.

Under veckan som gått har jag läst tre olika artiklar i tre olika tidningar som alla 

landade på samma ställe hos eller i mig.

 

De handlade inte ens om samma sak egentligen men hade ändå ett starkt och tydligt samband.

Först läste jag om olika skönhetsingrepp i DN.

Jag är allergisk mot det, precis som jag är en stark motståndare till proteinshakes och annat tjafs.

 

Ät ägg efter träning.

Ät varierat och medvetet så är det inga problem. 

Värst är de som knappt vet vad deras proteinpulver innehåller. Då blir jag trött på riktigt, speciellt då forskningen inte stöder dessa dyra tillskott.

Det är INTE coolt att svassa runt med en shake i handen före, på eller efter träningen.

 

Nu eldade jag upp mig över helt fel sak igen..

 

Skönhetsingrepp var det ja.

Jag har alltid tyckt att "natural is beauty"

Att större läppar, mindre näsa eller större bröst inte gör livet till ett nöjesfält.

 

Jag blir ledsen när tjejer sminkar sig i simhallen, INNAN de går in och badar.

Får lite ont i magen när de inte tror att de duger som de är.

 

Så läste jag artikeln i DN och jag ändrade mig inte, jag är fortfarande emot alla dessa ingrepp för att göra fin finare och bra bättre.

 

Det stod: "Är det inte sorgligare att någon går runt hela livet och mår dåligt istället för att göra ett ingrepp och må bättre?"

 

Kanske. 

Min stolthet skulle aldrig tillåta mig att operera mig men sen har jag aldrig mått dåligt över min näsa eller mina läppar heller.

Jag tränar sex dagar i veckan, oftast två pass om dagen eller fler.

 

Är det samma sak?

Jag kämpar med min kropp och min hälsa, för att må bättre och se bättre ut. 

Jag älskar min träning. den får mig att må bra på många sätt men jag skulle ljuga om jag sa att det yttre resultatet av min träning inte var så noga.

 

Idag var jag och Pearli själva i gymmet på KC. Tittade i speglarna, spände våra ryggmuskler och blev nöjda över vad vi såg. 

Är det bättre än att beundra sina nya läppar bara för att våra ryggmuskler är "äkta vara"?

 

Felet är inte operationen i sig.

Felet är att samhället har lagt ribban så högt att det inte räcker att vara sig själv längre. 

Samhället skapar ideal och föraktar sedan de som vill vara till lags.

 

Jag tycker att jag är mer "naturlig" med mina fräknar, utan smink och botox.

Att de som aldrig tränar men sminkar sig och fixar håret varje dag är mindre naturliga och faller mer för idealet.

 

Det är kanske inte så svart eller vitt. Vi faller alla för idealet.

Att se bra ut.

Att duga och må bra.

Vi har bara olika sätt att göra det på.

Till mitt eget försvar kan jag alltid säga att fysisk aktivitet har goda effekter på hälsan och våra inre organ men när det kommer till skönhet har jag inget klockrent försvar.

 

Inser att jag inte kan förändra världen genom att bli arg på alla skönhetssalonger och liknande utan att jag måste gräva djupare. 

Träning ska vara för att må bra. Inte för att vara snygg och passa in.

Blossom sa i en annan artikeli veckan att alla chefer hon har tränat blir väldigt små när de får på sig shorts o t-shirt.

Allt som är "dåligt" kommer fram när vi tränar. Alla känslor får ta mer plats för de frisätts när vi tar ut oss.

 

Jag har vaknat på mornarna och inte mått alls.

Varken bra eller dåligt.

Sprungit och känt mig gladare och starkare.

Kommit hem och fallit ihop på backen. Tårarna trillandes nedför kinderna utan att jag vet varför.

"Jag mår ju för tusan bra!"

Det finns ingen mur när det kommer till träning.

 

Vi kämpar ta mig tusan varenda dag för att känna oss lite bättre och lite snyggare.

 

Min filosofi som Hälsopedagog är att "huvudet" måste vara med. 

Det spelar ingen roll hur bra jag tränar och äter om jag inte behandlar mitt inre på samma sätt. 

 

Jag tror inte att en dammsugen rumpa eller ett sexpack på magen är lösningen på alla våra problem och nyckeln till lyckan. 

 

Jag tror på mental träning och rörelseglädje.

Lite mer eftertanke och mindre skavallerblaskor kanske.  

 

 

 

 

 

 

 

 

"Blev det som du hade förväntat dig att åka med 7 killar?"

frågade Tobbe när vi satt på afterskin i lördags.

 

"Jaa, fast jag hade hoppats på att vi skulle fikat lite ute i backen faktiskt.."

"Du då? Blev det som du trodde att det skulle bli att ha mig med?"

 

"Jag trodde inte du skulle vara så galen som du är, sen trodde jag att du skulle ha åsikter om att vi dricker så mycket"

 

Det tycker jag är en intressant grej faktiskt. Bara för att jag väljer att inte dricka tror ofta folk att jag har något emot att andra dricker, vilket absolut inte är sant.

 

Att jag inte dricker gör väl inte mig automatiskt till en nykterhetspolis eller?

Det finns tre anledningar till att jag väljer bort att dricka:

 

1. Jag tycker inte det är SÅ gott.

2. Det finns inget jag inte kan göra nykter som jag skulle gjort med sprit i kroppen.

3. Jag vill i 9 fall av 10 träna dagen efter jag festat och det kan jag inte göra om jag druckit.

 

Jag tycker däremot att det är skitkul att festa och att mina vänner dricker och blir fulla gör mig ingenting så länge jag inte måste ta hand om dem istället för att ha roligt.

 

Sälen var precis vad jag behövde!

 

Ganska länge har jag levt i en bubbla. När någon frågar "hur det är?" har jag svarat

 

"Det är bra! Det är mycket med kost- och Pt-certifieringarna, Uppsala kursen, projektet, praktiken, jobben, min egen träning OCH försöka ha ett socialt liv MEN jag mår bra!"

 

Jag grubblar mycket. Känner efter mycket, på gott och ont.

När vi stannade och åt lunch på väg upp till Sälen släppte jag allt, verkligen ALLT. 

 

Alla måsten, alla tankar, ALLT ALLT ALLT lämnade jag hemma och fokuserade på att vara i nuet.

Från halv åtta på morgonen tills dess jag stupade i säng varje natt var det full fart och kalabalik. :)

 

Det var verkligen en total urladdning och jag kom att tänka på det först igår när jag körde 1,5 h längdskidor innan jag åkte till backen med grabbarna.

Insåg att jag vekligen har haft semester och inte grubblat bakåt eller framåt utan att jag bara varit i nuet.

 

Väldigt lite sömn

Mycket mindre nyttig mat

Knappt någon träning

 

och ändå känns det som en hälsosam resa.

Mycket skratt, sol och snowboard.

Hälsa för mitt inre, som balsam för själen.

 

Grabbarna är störda på riktigt. Skulle aldrig erkänna det men jag gillar dem hela bunten.

De är konstiga och galna, jag gillar galet och konstigt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Blev det som du hade förväntat dig att åka med 7 killar?"

frågade Tobbe när vi satt på afterskin i lördags.

 

"Jaa, fast jag hade hoppats på att vi skulle fikat lite ute i backen faktiskt.."

"Du då? Blev det som du trodde att det skulle bli att ha mig med?"

 

"Jag trodde inte du skulle vara så galen som du är, sen trodde jag att du skulle ha åsikter om att vi dricker så mycket"

 

Det tycker jag är en intressant grej faktiskt. Bara för att jag väljer att inte dricka tror ofta folk att jag har något emot att andra dricker, vilket absolut inte är sant.

 

Att jag inte dricker gör väl inte mig automatiskt till en nykterhetspolis eller?

Det finns tre anledningar till att jag väljer bort att dricka:

 

1. Jag tycker inte det är SÅ gott.

2. Det finns inget jag inte kan göra nykter som jag skulle gjort med sprit i kroppen.

3. Jag vill i 9 fall av 10 träna dagen efter jag festat och det kan jag inte göra om jag druckit.

 

Jag tycker däremot att det är skitkul att festa och att mina vänner dricker och blir fulla gör mig ingenting så länge jag inte måste ta hand om dem istället för att ha roligt.

 

Sälen var precis vad jag behövde!

 

Ganska länge har jag levt i en bubbla. När någon frågar "hur det är?" har jag svarat

 

"Det är bra! Det är mycket med kost- och Pt-certifieringarna, Uppsala kursen, projektet, praktiken, jobben, min egen träning OCH försöka ha ett socialt liv MEN jag mår bra!"

 

Jag grubblar mycket. Känner efter mycket, på gott och ont.

När vi stannade och åt lunch på väg upp till Sälen släppte jag allt, verkligen ALLT. 

 

Alla måsten, alla tankar, ALLT ALLT ALLT lämnade jag hemma och fokuserade på att vara i nuet.

Från halv åtta på morgonen tills dess jag stupade i säng varje natt var det full fart och kalabalik. :)

 

Det var verkligen en total urladdning och jag kom att tänka på det först igår när jag körde 1,5 h längdskidor innan jag åkte till backen med grabbarna.

Insåg att jag vekligen har haft semester och inte grubblat bakåt eller framåt utan att jag bara varit i nuet.

 

Väldigt lite sömn

Mycket mindre nyttig mat

Knappt någon träning

 

och ändå känns det som en hälsosam resa.

Mycket skratt, sol och snowboard.

Hälsa för mitt inre, som balsam för själen.

 

Grabbarna är störda på riktigt. Skulle aldrig erkänna det men jag gillar dem hela bunten.

De är konstiga och galna, jag gillar galet och konstigt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tog en kort promenad på isen imorse, kom hem och kröp in i min onepiece.

Lyssnade på musik när jag fixade kaffe och kokade ägg.

Så kom "förlorad värld" o något i mig kändes sorgligt då. Jag älskar den där låten men den sätter alltid igång massa känslor redan från första textraden,

"Jag har en låda med bilder som jag går till när jag mår såhär, där finns spår från en annan värld, förlorad värld"

 

Börjar alltid tänka på farmor, inser att jag har alldeles för lite bilder på min familj här i Sthlm.

Ialla fall bilder från förr.

Bilder från min barndom, bilder på mig och farmor eller på mig, mormor och morfar.

 

Det kändes som det skulle bli en jobbig dag. Bara så.

Inget speciellt egentligen., men såsom det kan vara ibland.

 

Tog skidorna och åkte till "Granskog" som ligger alldeles nära mig.

Sjön där låg helt öppen för mig, spårat och klart. 

Bra glid och klarblå himmel.

Härlig musik i öronen och sen körde jag bara.

Efter fem minuter var den där jobbiga känslan som bortblåst.

 

Jag älskar träningen för det.

Jag kände mig fri, lycklig och jag kände mig stark.

Min kropp gjorde som jag ville och jag njöt av livet.

 

Njöt av stunden i solen, av snön som låg kvar på isen och att jag är jag.

 

Klart det vore mysigt om någon av mina fina vänner varit med på isen, såg ingen annan som var där ensam men tror jag behövde den där stunden idag.

 

Naturen och träningen fick hela dagen att bli helt fantastisk.

Hade solen i ryggen och medvind halva varvet och lite motvind men en varm sol i ansiktet andra halvan.

 

Stakade i nästan två timmar och kände mig nöjd när jag gick tillbaka till bussen och åt mitt ägg och min apelsin.

 

Kom hem och insåg att solen fortfarande låg på mot balkongen.

 

Satte på kaffe och jag och kombon tog varsin barstol och en filt och sköt undan glaset på balkongen och satt där i solen och fikade och pratade skit.

 

Livet är en gåva.

Det går inte alltid min väg men så länge jag gör saker som gör mig lycklig blir det en bra samling av goda ögonblick.

 

Jag samlar på goda ögonblick.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu, 2.5 veckor efter öppet spår är jag sugen att ta fram skidorna igen.

Sista två milen på öppet spår är inte nice, någonstans. 

 

De gör bara ont.

Då vill jag bara lägga skidorna i takboxen och låta dem ligga kvar där för all framtid!

 

Men nu är smärtan glömd och bara fina minnen finns kvar. :)

 

Försöker övertala Ingrind om att vi ska köra 1.5 mil i Täby på lördag för att sedan basta o fika!

Bearbetning pågår, jag anser att vi kan ta oss tid för träning och bastu även om vi har massor att göra med PT -och kostcertifieringarna, projekt, praktik, Uppsala kursen och jobb.

 

Vissa saker prioriterar jag trots att tiden egetligen inte finns.

Däremot finns det saker jag inte borde prioritera, om jag ska vara helt sann mot mig själv.

 

För att både bespara och bevara mig..

Det är inte alltid helt lätt, speciellt inte när huvudet säger en sak och resten en annan.

 

Jag ska försöka lyssna på huvudet den här gången. 

Idag fick jag höra att jag skulle vara snäll mot mig själv.

Finns olika sätt att vara det på.

 

Oftast är jag nog det, det är bara när jag låter mina känslor styra eller påverka för mycket det går dåligt med "vara snäll" biten.

Nej, jag är inte mina känslor men jag måste släppa det jag inte kan påverka eftersom det i slutändan bara kan göra mig ledsen.

"Ska stå utanför allt som jag blir ledsen av.." Nåt sånt.

Inte för att jag är ledsen nu. Tvärtom.

 

Jag är glad. 

Det råder balans och kaos samtidigt nu men jag mår väldigt bra!

Är där jag vill vara och just därför ska jag lyssna på huvudet för att inte äventyra balansen.

 

Ibland är det nice att skaka om lite, känna att jag lever men just nu vill jag hålla mig väl med mig själv och fokusen behövs på många olika håll och ska inte rubbas i onödan.

 

 

 

 

 

 

Jag köpte en etta.

I helgen har den förvandlats till en tvåa. :)

 

I torsdags kom mamma och Pålsson hit med 2 kg färska räkor.

Härligt!

Jag har äntligen blivit frisk mot mitt "dödliga" tillstånd.

Det var inte så illa, men för mig som är sämst på att vara sjuk känns det nästan som att jag är döende när jag inte kan träna och inte har matlust eller lust med något alls för den delen.

(väldigt ynklig, jag vet)

 

Jag har satt flera nya svarta och röda leder på klättringen och känner mig stark i löpningen.

"Det går bra nu"

 

Pålsson har satt upp en fin vägg hemma hos mig så numera har jag ett mysigt sovrum :)

Fick två fina hyllor från Mio och köpte ett vitrinskåp på Ikea. Vill inte ha från Ikea egentligen men 18.000 för ett vitrinskåp är inte försvarsbart, någonstans.

 

Nu är lägenheten mysig, mindre kaosig och precis som jag vill ha den..snart..

 

När vi var i Mora och körde öppet spår och härjade köpte Julia en bok med 365 citat.

Hon skickar ett om dagen till mig och jag försöker ta in dem och ta dem på allvar. 

 

Vissa dagar går det lättare än andra, vissa citat är mer tänkvärda än andra.

3:e mars fick jag ett som jag tog till mig.

 

"Jag är medkännande och förstående. Jag förlåter och glömmer det som hänt"

 

Försöker förstå eftersom jag själv vill bli förstådd.

Försöker förlåta för jag vill också bli förlåten.

 

Jag säger inte att det alltid är lätt att leva så men jag försöker. Att jag förlåter behöver inte betyda att jag förstår eller glömmer i den bemärkelsen att det inte påverkade mig. Men jag vet att det inte hjälper att älta. 

Jag har makten över mitt liv nu och jag kan påverka hur min framtid ska se ut men jag kan inte dra tiden tillbaka för att bespara mig det som redan hänt.

 

Jag kan heller inte tvinga någon att varken förstå eller förlåta mig.

 

Jag försöker bli bekväm i den känslan.

Jag är inte önskad i vissa sammanhang och det är okej.

Det är faktiskt helt okej.

 

Kärlek.

 

 

 

 

Jag blir galen!!!!

Jag är sämst på det här...

Låg i soffan igår och tyckte det var otroligt synd om mig själv, Henke hjälpte mig att sätta igång Ally Mcbeal innan han åkte för att fira Konkelibonk. 

 

Jag hatar att ligga still så länge men såfort jag reste mig snurrade världen som slänggungan på Gröna Lund.

Minsta rörelse gjorde mig illamående så det vara bara att lägga sig igen. 

 

Halv tio somnade jag och sov som en stock till halv åtta imorse.

Hur ofta händer det liksom?

Tog mig fem meter till Tv:n o satte på VASALOPPET

 

Gick och tog ett glas proviva. Fick stanna halvvägs och invänta och yrseln lagt sig.

 

Nu börjar det kännas helt okej.

 

Solen skiner ute så jag tror inte jag kommer fixa att sitta här så mycket längre...

En promenad ner till sjön till att börja med och hoppas på en löptur ikväll.

 

Imorgon börjar praktiken på Eriksdalsbadet. 

Kul!!!!