.

Nu sitter vi i bilen från Gnesta, mot evertsberg och öppet spår . Jag bloggar från jullans telefon, det ni! Sportlov alltså, tiden har gått väldigt snabbt nu det senaste och efter utsparken i torsdags har det känts lite som att vara bakis, tror jag.. Jag har varit bakis en gång bara och det var när jag fyllde 18. Annars har jag alltid vaknat pigg oavsett vad jag druckit kvällen innan. Min lever la sig kanske i mjölk då? Jag är peppad inför imorn, jag ser fram emot praktiken men jag kommer sakna klassen och min underbara mentor Karin. Det känns att jag är påväg utan att direkt veta vart men det känns bra. Jag har fått så mycket boost från klassen o lärarna att jag känner mig beredd. Trots visa och varma ord vet jag att jag måste tro på mig själv och min egen kunskap, annars når jag inte så långt jag vill. Igår kväll såg jag o Julia en dokumentär med Anja Pärson. 'I hjärtat på Anja' jag älskar henne, hon är så himla bra verkligen. Jag har följt henne sedan hon började åka och hon har alltid stått stadigt med båda fötterna på jorden, i med- och motgångar. När hon hade en trög period, inget i åkningen funkade så fick hon lära sig att det inte spelade någon roll hur bra hon åt eller mycket hon tränade för så länge hon inte älskade sig själv skulle hon inte nå de resultaten hon ville. Jag vill verkligen få in den biten i mina samtal med människor oavsett om det är kostsamtal eller PT. Vi ska ladda på oss med kärlek för oss själva och sen ska vi maxa imorgon :) kick ASS! Puss o kram