.

Efter varje gång jag genomfört något som gett mig grym prestationsångest eller gjort mig väldigt

nervös tänker jag alltid att jag har lärt mig något.

Att jag utvecklats mer och att det nästa gång 

kommer bli mycket lättare.

 

Väntar fortfarande på den dagen..

För det blir inte lättare..

 

Nästa gång jag ska göra något som skrämmer mig, något som känns läskigt så är känslan densamma.

Allt jag lyckats med tidigare är bara borta.

Det räknas inte längre. Det är bara nu som gäller och jag kan inte leva på gamla meriter.

 

Första gången jag skulle föreläsa om livet med anorexi mådde jag illa hela dagen.

Trodde jag skulle gå sönder av nervositet.

 

Andra gången var det lika läskigt. Bara det att jag mådde lite mindre illa.

Tycker att det efter den gången borde vara enkelt att prata om tex kost med ungdomar eftersom jag redan 

föreläst om det värsta i mitt liv men icke..

 

Lika nervös ändå..

 

Igår var det sista dagen på Bodypump utbildningen.

Var det roligt? frågar alla

 

Nej.

Två dagar konstant prestationsångest.

 

Eller jo, det är klart det var kul också.

Instruktören var härlig.

Påpekade saker jag inte sett innan och han hade humor.

Jag gillar den kombinationen.

Det här attraktiva med människor som älskar sitt jobb ni vet.

Han hade DET.

Jag har både lärt mig och skrattat.

 

Mamma ringde när jag satt på tågen igår morse.

"Du måste inte vara bäst gumman. Det räcker att bli godkänd."

 

Skönt att åka hem igår kväll.

Godkänd.

Släppa tankarna på koregrafi, teknik och allt.

Hem och ligga på soffan och skratta med kompisar.

 

Karin Magnusson, kostcoach som reser runt och föreläser på olika skolor tyckte min föreläsning var grym och har sålt in den till Bosön.

 

De vill ha en föreläsning för hela skolan.

Vet inte hur jag ska förbereda mig för den.

"Tänk att du är grym."

Jo tjena.. När jag ska prata inför kanske 100 pers om det som påverkat mitt liv mest 

hjälper det inte att tänka att jag är grym.

 

Då är det bara att bestämma sig för att överleva och tänka att jag kanske kan hjälpa någon som lyssnar.

 

Behöver inte tänka att jag ska göra mitt bästa.

Det gör jag alltid ändå.

110 procent.

Mindre finns liksom inte.

 

Kärlek.