.

När jag flyttade till Stockholm för ca sju år sedan gick jag inte på något gym.

Jag sprang på morgonen och simmade i Farsta på dagen.

 

Jag hatade sträckan mellan omklädningsrummet och bassängen. 

Tänkte varje steg på alla som såg och dömde ut min kropp.

Fy vilken hemsk känsla...

 

Det har hänt mycket. 

Inte bara med kroppen fysiskt utan med min hjärna psykiskt.

Jag matar den inte med lika mycket elaka tankar längre.

 

Det som var skönt i Farsta var att det var oftast bara jag och tanterna där.

De gick på vattengympa, jag simmade och sen sågs vi i bastun.

 

Jag gillade att simhallen var lugn. Gamlingarna struntade fullständigt i att jag kom dit och såg ut som ett trafikljus med alla färger på kläderna. 

De myste mest åt det.

 

När jag började jobba i stan skulle jag börja träna mer.

"På Friskis är det så skönt för alla ser ut som de vill"

Det var det alla sa.

Alla andra gym hade medlemmar som sminkade sig före passen osv.

 

Jag köpte kort på Friskis.

Grejen var att det var bara ledarna som såg ut som något hämtat ur en barnfilm.

Det är inte de som väljer kläderna och jag tyckte lite synd om dem men körde på.

 

De andra som gick och tränade där hade köpt nya fina träningskläder, nya skor och vissa hade absolut bättrat på sitt läppglans före passet.

 

Jag mådde lite illa av det..

 

Idag är det samma sak.

Jag älskar att gymma men oavsett vart jag går är det samma sak.

De som står och speglar sig 90% av passet, de som går runt och spanar mer än tränar, de som kikar upp och ner på andras kläder och bildar sig uppfattningar baserat på personens klädval.

 

När jag går på dessa gym påverkas jag av hela grejen.

Vi har ett fint Friskis nere vid vattnet här i Kallhäll och jag gillar att betala för drop in ibland och bränna av ett gympass.

 

Råkar jag gå dit i mina shorts med vita färgfläckar ångrarjag mig alltid.

Blickarna säger mer än ord.

 

Tråkigt!

 

Då är det så jäkla skönt att sticka till KC.

På klättringen är det inte alls så.

Där står ingen framför spegeln hela passet eller bättrar på sminket mellan klättringarna. 

 

"Kom som du är" passar verkligen där.

Jag älskar att komma till klättringen både för att träna och för att jag trivs med att spendera tid där.

Personalen känner igen en så bra att de inte ens alltid säger hejdå, men ibland gör vi det. När det passar.

 

När jag är på bra humör kan jkag stanna på vägen in o småprata men vill jag bara in och klättra behöver jag inte snacka bara för att.

 

Folk har på sig allt mellan himmel och jord på klättringen och ingen bryr sig om det. 

Det är klättringen som räknas.

Tittar någon på dig i gymmet är det för att fråga dig vad det är för övning du gör och så delar man med sig av sin kunkap.

 

Klättring är en dyr sport på sätt och vis. 

Många har lagt mkt pengar på utrustning och vissa kläder.

Det är skönt att ha en Houdini mellan klättervarven men sedan kan jag ha på mig trasiga kläder för övrigt.

 

Ingen bryr sig.

Där är det träningen och gemenskapen som räknas.

Gick dit igår kväll.

 

Lite dumt att klättra när jag idag och imorgon ska ha BodyPump utbildning.

 

Kände bara att jag behövde andas lite KC.

Lite "fuck dresscode".

 

Nu ska jag borsta tänderna och åka till stan och gå på utbildningen.

Lite pirrigt ja..

Ska försöka ha lite KC känsla i kroppen.

"Fuck it jag är grym" 

 

Ha en underbar helg!

Puss!