.

Jag ser Linnéa överallt och hela tiden just nu. 

Det är ett knytnävslag i magen varje gång jag inser att det inte är möjligt.

Att det inte kan vara hon eftersom hon är kvar i Tanzania.

 

Varje gång jag tror att jag ser henne blir jag helt varm o glad. Sekunden efter blir jag arg.

Varför har hon inte sagt att hon kommit hem?!

aa juste dee... hon är inte hemma än..

Det är inte Linnéa, det är någon annan.

 

Det hände senast idag när jag hoppade av tåget på södra station när jag skulle simma.

"Linnéa!!!....nä..."

Då tänkte jag på killarna på västkusten.

Flintas bästa vänner och bundsförvanter. Tjejerna med naturligtvis men det är bilderna av grabbarna som kommer upp när det blir såhär.

 

Jag tror att "man ser det man vill se". 

Jag vill inget hellre än att se Linnéa så därför ser jag henne överallt.

Tänker att Flintas bästa vänner gör likadant, men deras smärta i magen är tusen gånger värre.

För de vet att det där knytnävslaget betyder, "aldrig mer" i detta livet kommer det vara Flinta.

 

Jag blir ledsen nu,

trots vetskapen om att i Juni kommer det där långa och lockiga bruna håret tillhöra rätt person.

 

Jag gillar inte alla hjärtans dag. 

Alltså, jag har inget emot att den dagen finns, men jag känner samma med semmeldagen.

(nu blir det väl ramaskrik men det är en risk jag tar)

Jag älskar inte semlor så för mig personligen dagen känns rätt menlös.

Det är väl bra att få anledningar att fira saker och ting men jag äter hellre min semla den dagen jag är sugen på den istället för den dagen jag borde äta den.

 

Jag har nog skrivit om det här tidigare,

om när jag och en kompis från förr stal (förlåt mamma o pappa, ni HAR lärt mig skillnaden mellan rätt o fel men jag är en "Annie", bara så")

fendrar från en lyxbåt i Grebbestad en sommarnatt för många år sedan.

Vi sprang skrattande därifrån och gick till kiosken och gav dem till Flinta som en bukett.

Istället för blommor.

Av kärlek.

 

Jag skulle gå ombord på vilken båt som helst och sno fendrar idag om jag kunde få ge dem till honom.

Killarna har gjort en fin tatuering till minne av Flinta.

Jag tittar på min och Linnéas varje dag, flera gånger varje dag.

Ibland utan att tänka alls, ibland stannar allt upp för en sekund.

aa juste dee...

Vänskap när den är som starkast.