Bästa av två världar

Jag tränar på att fokusera på rätt saker, fokusera på allt som är bra.
Oftast går det bra.
Om jag blir för stressad över något som inte fungerar eller om jag har en låg smärttröskel kan det vara svårt.
 
Vid högtider som Jul och Påsk tycker jag alltid att det känns jobbigt att inte ha min familj nära, blir avundsjuk på alla som ska hem till sina familjer på middagar och annat mys.
Då känner jag mig väldigt ensam och liten.
 
Jag var bortbjuden både skärtorsdagen och långfredagen.
Jag stannade hemma på påskafton trots att jag var bortbjuden så det gick ingen nöd på mig.
 
Ändå kändes det lite sorgligt där på påskafton.
Igår satte jag mig på tåget till västkusten.
Skönt.
 
Idag åt jag lunch med pappa på "Källaren".
Det ingår i mina favoritrutiner när jag kommer hit.
Vi går dit, pappa tar två glas kolsyrat vatten, killarna som jobbar där frågar när jag kommer i sommar och om jag vill jobba lite bröllop.
Vi sätter oss med andra lunchande gäster pappa eller vi båda känner.
Idag satt vi med min gamla frisör jag hade som liten, första gången han INTE kommenterade klippningen för 20 år sedan då jag hade kåda i håret som han efter många om och men fick klippa bort.
Intill mig satt även en kvinna min mamma jobbade med för ännu längre sedan men hon är sig precis lik än idag.
Drack en kopp kaffe med deras kardemummamjölk till såklart.
 
Det är tidlöst att komma "hem".
Tog cykeln ut till Resö. Måste alltid sticka in på Tempo, hälsa och visa att jag har anlänt till ön.
 
Jag cyklade 2.5 mil och funderade över lyxen över att ha det bästa av två världar. Visst vore det underbart att ha min familj på ett pendeltågs avstånd men ändå..
 
Jag har lyxen att leva precis det livet jag vill där jag vill men med vetskapen att västkustens klippor alltid finns tillgängliga för mig och min längtan.
 
Det är underbart om jag tänker på det..
 
 
 
 
 
 
 
 
   
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0