.

Nu, 2.5 veckor efter öppet spår är jag sugen att ta fram skidorna igen.

Sista två milen på öppet spår är inte nice, någonstans. 

 

De gör bara ont.

Då vill jag bara lägga skidorna i takboxen och låta dem ligga kvar där för all framtid!

 

Men nu är smärtan glömd och bara fina minnen finns kvar. :)

 

Försöker övertala Ingrind om att vi ska köra 1.5 mil i Täby på lördag för att sedan basta o fika!

Bearbetning pågår, jag anser att vi kan ta oss tid för träning och bastu även om vi har massor att göra med PT -och kostcertifieringarna, projekt, praktik, Uppsala kursen och jobb.

 

Vissa saker prioriterar jag trots att tiden egetligen inte finns.

Däremot finns det saker jag inte borde prioritera, om jag ska vara helt sann mot mig själv.

 

För att både bespara och bevara mig..

Det är inte alltid helt lätt, speciellt inte när huvudet säger en sak och resten en annan.

 

Jag ska försöka lyssna på huvudet den här gången. 

Idag fick jag höra att jag skulle vara snäll mot mig själv.

Finns olika sätt att vara det på.

 

Oftast är jag nog det, det är bara när jag låter mina känslor styra eller påverka för mycket det går dåligt med "vara snäll" biten.

Nej, jag är inte mina känslor men jag måste släppa det jag inte kan påverka eftersom det i slutändan bara kan göra mig ledsen.

"Ska stå utanför allt som jag blir ledsen av.." Nåt sånt.

Inte för att jag är ledsen nu. Tvärtom.

 

Jag är glad. 

Det råder balans och kaos samtidigt nu men jag mår väldigt bra!

Är där jag vill vara och just därför ska jag lyssna på huvudet för att inte äventyra balansen.

 

Ibland är det nice att skaka om lite, känna att jag lever men just nu vill jag hålla mig väl med mig själv och fokusen behövs på många olika håll och ska inte rubbas i onödan.