marcos och Ricki och då skrattade jag så jag kiknade och fick huvudvärk.

Skrattet analyserar jag aldrig. Det ska bara vara där, som en självklarhet i mitt roliga liv. Den roliga, glada Annie ska fan alltid skratta. Enligt mig. När jag känner något annat måste det betyda att något är riktigt fel. Att allt rasar.
Eller?

Nej, jag måste börja avdramatisera min "dippar", acceptera att de är en del av livet.

Vad säger de på reklamen för tvättmedel?
"Fläckar lär oss livet"
Sant.
Precis som
"Misstag lär oss livet" och "Tårar följs av skratt"

Relax.
Kärlek.
//Annie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0