Skidor och solsken på isen

Tog en kort promenad på isen imorse, kom hem och kröp in i min onepiece.
Lyssnade på musik när jag fixade kaffe och kokade ägg.
Så kom "förlorad värld" o något i mig kändes sorgligt då. Jag älskar den där låten men den sätter alltid igång massa känslor redan från första textraden,
"Jag har en låda med bilder som jag går till när jag mår såhär, där finns spår från en annan värld, förlorad värld"
 
Börjar alltid tänka på farmor, inser att jag har alldeles för lite bilder på min familj här i Sthlm.
Ialla fall bilder från förr.
Bilder från min barndom, bilder på mig och farmor eller på mig, mormor och morfar.
 
Det kändes som det skulle bli en jobbig dag. Bara så.
Inget speciellt egentligen., men såsom det kan vara ibland.
 
Tog skidorna och åkte till "Granskog" som ligger alldeles nära mig.
Sjön där låg helt öppen för mig, spårat och klart. 
Bra glid och klarblå himmel.
Härlig musik i öronen och sen körde jag bara.
Efter fem minuter var den där jobbiga känslan som bortblåst.
 
Jag älskar träningen för det.
Jag kände mig fri, lycklig och jag kände mig stark.
Min kropp gjorde som jag ville och jag njöt av livet.
 
Njöt av stunden i solen, av snön som låg kvar på isen och att jag är jag.
 
Klart det vore mysigt om någon av mina fina vänner varit med på isen, såg ingen annan som var där ensam men tror jag behövde den där stunden idag.
 
Naturen och träningen fick hela dagen att bli helt fantastisk.
Hade solen i ryggen och medvind halva varvet och lite motvind men en varm sol i ansiktet andra halvan.
 
Stakade i nästan två timmar och kände mig nöjd när jag gick tillbaka till bussen och åt mitt ägg och min apelsin.
 
Kom hem och insåg att solen fortfarande låg på mot balkongen.
 
Satte på kaffe och jag och kombon tog varsin barstol och en filt och sköt undan glaset på balkongen och satt där i solen och fikade och pratade skit.
 
Livet är en gåva.
Det går inte alltid min väg men så länge jag gör saker som gör mig lycklig blir det en bra samling av goda ögonblick.
 
Jag samlar på goda ögonblick.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0