.

I helgen läste jag om hur människor ser på sina jobb.

Ingen avancerad forskning utan många människors synpunkter och det är väl det mest konkreta vi kan gå på egentligen.

 

Många strävar efter att nå lite högre, tjäna lite bättre och få lite mer status i sitt yrke.

Vissa är nöjda där de är, oavsett statusen på sitt yrke.

                                              De känner sig betydelsefulla för sin uppgift ändå.

 

De här två kategorierna trivs med sina jobb, intalar jag mig.

Antingen sporras de av att kämpa sig uppåt eller så mår de bra av att göra bra saker för andra eller sig själva.

 

Tyvärr så verkar många se jobbet som ett nödvändigt ont.

Måste tjäna pengar, betala hyran och få mat på bordet.

Det är allt.

Det stod "få människor är priviligerade att jobba med något de faktiskt gillar"

 

Först blev jag helt paff.

Trodde det var ett skämt.

Sedan kände jag mig lite korkad. 

När jag tänker efter är det inte varje dag jag träffar någon som helt lyrisk berättar om sitt jobb utan det är oftare 

"Jaha.. då var det måndag igen... SUCK"

 

Det finns inte mycket som är mer attraktivt än någon som är helt såld på sitt jobb.

Det utstrålar en så härlig energi och pondus att det blir hett!

 

Eller hur?! 

Tänk dig världens snyggaste kille eller tjej helt menlöst berätta om sitt trista jobb medan hen har något dött i blicken.

Förlåt men jag tappar intresset på två röda.

Vill bara ruska om och skrika.

"Vad brinner du för då????"

 

Missuppfatta mig rätt.

Jag älskar att vara ledig.

Jag är grymt bra på att vara ledig utan att bli rastlös.

 

Däremot så älskar jag även mitt jobb.

Mina arbetsuppgifter, stämningen på jobbet och mina kollegor.

 

Helgen var hellre än bra.

Det var skönt att gå till jobbet i måndags.

Känslan att komma dit och göra saker som får mig att må mycket bättre.

Kom upp ur vattnet efter sista simskolegruppen och kände att jag log på riktigt.

 

Mitt liv detsamma som för tre timmar sedan men någon har kanske utmanat sig själv och klarat simma 75 m utan att stanna.

Hennes dag kanske just blev minnesvärd och mycket bättre.

Det är inte bara jag som räknas.

 

Men jag räknas likaväl som någon annan.

Känslan att bli sedd.

 

Jag har aldrig haft ett jobb där så många bryr sig på riktigt.

På mina gamla jobb har jag sagt "det är bra" och alla tror det.

Så länge man inte gråter är det bra.

 

Nu är det något annat.

"Det är bra.."

"Fast det är det ju inte..."

"Nej.. Det är det inte.."

Sen kan jag välja om jag vill stanna och börja gråta eller gå och fokusera på jobbet.

Jag känner mig synlig.

Någon vet och det är okej.

 

Behöver inte prata om det men sen dimper det ner ett sms eller mess på facebook.

Ett hjärta, en fråga eller bara några fina ord. 

 

Jag känner mig priviligerad för jag älskar mitt jobb.

 

Jag brinner för hälsa och har valt helt rätt i livet.

På den punkten i alla fall.

Är lite av en expert att strula till mitt liv överlag. 

Men i min yreksroll är jag grym.

Skönt att luta mig mot den just nu.

Fokusera på det som fungerar.

 

Älskar du ditt jobb?

Om inte..

Kanske borde tänka till då.

Du tillbringar faktiskt större delen av dina vakna timmar på jobbet så välj med hjärtat.

 

Det är aldrig försent men ibland kostar det lite mer mod att våga försöka.

 

Kärlek.