.

Vaknade imorse och kände något jag inte gillar att känna.

Ont i halsen.

 

Jag tränar på att vila när min kropp inte är helt hundra, vet att det är det enda rätta.

Det är det jag lär mina kunder.

Aldrig träna med ont i halsen. Aldrig träna dagen efter de har druckit alkohol.

ALDRIG!

För att bespara sina kroppar och skydda sitt hjärta.

De har ju trots allt bara ett.

 

Jag kommer på mig själv med att säga exakt samma ord som min mamma säger till mig varje gång jag blir sjuk.

 

Komiskt va?

Jag är utbildad Hälsopedagog, jobbar och brinner för det men min mamma måste ringa och tjata på mig och likförbannat så har jag gett mig ut i spåret med både det ena och det andra i kroppen.

 

För att jag är odödlig. 

Till skillnad från alla andra tror jag att jag fixar allt och att mitt hjärta bara ska fortsätta slå i all oändlighet.

 

Jag vet att det inte är sant.

 

Tro mig när jag säger att jag har utsatt min kropp för påfrestningar en kropp inte ska klara av. Under min sämsta period när jag var sjuk och låg på hjärtintensiven slog mitt hjärta var tredje slag och gjorde uppehåll. Mina organ var som russin och varenda led i mig knakade.

 

Hjärnangick på sparlåga och minnesluckorna är många.

Jag repade mig.

Kroppen är en fantastisk maskin och jag fick en andra chans. 

 

En andra chans som jag spottar på när jag springer med ont i halsen eller hostar som en galning.

 

Höll mig från löpningen imorse.

Jag vill verkligen leva som jag lär.

 

Halsen slutade göra ont nästan direkt efter jag bestämt att jag inte skulle springa men jag höll fast vid att inte springa och åkte lite tidigare till jobbet istället och simmade en halvtimme före simskolan.

 

När jag hoppade upp ur bassängen stod jag och pratade en stund med Robin och han frågade om jag ville gå på hans spinning efter simskolan.

 

Det ville jag ju såklart...

Men nej.

Hade det bara handlat om mig hade jag gått. Jag får ta konsekvenserna av mitt handlande men det är inte rättvist att min mamma och pappa ska få ett samtal att deras dotters hjärta inte orkade mer.

 

Jag har tjatat på min pappa att han ska jobba mindre och träna mer. Ta hand om sig för att jag inte vill bli faderlös före 30 års ålder.

 

Jag tänker inte på att mina föräldrar kanske oroar sig för att förlora mig igen.

Det var nära för några år sedan och det är fruktansvärt av mig att utsätta deras hjärtan för den oron igen.

 

Så jag tackade Robin men sa att spinning var en dålig idé men att jag skulle gå på Afrikansk dans istället.

 

Bästa beslutet idag.

Det var svettigt, underbart och galet roligt att få dansa!

 

Jag älskar att dansa men Afrikansk dans är något speciellt.

Koregrafin är enkel. Stora rörelser, mycket kropp och energi.

 

Jag ger järnet på de här passen, lär mig koregrafin snabbt och sen bara kör jag. Med mina färgglada byxor från Indien och med håret utsläppt är det kick ass som gäller!

 

Jag släpper alla tankar, alla måsten. ALLT.

 

Det är jag, min kropp och den härliga musiken som är viktigt.

Resten kvittar då.

 

Med de orden tackar jag för en underbar dag!