.

"Det är aldrig tyst i Stockholm!"

Jag är beredd att hålla med till viss del, bor man på hotell inne i stan, åker tunnelbana mitt i natten en lördag eller sitter på ett nattöppet Mc Donalds så NEJ, det kommer med största sannolikhet INTE att vara tyst.

 

Sitter på min balkong.

Lördag kväll, ensam med en kopp kaffe, glass med tobleronebitar och värmeljus.

Skulle vilja ha Linnéa här. Annars, väldigt nöjd.

Musiken tystnade och jag insåg att det var helt tyst.

Med balkongdörren på glänt var det ändå bara mina fingrar över tangenterna som lät.

 

Underbart.

 

Satte på Melissa Horn. 

Hon är nog den minst positiva jag vet i Svensk musikväg. :)

Jag har en kompis som inte kan lyssna på lugn eller jobbig musik när hon mår bra för då kommer den dra ner henne istället. 

Jag är nog lite tvärtom, om jag mår bra och lyssnar på något sorgligt kan jag känna mig extra bra eftersom jag 

inser hur bra jag mår i förhållande till vad jag lyssnar på. 

Hemskt det lät.

 

Tror inte jag har någon poäng med det jag skriver ikväll, det gör ingenting. 

Jag ville bara sitta här ensam och skriva.

 

Jag har två fullt fungerande brandvarnare i min lägenhet förresten.

Om någon undrat. :)

Det märkte jag igår. Skulle laga mat, eller snarare bränna...

En började tjuta och jag försökte få tyst på fanskapet, utan framsteg.

Rev mer eller mindre isär hela skiten och då tystnade den men då började den i hallen tjuta säkert dubbelt så högt och jag tog en stol, klättrade upp och tryckte på allt för att få tyst på även den innan hela huset skulle komma och sucka åt mig.

 

"Nu bränner hon ner huset också, hon som nästan fällde den blinde snubben med sin kropp när hon satt ute på trappan o tog på sig löparskorna en morgon för några veckor sedan..."

 

"Jasså hon! Jaja, hon är glad ialla fall..." 

Tur det.

 

Att jag är glad.

Jävla tur faktiskt.