.

Om jag får leva tills jag passerat 80 hoppas jag på några små saker..

 

Jag hoppas på en frisk och glad kropp. Krämpor, ja givetvis.

Har jag passerat 80 vore något annat konstigt.

Men fortfarande min bästa vän som tar mig från A till B utan tusen hjälpmedel.

 

Om jag får önska..

 

Jag hoppas att jag är hon som sitter på pendeltåget och ger en näsduk till det lilla hjärtat som sitter med tårar rinnande nedför kinden medan hon sitter och tittar ut genom fönstret och lyssnar på något vi inte lyssnade på under min tid.

Hoppas jag ler lite finurligt mot henne och säger att allt kommer bli bra.

Och att det är sant.

Att den lilla tösen är 27 år och fullt vuxen spelar ingen roll. 

Just nu är hon liten och det är okej.

 

När hon tittar på mig och lite upprörd utbrister

"Och du tycker väl att det som inte dödar gör mig starkare också?"

"Det skulle jag aldrig säga. Det måste vara det mest korkade att säga till någon som är ledsen.

Tror bara att vi måste ta oss igenom vissa saker. Även om det gör ont."

 

Jag skulle alltid ha några extra näsdukar med mig.

För man vet ju aldrig.

 

Mitten av November.

Snart kommer alla börja fråga

"Vad önskar du dig i julklapp?"

"Inget"

"Något måste du väl vilja ha? Träningsskor, köksredskap, kläder, ett smycke?"

 

"Nej. Inget."

Jag känner inte att jag saknar en endaste pryl.

Skulle kunna köpa hela Alderwalds sortiment.

Alla deras friluftskläder. Nemas problemas, men mer för att jag är nördig än att jag behöver.

 

Vet ni vad jag önskar mig?

 

Dig.

Jag önskar mig Dig.

 

Alla ni som jag tycker om.

Jag mår bra av att vara med människor jag älskar.

Tycker om att känna att jag lever.

Göra roliga resor, äta mysiga frukostar, dansa, bada, prata, skratta och gråta.

 

Jag önskar mig dig.

Vill att du ska komma hit.

Vara där jag är hela tiden för jag mår så bra med dig.

Vill vara hos dig. 

 

Vill inte sakna hela tiden.

 

Det värsta med att tycka otroligt mycket om människor är att det gör satans ont att

vara utan.

 

Ni som kan stänga av med ett fingerknäpp,

jag avundas er ibland.

När jag är ledsen och saknar önskar jag att jag vore er.

Slippa det där jobbiga med att sakna.

 

Sedan tänker jag lite längre.

Om jag inte kände en massa.

Om mina känslor inte var en bergodalbana.

Om jag inte var som en fyraåring, med nära till skratt och nära till tårar.

 

Då skulle jag inte varit jag.

Jag älskar inte alltid att vara mig. 

Men hur det än är så vill jag alltid vara mig när jag går och lägger mig på kvällen och det är det som betyder något.

 

Så om du tänkt fråga mig vad jag önskar mig så gör det inte.

Nu vet du.

Jag önskar mig dig.

Lite av din tid. 

 

Om du bara läser min blogg utan att känna mig så bra.

Tänk efter vilka människor du saknar i ditt liv eller träffar för lite.

Gör en ansträngning.

 

Du kommer inte ångra dig.

 

Kärlek