KÄRLEK

När jag sökte till Vaddö var det avståndet till skolan som tog emot mest.
Jag ville inte bo på internat, ville inte pendla så satans långt heller.
Matade mig med massa goda tankar om att "två år går fort" och det är "bara att stå ut".
 
Tänk vad fel jag hade...
Jag älskade att bo på den där knasiga skolan på veckorna. 
På den där skolan var jag alltid exakt den personen jag ville vara, glad, sprallig, stark och positiv till det mesta.
Älskade att vakna i min lilla säng och springa 1.3 mil längs kanalen och en bit till.
Se dimman ligga som ett täcke på vattnet och himlen som var alldeles rosa.
Att sedan komma ner till den lugna matsalen strax före åtta och plocka på mig en rejäl och god frukost
och sätta mig med de finaste människorna ni någonsin kan tänka er, det var en dröm.
 
Helt underbart att det kunde bli så jäkla kul att gymma när vi var fler. Väddö gymmet slog det mesta. 
Gammalt, litet och lite sunkigt men det var vårt, inga spänniskillar utan humor i sikte, inga korkade brudar som hatar träning men som gillar att visa upp sig utan bara en samling nördiga träningfreaks som visserligen gillar att spegla sig men som ännu mer gillar att dansa loss i gymmet mellan seten.
Bastun sen.. Där har vi ventilerat mycket och skrattat ännu mer.
 
I somras lärde jag mig att vänner betyder allt, resten kan fan kvitta men utan vänner och familj skulle livet vara riktigt tungt.
När jag kom till Väddö var jag bestämd.
 
Nu mår jag bra, ingen ska få se att jag har varit ledsen. 
Locket på.
Andra dagen i skolan hade vi genomgångar med hela skolan i Gullvivan. Det var en riktigt jobbig dag.
Efter ett par riktigt fina veckor kom baksmällan.
Jag satt intill Felix hela förmiddagen och pratade med ingen.
Efter lunch kom Hanna och kramade mig.
 
Kände att tårarna bara började rinna nedför kinden.
FAAAAN.
"Satan.. varför får du alltid mig att börja gråta Hanna?"
"För du kommer i kontakt med dina känslor när vi kramas"
"A och det suger.."
 
När det var dags att lite försenade gå in i Gullvivan kom Mona ut för att se varför vi dröjde. Då hade jag precis samlat mig men hennes blick fick allt att bara rasa igen.
Hon kom och kramade mig. 
"Har det hänt något du vill prata om?"
"Nej. Jag har koll"
"Okej, Du behöver inte vara med nu. Gå en promenad så ses vi senare"
 
Gick ut och satte mig på ett av taken bakom skolan
Fick ett sms av Felix.
"Where you at?"
"Taket"
"Vilket tak?"
"Där jag pajade ditt knä i vintras"
"Vill du ha sällskap?"
"jaa"
"Påväg"
 
Där fanns den där underbara klassen när jag mådde sådär. De fanns där fast jag inte var ett dugg rolig eller sprallig. Det kvittade tydligen för de tyckte om mig ändå. Tom när jag satt och var ledsen ville de vara med mig.
Vet inte hur många gånger Pao har haft mitt snor och mina tårar på sin axel eller hur många sma jag och Jenniefer skickat till varandra.
 
Allt läker, jag blev Annie mer och mer hela tiden.
Jag har skrattat så galet mycket under min tid på Väddö.
Bäst var i höstas när Kim skrattade i 20 minuter åt en grej jag gjorde.. Jag har ALDRIG sett honom skratta sådär förut..
I TJUGO minuter.
För en mening jag skrev i ett sms.
"Tack för resten"
 
Kommer man ner till frukosten i sin onepice o ruffsigt hår kommer garanterat någon lägga armen om en och mjukt säga 
"vad fin du är"
för att sedan gå därifrån och själv står man kvar och undrar hur fan personen tänkte..
De ser igenom det som inte är viktigt.
 
På Väddö är personen och hjärtat viktigt och det är inte bara en klyscha. 
Idag ska jag åka till skolan och bo hos Jullan och Pao till torsdag.
 
Sen är det lov och lång praktik som väntar.
Jag vet att jag anpassar mig snabbt.
Kommer vänja mig att vara utan Väddö men just nu känns det motigt.
 
Den där skolan har förändrat mitt liv om jag ska vara lite "halleluja"
 
 Ikväll har vi avslutning för pensionärerna. Jag gillar dem och det har varit kul att leda gympan för dem.
Dags att lämna över stafettpinnen till ettorna.
 
En sak är säker.
Vi lämnar över med flaggan i topp!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
KÄRLEK

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0