.

"Nu blev jag lite ledsen igen..."

Jennifer tittade med en blick som sa att hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera.

"Nu är det ett helt dygn kvar tills vi får äta frukost igen.."

"Hahah, jag visste att du skulle säga något konstigt, det hördes på rösten"

 

Mina och Jennifers frukostdejter är mer en regel än ett undantag. Jag skulle kunna plocka ihop hennes frukost med stängda ögon och hon skulle kunna göra detsamma med min.

 

Igår på middagen skrattade jag så mycket åt något Jennifer sa till Kim att jag höll på att spruta kaffet ur munnen och över halva bordet.

 

Jag kommer sakna "bubblan" när vi slutar här. Jag vill flytta till min nya lägenhet, inreda den till min (och Henkes såklart eftersom vi ska bli roomies)

 

Jag ska ha en säng med sänggavel, det har jag velat ha sedan länge.

Den inglasade balkongen ska bli precis som jag vill.

Ingen kan ta min frihet ifrån mig, jag bestämmer över mitt liv och det är en fantastisk känsla.

 

Men..

Det betyder inte att jag inte kommer längta ihjäl mig efter alla underbara vänner här. Tvärtom, det får mig att vilja stanna här för evigt. I bastun, i gymmet, alla härliga frukostar för att inte tala om alla störda saker vi har för oss.

 

Jag blir glad när Julia skrattar, tycker det är lyx att byta ryggmassage mellan plugg och träning, jag gillar att träna med Kim och Felix, om någon utbrister "Jag köpte ett par" utan någon som helst fortsättning är det garanterat Amanda som har öppnat munnen, i tron om att vi alla ska fatta exakt vad hon menar. Älskar det.

 

Jag känner direkt att det är Kim som står bakom mig och sätter ett finger rakt på en triggerpunkt i axeln och Paulina känner direkt när det är läge för en bastu och lite ventilation.

 

De är underbara hela högen och jag vet att relationer som verkligen betyder något stannar för evigt, det gäller bara att behandla dem väl.

 

//Annie