.

 

Melanie: "Hur är det Annie? Är det bra eller?"

Jag: "Va...?, ja absolut, jag är bara lite borta"

Melanie: "okej...?"

Jag: "På ett väldigt bra sätt.. Jag har liksom landat. Jag är trött i kroppen och i skallen men det är okej eftersom jag inte har några "måsten" nu. Jag bara är."

 

Melanie: "Skönt."

 

Ja. Jätteskönt.

Jag hade sett fram emot den här resan sedan innan jag bokade. Jag mår väldigt bra när jag är tillsammans med Lina och Melanie. I somras fick de mig att skratta mycket och när jag tänker på dagarna jag spenderade hos dem på Gotland i somras blir jag varm och glad i kroppen.De är bra på "måbra saker" utan att ens anstränga sig.

 

Det har varit en stressig tid, jag älskar att ha många bollar i luften. Skola, träning, jobb, vänner och allt annat som tar tid i mitt liv. Jag har gjort mycket roliga saker, just därför känner jag inte när kroppen säger stopp. Mina benhinnor har gjort mer än ont och det är ett sätt för min kropp att säga "stanna".

 

Grejen är väl att jag inte riktigt kan, För att jag inte riktigt  vill. För att jag bara vill må bra. Vill må bra hela tiden.

Någon måste betala priset för att jag ska må bra.

Mina benhinnor?

Mina vänner?

Mitt hjärta?

 

Första dagen i Glasgow var underbar. Vaknade och åt en lång frukost med tjejerna. Sovit som ett litet barn och ändå gick jag som i dvala hela dagen och såg allt annat än pigg ut.

 

Jag kände mig mosig, tankfull, trött och nöjd. Samtidigt.

 

Vi gick runt i Kelvingrove park. Massa löv. Massa färger och jag hittade ett stort träd som jag klättrade upp i.

Såg flera grå ekorrar. Fina.

 

Undrar om de liknar de små brun/röda ekorrarna eller om de inte alls tänker likadant. Jag har bara bestämt att de borde tänka likadant bara för att de liknar varandra.

 

Allt är inte alltid som det ser ut.

 

Jag sov lika gott andra natten men vaknade lika mosig som dagen innan. Ett tecken på att min kropp verkligen behövde en paus. Från allt.

 

Jag sprang till parken. Trött men ändå väldigt skönt att springa.

Älskar att springa i nya städer. En speciell känsla att se hur olika städer vaknar. Alla på samma sätt med liknande rutiner världen över men ändå helt olika med varierande premisser.

 

Höstig morgon, mycket löv. Mina skor mot marken.

 

Väl hemma blev det ännu en lång och god frukost innan jag och Helena begav oss på utflykt.

 

Den skriver jag om i nästa inlägg.

 

//Annie