Kärleken i livet

Om en månad landar jag i Dar es Salaam.
 
Ser fram emot att träffa alla barnen, se skolan och få spendera dygnets alla timmar med Linnéa.
Spendera tid med någon som verkligen uppskattar mig.
 
Jag har lagt mycket tid på dåliga tankar sista tiden.
Det är det sämsta. 
När någon annans känslor blir min sanning.
När en annan person påverkar vad jag tycker om mig själv.
 
I höstas frågade en kollega om jag hade haft en bra sommar
 
"Jag fick hem min bästa vän i Juni och sedan dess har vi mer eller mindre suttit ihop. Vi sågs under konstiga omständigheter för typ 4 år sedan och sedan första dagen vi hängde bodde vi typ ihop."
 
"Åh, vilken underbar historia!!!!" sa hon när jag berättat. 
"Det är ju precis så man vill att det ska vara när man hittar kärleken i sitt liv! 
Jag gick hem till hen och sedan gick jag aldrig därifrån!"
 
Jag skrattade. För precis så är det.
När Linnéa dök upp i mitt liv ändrades allt och det jag inte förstod då är att hon är kärleken i mitt liv.
 
Vem har sagt att kärleken i livet måste vara den man är tillsammans med eller blir kär i?
 
Kärleken i livet borde väl vara den som alltid kommer finnas för dig, aldrig förhandla om kärlek, alltid vara ärlig och alltid tycka om dig, oavsett vad du presterar eller misstag du gör?
 
Kärleken i livet borde väl vara den som aldrig ger upp om dig, som vet vad du kan när du själv tvivlar som mest?
Den som alltid har ett knä för ditt huvud och tröstande ord för dina tårar.
 
Vi jagar toppen.
Lite högre, lite bättre.
Att få allt men förlora så lite som möjligt. 
Jag vet jag gör det.
Så ibland glömmer jag bort vilken tur jag har..
 
Jag har en bok där jag skriver om allt mellan himmel och jord.
Bra och dåligt.
Mycket citat och kloka ord.
 
"Det bästa i livet har inte hänt än"
 
Jag vet inte om jag håller med.
Jag är inte bitter nu och bara "nä fan det blir inte bättre..."
utan mer för att jag har svårt att se hur något bättre skulle kunna hända än att jag fått Linnéa i mitt liv. 
 
Jag är tacksam för den dagen hon kom.
Tror det kan ha räddat mitt liv.
Inte fysiskt kanske, det har jag andra att tacka för. <3
 
Jag trodde allt var bra.
Så kom Linnéa och visade mig vad lycka och glädje var igen.
Tillsammans med henne är inget omöjligt och varje dag är en fest.
 
Det är bättre än på film.
 
Med det sagt menar jag inte att vi ska nöja oss med saker som är dåligt för att en sak är bra.
Utan mer att vi ska se och uppskatta det fina vi har i livet även när det känns tungt och motigt.
 
Jag kommer fortsätta att jobba med saker jag tycker är roligt, omge mig av fantastiska människor och hoppas att det finns någon som kommer vilja kämpa för mig.
Någon som får hjärtat att slå lite snabbare.
 
Hörde en fin mening för ett par veckor sedan som fastnade.
 
"Belive in possibilites and taking chances 
even when life gives you a lots of reasons not to belive"
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0