The war is over

Igår somnade jag nog innan jag lagt huvudet på kudden.
Jobbat natt, intervallpass, simmat, brunchat, klättrat och sedan åt jag middag med Pearli och gav henne en trigger/stretch behandling.
 
Lars och Helena hade födelsedagsbrunch på Arizona så jag kikade in där efter simningen och åt en behövlig frukost.
Jag har inte sett Helena sedan vi var i Glasgow, galet.
Vi har båda massor att göra med skola och jobb så det har bara inte blivit av.
 
Det är tråkigt när det blir så, samma när jag och Hedda åt mysig frukost förra helgen. Det var så längesen vi gjorde det!
Samtidigt är det härligt att veta att hur lång tid det än gå mellan gångerna så är ändå samma sak när vi ses.
 
I lördags natt när jag jobbade hos min bästa kille var det ett avsnitt av "Everwood". 
Älskar den serien. 
Pappan i serien sa något smart som fastnade hos mig.
"Smärta och förlust kommer alltid vara en del av livet, men jag har lärt mig att det gör mina relationer till andra starkare och bättre"
 
Jag är stolt i grunden. Det är inte min bästa egenskap.
Jag trampar gärna först för att slippa förnedringen att bli trampad på. 
Jag är mig själv, jag bryr mig aldrig om hur jag borde se ut eller vad jag borde säga. Jag bara kör.
Men jag hatar att bli trampad på, det är känslan av att bli förnedrad som är värst.
Det är som att förlora stort. 
Fastnat för en låt som säger mycket.
 
I won´t fight you anymore
I never been so sure
The war is over.
This is not my surrender
I´m not running for cover
I´m right here, I know you see me
but your words no longer defeat me
The war is over.
 
Det känns verkligen att jag är färdig med mycket. Skönt.
 
Hursomhelst hade han i Everwood rätt, repliken var bra. Den är sann. 
Och jag tycker att vänner är det bästa som finns.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
KÄRLEK
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jullan

Jag tycker du är bäst!

2013-02-04 @ 13:47:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0