Ditt bästa jag

"Hej Skruttan! Försökte ringa men du jobbar säkert. Hoppas du mår bra, vi åker till
New York över helgen imorgon bitti så du kan väl vinka när vi flyger över Stockholm?"
 
Log för mig själv när jag skulle gå hem igår kväll och såg ett sms från pappa.
 
Vi pratar inte jätteofta och jag hade missat att han skulle till New York och jag blev glad.
Han har alltid jobbat mer än vad jag tycker att någon ska göra.
 
Jag vet att han gillar det men någonstans tror jag att det sitter i från att han var liten.
"Man ska jobba mycket, helst aldrig vara ledig och man ska dessutom inte klaga över det."
 
Om han hade levt ensam tror jag att han skulle jobba jämt.
Dygnet runt och inte lyssna på ett ord av vad jag sa. Speciellt inte när jag bor här.
 
Därför är det extra bra att han har den där personen i sitt liv.
 
Den där personen som plockar fram det bästa i honom och ser till att han använder den sidan till fullo.
 
Har du en sådan människa i ditt liv?
Som hjälper dig att vara din bästa version av dig själv.
 
Till stor del tack vare Milli tar pappa mer semester än innan.
Han reser mycket och gör tar ledigt ibland för att han behöver.
Han älskar att resa och äntligen gör han det oftare.
 
Hon fick honom tom att köpa kort på gymmet och förra året var vi på spinning tillsammans. 
Trodde ALDRIG den dagen skulle komma.
 
Ibland när jag är på dåligt humör eller är lite ledsen över något är jag inte den bästa versionen av mig själv.
Kanske snäser åt en vän eller blir arg på mamma när hon ringer, fast hon egentligen är den sista jag vill vara arg på.
Då kan jag lägga på och känna att jag är den sämsta versionen av mig själv.
När jag matar mig med dåliga tankar är det samma sak.
Jag blir den Annie jag absolut hatar mest.
 
Då är det skönt när någon påminner mig om vem jag är på riktigt.
Även om det inte funkar för stunden så sår personen ett frö.
När jag väl hittar tillbaka inser jag att utan den där personen hade det tagit mycket längre tid och gjort mer ont än vad det behövde göra nu.
 
Hade en vän här igår.
Åt frukost och pratade länge.
 
Om det jobbiga när det inte är svart eller vitt.
Stanna eller gå.
Känslor och logik går inte alltid hand i hand.
 
Kände att jag bara kunde vara ventilen.
Inte mitt jobb att bestämma.
 
Det kanske är så att två människor som tycker om varandra men hela tiden tar fram det sämsta i
varandra kanske bara sårar varandra?
 
"Enklaste sättet att bli lycklig är att släppa det som gör dig ledsen."
 
Enklaste?
Fuck nej.
 
Vettigaste?
Ja absolut.
 
Jag ska snart få resa.
Varför har jag inte gjort det på så länge?
Känner att det behövs.
Det är det jag alltid varit bäst på.
 
Bara dra exakt dit jag känner för att åka.
En känsla, boka och dra.
 
Jag är den bästa versionen av mig själv när jag reser.
Glad, lugn, trygg och lycklig.
 
Ännu bättre är att jag reser till den där personen jag pratade om i början ni vet.
 
Längtar.
 
 
 
 
<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0