Min Ängel

Strax före jul ifjol fick jag ett ryck.
Kände att jag inte riktigt kunde andas där jag var så jag bokade en resa till Thailand.
 
Fick med mig min kombo och sedan väntade två veckors sol och bad.
Men inte bara...
En eftermiddag efter en hel dags slappande på stranden gick jag och fick massage.
 
Insvept i en sarrong gick jag lite yrvaken mot hotellet och rätt som det var ropade någon bakom mig.
Där stod två änglar.
Det visste jag inte då men det gör jag nu.
Johanna och hennes dotter Ilona 9 år.
 
I lördags var jag hemma hos dem och jag blev helt varm i kroppen när världens goaste unge kom och gav mig en av hennes varsamma och underbara kramar.
Tittade på henne och hennes få men fina fräknar och mindes hur vi satt och åt frukost en morgon på stranden på Koh Kho Khao och Ilona tittade på mig en stund innan hon frågade
"Annie, tycker du om att ha fräknar?"
"Ja, det gör jag. För det är en stor del i min personlighet. Varför frågar du det?"
"Jag bara undrade, jag har lite fräknar."
"Jag vet, det passar dig, fräkniga unge"
 
Det var underbart att se henne igen.
Vi gick och badade i poolen hemma hos dem och la oss sedan i en större variant av hängmatta.
Där låg vi, Ilona 9 (3 dagar från 10) och Annie 27 och pratade om livet.
 
Jag frågade om hennes pojkvän och hon berättade att han hade gjort slut.
Via sms.
 
Jag höll på att koka över. 
"Ska jag slå honom?" skojade jag 
"Näää.. Det behövs inte"
 
Vi pratade lite och efter en stund berättade hon att hon ska ha poolparty på lördag. 
"Va roligt!"
"Ska han komma?" frågade jag
"Nej, det ska han inte."
"Tur, annars hade jag kommit och det skulle bli klädsim för honom..."
"Skulle du göra det?" frågade Ilona med sina fina rådjursögon riktade mot mig.
"Knuffa i honom med kläder?! Jaaaa. antagligen.... haha"
"Nej..."
"Göra slut på sms? Nej det skulle jag inte. Det borde ingen göra.
Du vet Ilona, man får göra slut. Det är en rättighet man har när man är tillsammans med någon men inte på sms.
 
Det är inte okej. Det finns olika sätt att göra allt på och kan man minska risken för att såra en annan människa så ska man göra det.
Det gör ont nog som det gör. Men det är viktigt att du förstår att det inte handlar om dig. 
Men du får vara ledsen. Det får göra ont, för att det ska bli bättre."
 
Hon nickade och funderade lite.
Jag kunde inte låta bli att le för det där är utan tvekan den smartaste och underbaraste ungen jag känner.
 
När jag skulle åka hem pratade jag med Johanna och hon sa att jag var Ilonas idol och jag blev så himla glad.
 
Då sa Johanna en sak som gjorde mig både stolt och glad.
"Jag är så glad att hon har valt dig som sin förebild för du är precis så som jag vill att hon ska bli.
Säker på sig själv, stark, glad och inte bry sig om vad andra tycker. Att du har ett sunt tänk och hur du berättar om varför du inte äter glass varje dag och äter söndagsgodis"
 
Det gav mig energi för flera dagar efter.
Jag ser mig inte som en bra förebild. Jag är ju bara jag.
 
Jag känner mig inte alltid säker, jag tycker inte alltid att jag är stark men jag försöker.
Försöker låta saker som kan såra mig rinna av mig istället för at göra mig ledsen men om jag blir ledsen 
försöker jag tycka att det är okej. 
 
Jag jobbar med att låta människor komma nära. 
Försöker följa mitt hjärta mot min egen lycka, ta ansvar för mina handlingar och 
det blir lättare att försöka vara en bra människa när jag vet att världens finaste 10 åring har ögonen på mig och 
vill vara likadan.
 
 
 
KÄRLEK
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0